NÄST...........1 | |
er alltid vara näst, | 7 I vackra Nymfer mina |
NÄTTREN........1 | |
att de nättren kalla | 39 Vårvisa |
NÅD............2 | |
Jag måtte kanhända vinna den nåd | 8 Ack, att dock det som ljuvligast är |
den nåd ärnad är förläna | 38 Oviss vad min lycka bliver |
NÅGON..........9 | |
Hvi skulle någon kärlek tvinga | 3 Skalden och Amor - "Skalden" |
Tror du någon än skall bliva | 10 Är du intet än bevägen |
Om mig någon då förlöste | 15 Vad och huru skall jag |
till hava någon kär | 26 Vad andra plägar draga |
Om jag någon kärlek hade | 29 Hyllaron och Cydalis - "Cydalis" |
men för någon hemlig fara | 30 Om du, skönaste Caliste |
intill någon kärlighet. | 30 Om du, skönaste Caliste |
till någon annan mer behag, | 34 När jag uppå den tiden tänker |
kunna någon gunst förvärva, | 36 Den vill Amor visst fördärva |
NÅGOT..........6 | |
den som något hava vill | 9 Så går det i världen till |
som kan något hinder giva | 10 Är du intet än bevägen |
ingen gav mig något svar. | 15 Vad och huru skall jag |
om mig något annat bunde | 31 Vem är den jag skulle mer |
Låter hon dig något lida | 38 Oviss vad min lycka bliver |
och göra sig varannan något gagn. | 40 När jag en gång med stort förtret |
NÅGRA..........1 | |
Fast du några än försakar | 30 Om du, skönaste Caliste |
NÅNSIN.........1 | |
vill du nånsin älskad bliva, | 20 All min kärlek är försvunnin |
NÅNTIN.........1 | |
aldrig nåntin skjutin var. | 23 När jag, Amarillis kära |
NÅR............1 | |
Når jag såg att tankar mina | 15 Vad och huru skall jag |
NÖD............1 | |
Mitt i min nöd såg jag uppå | 4 Ehuru stor den sorgen var |
NÖJD...........1 | |
och jag blir bättre nöjd. | 7 I vackra Nymfer mina |
O..............4 | |
o vad högmodigt sinn | 7 I vackra Nymfer mina |
O Kärlek, vad är det du driver mig allt till? | 33 Ekovisa |
O sköne tid, som är så kort | 39 Vårvisa |
Hvi lykte I, o fåglar små, | 39 Vårvisa |
OBLIDER........1 | |
Hon är intet så oblider | 23 När jag, Amarillis kära |
OCH............139 | |
och förtiga mitt besvär, | 1 Dafne ligger mig i sinnet |
växer och tilltager han | 1 Dafne ligger mig i sinnet |
ingen konst och ingen lämpa. | 1 Dafne ligger mig i sinnet |
till älska natt och dag, | 2 Allena jag dig begärar |
allt det mitt är och mig. | 2 Allena jag dig begärar |
Den skall utan tvång och gärna | 3 Skalden och Amor - "Amor" |
Och den lågan han skall räckia | 3 Skalden och Amor - "Amor" |
och förr intet brinna ut | 3 Skalden och Amor - "Amor" |
och höllt så före att mitt begär | 4 Ehuru stor den sorgen var |
jag sörjde och i samma sinn | 4 Ehuru stor den sorgen var |
var jag glad och bedrövad, | 4 Ehuru stor den sorgen var |
och täckt allt vad den gjorde. | 4 Ehuru stor den sorgen var |
och begärar | 5 Är det ärna |
och med rätta | 5 Är det ärna |
och intet låtit se, | 6 Nu länge nog bedrövad |
och jag blir bättre nöjd. | 7 I vackra Nymfer mina |
och dem er äre kära | 7 I vackra Nymfer mina |
och likavisst havas allestäds kär, | 8 Ack, att dock det som ljuvligast är |
mig släpper och intet bedrager. | 8 Ack, att dock det som ljuvligast är |
och ett trägnare begär | 9 Så går det i världen till |
Ja, det är så visst och sant | 9 Så går det i världen till |
prövar jag och sannar | 9 Så går det i världen till |
Hon är ung och frisk, ja skön! | 9 Så går det i världen till |
var och en sitt gille. | 9 Så går det i världen till |
Sörjer jag och ler däråt | 9 Så går det i världen till |
och vänder intet åter. | 9 Så går det i världen till |
med små och vassa pilar, | 9 Så går det i världen till |
somma av bly och somma av gull, | 9 Så går det i världen till |
och aldrig han sig vilar. | 9 Så går det i världen till |
ser mig sorgse och bedröva, | 11 Herdinnan och hennes kamarat - "Herdinnan" |
till min ånger och förtret, | 11 Herdinnan och hennes kamarat - "Herdinnan" |
Blekhet och en ängslan stor | 11 Herdinnan och hennes kamarat - "Kamaraten" |
ser du gråt och suckar vara | 11 Herdinnan och hennes kamarat - "Kamaraten" |
och dock ingen annan fara. | 11 Herdinnan och hennes kamarat - "Kamaraten" |
och mest det han borde minst, | 11 Herdinnan och hennes kamarat - "Kamaraten" |
och den sorg du dig har gjort. | 11 Herdinnan och hennes kamarat - "Kamaraten" |
och att jag dig sist bedrager, | 12 På dig tänker jag alla dagar |
och att jag nu bundin är. | 12 På dig tänker jag alla dagar |
all min ängslan och besvär, | 12 På dig tänker jag alla dagar |
vårt bekymmer och förtret | 12 På dig tänker jag alla dagar |
och oss båda så hugsvala | 12 På dig tänker jag alla dagar |
och så byter om ditt sinn? | 13 Hvi skall jag så långa tider |
och att jag omsider länder | 13 Hvi skall jag så långa tider |
Är hon så skön och utav alla så högt berömd | 14 Der är nu tid |
och för sin dygd och vackra seder så värdig dömd, | 14 Der är nu tid |
och för sin dygd och vackra seder så värdig dömd, | 14 Der är nu tid |
huru skall jag då hennes sinn och vilja se? | 14 Der är nu tid |
så är en späd och barnslig kärlek i förstone svag, | 14 Der är nu tid |
Vad och huru skall jag sjunga | 15 Vad och huru skall jag |
och jag finner att min tunga | 15 Vad och huru skall jag |
till att sjunga natt och dag. | 15 Vad och huru skall jag |
och att jag än finge fler | 15 Vad och huru skall jag |
och törs ingen lita på? | 15 Vad och huru skall jag |
och i sitt register förer | 16 Jag tror väl det du mig sade |
måste ske och måste fort, | 16 Jag tror väl det du mig sade |
och snart vila igen skänkia, | 16 Jag tror väl det du mig sade |
uti kval och ängslan stå | 16 Jag tror väl det du mig sade |
mitt lustige spel och ljuvlige sång | 17 När tiden synes bliva mig lång |
fördriver sorger och kvida, | 17 När tiden synes bliva mig lång |
och såleds gläder jag både de | 17 När tiden synes bliva mig lång |
så röd och så skön, så söt i min mund, | 17 När tiden synes bliva mig lång |
en sjuk därav bleve snart frisk och sund, | 17 När tiden synes bliva mig lång |
och den ditt hjärta bränner | 18 Hylas och Cydalis Cydalis |
och min hy förandra sig, | 19 Om jag intet kan beveka |
med sin makt och tyranni. | 20 All min kärlek är försvunnin |
som mig söker och mig ärar? | 20 All min kärlek är försvunnin |
mitt i tjocka moln och sky, | 21 Så kan hända att jag finner |
och ibland oss nu berömmas. | 22 Viljen I er det inbilla |
och nu ropen in igen. | 22 Viljen I er det inbilla |
och så både två oss bränna? | 22 Viljen I er det inbilla |
och tilltalar | 23 När jag, Amarillis kära |
och för hennes skuld så vara | 23 När jag, Amarillis kära |
och hembära | 23 När jag, Amarillis kära |
tack och heder utan mått, | 23 När jag, Amarillis kära |
mera önska och myckit få. | 24 Så går det ännu till |
man mister mål och röst, | 24 Så går det ännu till |
En gammal är och grå | 24 Så går det ännu till |
och mig mer så fixera. | 25 Evarest jag helst vara må |
Trots Kärlek och Cupidos makt, | 25 Evarest jag helst vara må |
Ty myckit gods och gårdar | 26 Vad andra plägar draga |
och myckit silver, guld | 26 Vad andra plägar draga |
hög. god, vis, skön och rik, | 26 Vad andra plägar draga |
Om kärlek kunde vägas och mätas med visst mått, | 27 Om kärlek kunde vägas och mätas med visst mått |
och när jag denna mister är Amor intet sen | 27 Om kärlek kunde vägas och mätas med visst mått |
det har han länge brukat och brukar var dag än. | 27 Om kärlek kunde vägas och mätas med visst mått |
och gjort folken mycket men, | 28 När min allra bäste vän |
och uppfriskar hug och blod | 28 När min allra bäste vän |
och uppfriskar hug och blod | 28 När min allra bäste vän |
med sin mörka moln och sky, | 28 När min allra bäste vän |
all min tro och kärlek visste | 30 Om du, skönaste Caliste |
att ens råd och stolta fränder | 30 Om du, skönaste Caliste |
och av kärlek intet vet, | 30 Om du, skönaste Caliste |
och mig själver så utskjuta | 30 Om du, skönaste Caliste |
och stadelig | 32 Medan jag den käre väns behag |
haver nu sökt fast både natt och dag, | 32 Medan jag den käre väns behag |
och intet tror | 32 Medan jag den käre väns behag |
och vad för eld uti mitt hjärta bor. | 32 Medan jag den käre väns behag |
och säger mig: | 32 Medan jag den käre väns behag |
en sådan sorg och sådan fåfäng gråt, | 32 Medan jag den käre väns behag |
och glömma bort vad mig en gång är sagt! | 32 Medan jag den käre väns behag |
Nu är allt stilla tyst, och allt folk sover här, | 33 Ekovisa |
och månan låta se i skuggan strimmor sina. | 33 Ekovisa |
Nu är allt lugnt och svalt, du täcke aftonstund! | 33 Ekovisa |
det ingen utav vet och ingen skulle mena. | 33 Ekovisa |
Jag går och intet vet vart du mig hava vill, | 33 Ekovisa |
Nu väl, sa säg mig mer vad mig skall ske och hända, | 33 Ekovisa |
och om jag kunde straxt mig vända till en ann. | 33 Ekovisa |
och allt mitt hjärta och hug till älska mera böja. | 33 Ekovisa |
och allt mitt hjärta och hug till älska mera böja. | 33 Ekovisa |
från den som har mig kär och älskar inga andra. Andra. | 33 Ekovisa |
För andras kärlek skall jag mig då akta och väja? Väja. | 33 Ekovisa |
och när du intet den beskärde, | 34 När jag uppå den tiden tänker |
Det är nu nog och alltför länge | 34 När jag uppå den tiden tänker |
och som jag hör i kärlek allra bäst | 35 Är frihet allestädes god |
och kan snart komma i behag | 35 Är frihet allestädes god |
och älska den | 37 Skalden, Venus och Amor - "Skalden" |
och intet älska vet igen? | 37 Skalden, Venus och Amor - "Skalden" |
med dine sucker och med ditt kval? | 37 Skalden, Venus och Amor - "Venus" |
och var hon är! | 37 Skalden, Venus och Amor - "Amor" |
och går till henne, | 37 Skalden, Venus och Amor - "Skalden" |
av fri vilja och minst tänkt | 38 Oviss vad min lycka bliver |
och kommer först rätt som du drager bort, | 39 Vårvisa |
och morgon blid, | 39 Vårvisa |
med allt ditt gräs och blomma | 39 Vårvisa |
och vårt begär! | 39 Vårvisa |
de månge gräs och månge örter små, | 39 Vårvisa |
och den bästa tiden | 39 Vårvisa |
och slätt förbi. | 39 Vårvisa |
den varme sol, allt mer och mera svag | 39 Vårvisa |
och flyge bort? | 39 Vårvisa |
i tid och kom, | 39 Vårvisa |
bedröveligt och ingen hos mig såg | 40 När jag en gång med stort förtret |
och länge bida | 40 När jag en gång med stort förtret |
och intet än | 40 När jag en gång med stort förtret |
och längre töva | 40 När jag en gång med stort förtret |
och intet än | 40 När jag en gång med stort förtret |
och göra sig varannan något gagn. | 40 När jag en gång med stort förtret |
och tiden mista | 40 När jag en gång med stort förtret |
och intet än | 40 När jag en gång med stort förtret |