Next section
Previous section
 
 ANDRAS..........3
Som nampnetz täckligheet, all andras öfwergår, 5.
At hwar kan när han wil dhen andras flamma lindra 41.
Vthan then enas Lijf, then andras är i fara. 84.
 
 ANDRE...........1
Och andre gåår förbij så många kring mig gå 16.
 
 ANDROM..........2
Du förer androm köld, mig altijd brånad ny 5.
Ehwadh du west aff migh wij androm thetz förmena 97.
 
 AND’............1
NÄr inthet mehr än Mund är bar dhet and’ i skugga 89.
 
 ANKAR...........1
Dhet kastar Ankar uth dhet trötta Folket träder 28.
 
 ANKOMST.........1
Nu kommer snart den dagh som medh sin ankomst blijda27.
 
 ANN.............1
Tänck at du ingen ann, som älskar mera finner. 2.
 
 ANNAN...........23
Rätt som en annan skytt i wåra skogar willa 1.
Och aldrig hafwer seen af annan kiärleek wist 3.
Med älskandet har iag, ey annan lyka wänt. 4.
Dhet kan en annan gång emot min willia skee 23.
Til dhes igen hans macht medh annan macht förswinner.32.
Hwadh i en annan wärd dhet Folk som dher i bor 33.
Så at wij både Twå ifrån hwar annan wändas 44.
Een annan lijka Eld än dhen nu yppar sigh 44.
En annan kalla hijt mitt förra sälskap gått 48.
Är någon annan grym, så gör han plågan kort 49.
Wij föllia annan lagh och dhet som Frigga råder 51.
Men til at sökia än mehr annan lycka först 54.
Dhet mindre qwälia kan een annan är dhet då 55.
Men ingen annan mehr mitt fasta sinne röra 61.
Medh ingen annan ting i mörkret lindra weet 72.
Hwar aff en annan Natt migh gifwer tanckar fleer. 72.
All annan iagh uthslår uhr hiertat och förnekar 73.
Och ingen annan lust har iagh een tijdh migh tagit79.
Ty ingen Roos, Viol, Lillia ell’r annan blomma 79.
En annan Gudoms krafft min penna hemligt drager 82.
Så Händren såsom been en annan skyller på 91.
Nu til ett tijdh fördrif hwar annan öfwertalt 92.
Medh Klädren up til Knä hwar annan höll’ i Handen 92.
 
 ANNAT...........8
J något annat Land på någon holme grön. 18.
Så grete iagh än mehr, och kund’ ey annat sköta 19.
Dhet pröfwer iagh nu här migh intet annat ror 33.
Kan wara mehra wärt än som ett annat Guld 36.
Jagh hade annat wänt och annat är iagh finner 46.
Jagh hade annat wänt och annat är iagh finner 46.
Alt annat lyckan må aff mitt begär förmena 56.
När iagh för hennes skuld, mehr inthet annat gör 68.
 
 ANNOR...........2
Nu blandas hon ihoop nu annor wärtz sigh wrijder 37.
All annor Menskligh bewekelse som will 64.
 
 ANNORS..........3
Eens annors blir hon nu, nu snart ens annors Maka 76.
Eens annors blir hon nu, nu snart ens annors Maka 76.
Hwars annors önskan straxt upfyll’ och göra gill 84.
 
 ANNORSTÄDZ......1
Men sätz dett annorstädz, är fåfäng möda giordh. 8.
 
 ANRÄTTA.........1
Men doch hwadh hoppas iagh at kunna frögd anrätta 48.
 
 ANSKODA.........1
Om någon alt för ett anskoda henne tör 29.
 
 ANSTÄLLA........1
At dhe små Bergfålk dher anställa kund’ een Dantz 37.
 
 ANTINGEN........1
Antingen hon wil wäl eller och migh illa löna 16.
 
 ANTOGH..........1
Så snart dhet märktes iagh dhen enas rådh antogh 67.
 
 APOLLO..........1
Men nu fast heller thet Apollo säger till 82.
 
 ARBETARENAS.....1
Arbetarenas löön, nyttigste ting i boo 56.
 
 ARBETE..........1
Dhet hwarken för sin wickt ell’r och dhes arbete skuld36.
 
 ARME............1
Män du O arme hand, du säkrare fullföllier 97.
 
 ART.............3
Lijkwäl är Jungfruers art, derföre willia wäya 7.
Aff allehanda art, aff alla slagz natur 51.
Widh alt förmycket dölt hwadh för en art til kriga99.
 
 ASKA............2
Mitt Hierta blifwer kål och aska lemmar mijna 45.
Och huru wäl dhet är allenast aska igen 53.
 
 AT..............182
Hwad winst hwadför beröm at du så häfftigt ijlar, 1.
Tänck at du ingen ann, som älskar mera finner. 2.
Ändoch at ingen mig har kunnat mehr förtreta. 3.
Jag weet och tror lijkwäl at det är intet än 3.
Nu säger i min sorg at skadligt war det fund 4.
At kiärleek mig så greep, och kom med mig i färde,4.
Och effter det så är at wisdom har ett prijs 4.
At iag med sorg och frögd har sådan skatt förtiänt4.
At dagen som war när det war min Veneridz dag, 5.
Och at då gifwa band, war en sedwanlig lag, 5.
Är du tilsagd det nampn, är intet högr’ at finna; 5.
När man af wintrens köld, begynner til at frysa, 5.
At tänckia på dens nampn som iag ser för mig fly. 5.
Min aldrakiärste sielf, at hon så älskad är, 6.
Så stilla’ at iag och, mig ey bekänna törs 6.
At hafwa hafft dig kiär, nog woro mig den ähran. 7.
Men at iag älskar och, skal intet dig beswära, 7.
Du west du äst doch wärd, at hwar och en det giör.7.
Så undra intet på, at iag det göra tör, 7.
At folk må icke stort af deras kiärleek säya 7.
Så wet at ingen wet iag skulle dig begära, 7.
Och wet, du icke siälf at säya det för wist, 7.
At han så mången man, så säker låter gå 8.
HWem säger at een dröm, har intet til betyda 9.
Som denna natt, hwar aff är inthe at göra spe, 9.
At hon sig der uti beskåda wille då 9.
At iag så länge är, en sådan skönheetz träl. 9.
At trälar frijheet gifs så är thet gammal lag, 10.
At gifw’ en Hatt så tror iag och hon får behag 10.
Men hurudan frijheet, at iag ey älskar mehra, 10.
at och deras sken kan intet til oß hinna 12.
At iag ey altför ett i mörkret måste gå 12.
At ingen blomma lijk på marken warder funnen 14.
Ey eller fiädren at beskrifwa sig förtror, 14.
Tu des at hennes safft, är torkad och förswunnen. 14.
Tilfyllest som sig bör at låfwa denna roos. 14.
Hwad målning henne lijk ståår sedan at begära 14.
Och wärt at hwar och een uthaf hans rijm det känner15.
At iag tu gammal sorg en ny förökning fåhr 16.
När man på wägen är at henne från migh taga? 17.
At allehanda Folk på digh få bo begära 18.
Widh allehanda Kånst sigh rijkeligh at nära 18.
Flys hijt at lefwa wäl och uthan alt förtreet 18.
At man skal aldrigh tro, dhe kärleekzfullas låth 19.
At Frigga lusten sin ey måtte honom neka 20.
At dhe ey fälla modh när dhe af Kärleek winnas. 20.
At för en Jungfru skuld så mycket ont uthstå 21.
Så många finnes til at slå sin hugh uppå 21.
Och skull’ han älska een at han Ju altijdh då 21.
Så älskade medh mått at den wor uthan fara 21.
Dhen är ey wärdigh giord at pröfwa Kärleekz macht 21.
Som menar dhet at han af sitt förstånd kan winnas 21.
Är bättre glädie frögd än sorg at tänkia på 22.
Men största mödan war at säya då godh Natt 23.
Förmåtte hon dhet ey at iagh då lydigh war 23.
At iagh kungöra fick, den Kärleek som iagh bar 24.
Som komma åhret om O at iagh mången gång 24.
DV tror at Elden min fulkomligen uthsläckes 25.
Så är min Kärleekz Eld at ingen släckia kan 25.
Och at iagh lijka så umgås medh andra gärna 27.
At iagh och icke är i hennes tankar mehr 27.
Til sådant inthet waan medh Rijm at göra förr, 29.
At inthet giörs behoff mehr något dher til läggies29.
O at dhet kunde skee för Solen är kringgången 30.
På dhet at alle dhe som i hans Rijke boo 32.
At han på sådant wijs behåller dhem och niuter 32.
Seer grått skröpligt uth, och skäms at hon är bar 34.
Har döden hulpit til oß både at förena 35.
At wij medh bättre band bebind’ oß både twå 35.
Mehr är at hålla aff dhet hwadh som ewigt är 36.
At dhe små Bergfålk dher anställa kund’ een Dantz 37.
Och at een Jungfru skön een heel fulkomligh Man 39.
NOg kan migh hända dhet at iagh til Jungfrur andra40.
Ehr tienar frögde Sång och ey at man sigh klagar 41.
At hwar kan när han wil dhen andras flamma lindra 41.
At starcke och dheraff förswagade gå walna 42.
Ja tycker ingen ting wärd mehr at hafwas kär 43.
Om Menniskan är giord at hon sigh skal förmehra 43.
At se dhet uthaf twå tilwäxa många flera 43.
Än winna hennes gunst, och at få kärt umgänge 43.
at wij både Twå ifrån hwar annan wändas 44.
Dhet gifwes migh til lön at hafwa want huld 46.
Dhen ähran är min Tröst at för min Jungfrus skuld 46.
Ty är nu hwar man gladh at Sommaren wil komma 47.
Men doch hwadh hoppas iagh at kunna frögd anrätta 48.
Som både Natt och Dagh fort fahr at göra illa 49.
At man i inthet rum kan nu mehr säker boo 49.
Ett under är at een skal alla kunna willa 49.
Och tro at ingen nödh är til aff Kärleekz låga 50.
Omgickz at man och mehr skull’ effter inthet fråga50.
At alle lefwande som löpa, kräla, flyga 51.
At göra uthan Synd så åffta som een will 51.
At Kärleek icke skal Eer göra som dhe andra. 51.
Gafz han hwem skyller digh för tyfnad at du dölde 52.
Och iagh har ursächt nogh at iagh så undan hölde 52.
Nu gladh och mehr än gladh at dhet så alt tilgick.52.
At få dhen sökte gunst uthi så månge åhr 53.
Hwem hade kunnat tro, at migh så skulle gånga 53.
Jagh wänte at min Eld, medh watn skulle släckias 53.
Och icke at han mehr medh ny Eld må upwäckias 53.
Då först befrijas iagh at hafwa Venerid kär. 53.
At du hwars enda gunst iagh söker dagh från dagh 54.
Och inthet dhet til at betänckia något mehr 54.
Men til at sökia än mehr annan lycka först 54.
Som är at Kärleek din medh goden rätt förtiena 54.
At iagh digh älskar thet du är så wiß uppå 55.
Troo inthet at iagh kan mehr någon tijdh moveras 57.
at min kyske Eld han kunde blifwa all 57.
Och at min Engel godh, min saak dhet mästa drifwer58.
J Sängen at mitt håpp, til sofwa lyckas platt, 59.
At icke war igen i mine ögon dåfwa. 59.
At gunsten omwänd är, hwadh håpp är sedan qwart 60.
Bleff iagh uplyst dher hoos at kunna för åth see 61.
Jagh sågh at ingen mehr än som allena een 61.
At Venerid nidkom lijk Himmelske Gudinnor 61.
DHet bleff migh sagt at dhen som nu mitt hierta äger64.
GÖr här en ända på at min Eld måtte släckias 65.
Du som tilförne Sedh, at flyttia kring och wandra 65.
Så wänd och du igen altijdh ny Eld at tända. 65.
Och mehra när iagh sågh at hon så kärligt logh 66.
Hwadh halp dhet at iagh migh än likwäl undan drogh66.
At iagh i flamman står och heel och hållen brinner66.
Hon rådde hålla fort men han at wänd’ igen 67.
Hwadh migh till giöra stogh ell’r och till at undwijka67.
Men waker iagh så fins nogh tijden medh at stäckia68.
J säye alla thet som iagh at hon Ehr öfwergår 68.
Och at hon wist är wärd, dhen ähra hon aff migh får.68.
Och inthet än tilredz at komma fram igen 69.
Migh tyckte hon war min, at iagh min önskan hade 69.
At iagh henn’ i min Fampn i Sängen hoos migh lade 69.
Blef iag upwäckt at snart, båd’ Sömpn och dröm förgick.69.
Så länge iagh här är och at iagh lempna må 71.
Gör liggandet migh trött at iagh migh heller sätter72.
Ty är dhet wällust nogh at wara hullin kär 73.
Ty war tilfridz at the ähre ey alla döda 74.
At iagh had’ jnthet mehr til önsk’ än få igen 75.
FÖrgäfwes är mitt Håpp och fåfängt at mehr waka 76.
Ty til at hafwas kär beweker ingen böön 76.
At länge hålla tyst och tijga mitt beswär 77.
At iagh thet til at see ther dagligh kring om gåår79.
At iagh thet til at see ther dagligh kring om gåår79.
Om thet doch kunde stå at från förwisning wäria 79.
Tu thetz at iagh förnam, hwadh olijk Kärleek war 80.
At heller migh een lijk och tienligh Kärleek drar 80.
At hon må lysa klart och gifwa mindre röök 80.
Du töl så wäl som iagh, at hafwan doch försök. 80.
At iagh migh up och ner om hwälfwas dagligh sågh 82.
NV är mitt Håpp så swagt at iagh thet hwarcken hörer83.
At tygeln slita aff och så medh oket skena 84.
Jgenom andra, dhe at brukan ey begärte: 85.
At i tu hennes prijs, migh edre Konster wijse. 85.
JFrån dhen tijdh at Gudh af beenet Qwinnan gjorde 87.
Än til at löpa snäl och rask och wigh een hind 87.
Om Hustrun thet så will, tror man at swart är hwitt87.
Men när hon syns at hon, alt älskande förglömmer. 87.
At binda ett skygt hwitt så långt för ögon nedh 88.
På Jungfrur när dhe Sorg at bära hafwa sedh 88.
Dhet syntes migh förtret at gå så långt ett skede 88.
At iagh fick inthet see, aff Jungfru som iagh förde88.
Nu parat så ihoop han tillät at iagh hörde 88.
Men inthet at iagh sågh hur’ Sorgen skickar sigh 88.
At småla nidh så tätt dhen lätta kalla snö 90.
At icke skole gro the snö betäkte frö 90.
At icke wäxer Grääs som gifwa diuren höö 90.
Hwadh äst du rädd för mars för dhet at han är heet90.
Een Flus at han är tiåk, och hielpes både twå 91.
Så säkr’ at ingen sågh och kunde them förraska 92.
Som til at tända up mehr Kärleek kunde gälla 93.
Fast någon af them är til at sigh blåtta seen 93.
Vhr Siön at giöra Eld dher medh enär man fröse 94.
At föras i twing hand och til at tiena siucka 95.
At föras i twing hand och til at tiena siucka 95.
at du inthet mehr, widh ont än gått än ledz 95.
At tekna up thet Taal iagh til min hiertans kära 95.
At migh emellan hop och ängzlig twiflan ställa 96.
At icke wäntan din må warda alt för groff 96.
Til dhetz at dhen är medh som bästa wän skal heta 96.
At du ey resa må på Landet mehr allena. 96.
THet är nog at min Mund tilsluten än fördölier 97.
At weta hwadh förtros tigh uthi hemligheet 97.
At witna om then Eld, du skrifwer migh förtära? 97.
At iagh får weta aff hwadh hemligt hon pläg ärna. 99.
More Top of section