HITÅT..........1 | |
hitåt vänder med sin glans | 28 När min allra bäste vän |
HJÄLPA.........1 | |
kunde intet hjälpa mer | 15 Vad och huru skall jag |
HJÄLPER........3 | |
Vad hjälper dig | 32 Medan jag den käre väns behag |
Vem hjälper mig därtill att jag må vara fri? | 33 Ekovisa |
dem hjälper du i rättan tid. | 37 Skalden, Venus och Amor - "Skalden" |
HJÄRTA.........7 | |
mitt hjärta lovar jag. | 2 Allena jag dig begärar |
i ditt hjärta tagas in, | 3 Skalden och Amor - "Amor" |
och den ditt hjärta bränner | 18 Hylas och Cydalis Cydalis |
den för vem mitt hjärta brinner, | 21 Så kan hända att jag finner |
Ty dens hjärta är visst stenar, | 23 När jag, Amarillis kära |
och vad för eld uti mitt hjärta bor. | 32 Medan jag den käre väns behag |
och allt mitt hjärta och hug till älska mera böja. | 33 Ekovisa |
HJÄRTANS.......4 | |
älskar ock av hjärtans grund: | 1 Dafne ligger mig i sinnet |
hos denna min hjärtans kär. | 16 Jag tror väl det du mig sade |
min hjärtans kär, | 18 Hylas och Cydalis - "Hylas" |
älskar jag av hjärtans grund. | 19 Om jag intet kan beveka |
HJÄRTAT........5 | |
hos den som mig i hjärtat låg | 4 Ehuru stor den sorgen var |
mig komma i hjärtat in. | 6 Nu länge nog bedrövad |
som hjärtat tänder opp. | 6 Nu länge nog bedrövad |
Vad haver jag i hjärtat fått? | 25 Evarest jag helst vara må |
som jag uppå hjärtat lade | 29 Hyllaron och Cydalis - "Cydalis" |
HJÄRTELIG......1 | |
så hjärtelig | 32 Medan jag den käre väns behag |
HON............47 | |
hon är stadigt uti minnet; | 1 Dafne ligger mig i sinnet |
okänd reda är hon din. | 3 Skalden och Amor - "Amor" |
hon var själva Dygdens kropp. | 5 Är det ärna |
det upptog hon täckelig. | 5 Är det ärna |
Hon älskar nu, men heller | 6 Nu länge nog bedrövad |
hade hon sin docka kär | 6 Nu länge nog bedrövad |
så snart hon ser det gäller | 6 Nu länge nog bedrövad |
att hon mig i tjänsten upptager, | 8 Ack, att dock det som ljuvligast är |
heller ock att hon av välbetänkt råd | 8 Ack, att dock det som ljuvligast är |
Hon håller mig, men jag vet icke hvi, | 8 Ack, att dock det som ljuvligast är |
Hon kan intet binda dig. | 9 Så går det i världen till |
Hon är ung och frisk, ja skön! | 9 Så går det i världen till |
hon är dig till föga vinst. | 11 Herdinnan och hennes kamarat - "Kamaraten" |
Är hon så skön och utav alla så högt berömd | 14 Der är nu tid |
så må det ske att hon ock nu snart rätt älska kan, | 14 Der är nu tid |
dock är hon värd hon mig ock vinner som många vann. | 14 Der är nu tid |
dock är hon värd hon mig ock vinner som många vann. | 14 Der är nu tid |
Men om hon vet än intet av ratt kärleks ve, | 14 Der är nu tid |
när hon tycktes uppenbara | 15 Vad och huru skall jag |
vad hon hade i sitt sinn, | 15 Vad och huru skall jag |
Genom vem skall hon få veta, | 15 Vad och huru skall jag |
Mig håller hon ej för sann; | 15 Vad och huru skall jag |
Behagar hon ingen mera än mig, | 17 När tiden synes bliva mig lång |
skall hon ingen kärare finna åt sig, | 17 När tiden synes bliva mig lång |
Fillis att hon älskar mig, | 19 Om jag intet kan beveka |
när hon ser de kinder bleka | 19 Om jag intet kan beveka |
att hon kommer, tröstar mig, | 23 När jag, Amarillis kära |
med sin ord hon mig hugsvalar | 23 När jag, Amarillis kära |
Hon är intet så oblider | 23 När jag, Amarillis kära |
att hon lider | 23 När jag, Amarillis kära |
Hon är mig allt allena. | 26 Vad andra plägar draga |
om hon därmed köpas kunde, | 31 Vem är den jag skulle mer |
tänker hon där intet myckit på | 32 Medan jag den käre väns behag |
Men jag vet hon ler där ofta åt | 32 Medan jag den käre väns behag |
Vad skall jag göra då? Har hon en annan vän? Vän. | 33 Ekovisa |
Så har hon nog av en. Men skall jag vänta än? Än. | 33 Ekovisa |
Hon hörer snart en annan till. | 34 När jag uppå den tiden tänker |
Nog är det sant hon var mig kär, | 35 Är frihet allestädes god |
men intet att hon ännu är. | 35 Är frihet allestädes god |
Clorinde. när hon intet följer mig, | 35 Är frihet allestädes god |
vad hon skall heta | 37 Skalden, Venus och Amor - "Amor" |
och var hon är! | 37 Skalden, Venus och Amor - "Amor" |
av vem hon skall ses beskriven, | 38 Oviss vad min lycka bliver |
Låter hon dig något lida | 38 Oviss vad min lycka bliver |
med den äran hon dig giver, | 38 Oviss vad min lycka bliver |
giver hon dig annat allt. | 38 Oviss vad min lycka bliver |
hon hugges av, | 39 Vårvisa |
HONOM..........10 | |
led jag dock honom gärna | 4 Ehuru stor den sorgen var |
I honom likväl dragen | 7 I vackra Nymfer mina |
kan du honom sorgse se. | 11 Herdinnan och hennes kamarat - "Kamaraten" |
honom du där sökia må | 11 Herdinnan och hennes kamarat - "Kamaraten" |
Jag är honom intet lik | 11 Herdinnan och hennes kamarat - "Herdinnan" |
Sällan får jag honom se, | 11 Herdinnan och hennes kamarat - "Herdinnan" |
likväl har jag honom kär, | 16 Jag tror väl det du mig sade |
som jag förr till honom bar. | 16 Jag tror väl det du mig sade |
släckian, den som honom sänder. | 36 Den vill Amor visst fördärva |
Honom gitte vi ej höra. | 36 Den vill Amor visst fördärva |
HOPP...........6 | |
Ditt hopp som ännu allt varar | 3 Skalden och Amor - "Amor" |
varom mig hopp var givit. | 4 Ehuru stor den sorgen var |
är intet annat hopp | 6 Nu länge nog bedrövad |
Därpå jag mitt hopp då byggde, | 16 Jag tror väl det du mig sade |
att detta hopp ej tager lag. | 34 När jag uppå den tiden tänker |
tröstar mig ett litet hopp, | 38 Oviss vad min lycka bliver |
HOPPAS.........2 | |
hoppas du det tager an: | 20 All min kärlek är försvunnin |
sist du likväl hoppas skallt | 38 Oviss vad min lycka bliver |
HOS............8 | |
får hos henne sitt beslut. | 3 Skalden och Amor - "Amor" |
hos den som mig i hjärtat låg | 4 Ehuru stor den sorgen var |
utan hos allena en. | 5 Är det ärna |
hos denna min hjärtans kär. | 16 Jag tror väl det du mig sade |
till att sökia gunst hos dig? | 20 All min kärlek är försvunnin |
hos mig, om du detta tror, | 20 All min kärlek är försvunnin |
än han lika hos dig bor. | 20 All min kärlek är försvunnin |
bedröveligt och ingen hos mig såg | 40 När jag en gång med stort förtret |
HOT............2 | |
efter detta dödsens hot? | 10 Är du intet än bevägen |
du som mig friar för det hot. | 37 Skalden, Venus och Amor - "Skalden" |