| |
|
ATT.................256
|
| Att iag måst din fånge blij | I Mer än wackra min herdinna |
| Du har giort att iag måst lijda, | I Mer än wackra min herdinna |
| Mächtig blef att giöra illa, | I Mer än wackra min herdinna |
| Att Förstånd och wackra Seder, | I Mer än wackra min herdinna |
| Når man till att ynkad blifwa, | I Mer än wackra min herdinna |
| Att hiertat mitt och will | II Herdinna säij |
| haar mig beweckt att hööra på | III. O Nechtergaal |
| förmåår att torra ögon måste giöras wååth. | III. O Nechtergaal |
| Att prijsa Kierleken med ett gladt modt, | IV J Fouglar små som siunga i Skougen |
| Att lasta kierleken med ett wredt modh, | IV J Fouglar små som siunga i Skougen |
| Till att fånga deße små, | V J går blef iag mäd spee |
| D’är sant att han ibland, | V J går blef iag mäd spee |
| Till att qwittra, kuttra siunga, | V J går blef iag mäd spee |
| Att han Oß eij fånga må, | V J går blef iag mäd spee |
| En liuflig giäst att wara, | VII Contre L’amour |
| Att du lijkwähl will unna meij, | VIII Så skyndar du deij från meij nu |
| En dehl der af att kalla mitt, | VIII Så skyndar du deij från meij nu |
| Farwähl men tro eij att din trähl, | VIII Så skyndar du deij från meij nu |
| Jag önskar att din frögd och lust, | VIII Så skyndar du deij från meij nu |
| Dig önska stedz att fara wähl. | VIII Så skyndar du deij från meij nu |
| Att Philis blijr min enda Siähl | IX O! frija bandh, o! sälle fängzlan |
| Att det dig nå förtryter | X Farwähl med din plåga |
| Att andra de taga, | X Farwähl med din plåga |
| Att bryta Eden som iag så, | XI Jag swor en gång |
| Att Jagh ostadig är, | XI Jag swor en gång |
| Wist iag eij att i Swärie | XI Jag swor en gång |
| Att denne Kierleek sku betahla all förtreet, | XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska |
| Att ingen älskoug kan förutan plåga wara, | XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska |
| Med skada har iag lärt, att det omöijligt är, | XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska |
| Då troor att nöije och hoos den som älskar fins. | XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska |
| Att den förliefdes qwahl lär nånsin återwända, | XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska |
| Fast det syns Något swårt, att bryta sådant bann | XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska |
| Ty swer iag nu en gång att aldrig mera älska, | XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska |
| Jag swer och dyrt derpå, att aldrig till förfalska, | XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska |
| Jag swär och låfwar uth att aldrig älska mehr. | XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska |
| Doch det förswär iag eij att icke Ödmiukt ähra, | XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska |
| Jagh swär wijd himblens häär att aldrig älska mer. | XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska |
| Och wijd skiönheeten sielf att iag eij älskar mer. | XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska |
| Hwem undrar då derpå, att iag eij älskar meer. | XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska |
| Man har befalt att iag här werser skulle skrifwa, | XIII Man har befalt att iag här werser skulle skrifwa |
| Att i så wackert boo, så mycken hårdheet ligger, | XIII Man har befalt att iag här werser skulle skrifwa |
| Att ingen Godheet fins för den som lijfwet tigger, | XIII Man har befalt att iag här werser skulle skrifwa |
| För den skull will man haa, att iag nu gådt ska giöra, | XIII Man har befalt att iag här werser skulle skrifwa |
| Och all ting hotar till att plåga meij, | XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda |
| Hwad hielper att iag då om nåd och skonsmåhl beder, | XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda |
| Hwad hielper att Jag mig med suck till himblen wänder, | XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda |
| Att det stedz war din enda trogna trähl, | XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda |
| Doch tillstår gierna Jag, att Jag Belide ährar, | XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller |
| Der weet att älska den som hwar och en begierar, | XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller |
| Och att iag till min dödh, dig endast älska lär. | XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller |
| Men skier det eij så troo, att iag doch som mig böör, | XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller |
| att dhen äntlig dödas måst | XVI Dhen trogne Tyrcis klagan öfwer dhen wackra Belides hårdheet |
| Dock omsunst ähr att iagh beer | XVI Dhen trogne Tyrcis klagan öfwer dhen wackra Belides hårdheet |
| Har endast iag fådt måhl, att iag der med måst qwida, | XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg |
| Hwad bör mig wällia att Jag wällier Rätt och wähl? | XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg |
| Men Lyckan giör att han fullkomblig liuflig är, | XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg |
| Och wijsa att det sin stoor wrede i sig döllier, | XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg |
| Att iag Oskyldig är i det som nu måst skie, | XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg |
| Att wett och wijsheet bör städz wid wår wänskap stå, | XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg |
| Ach wee! att lyckan mig en sådan domb förkunnar, | XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg |
| Att Jag måst undergå hwad Jag eij gierna giör; | XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg |
| Gud weet att nu mit wärck är twärt moth willian min, | XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg |
| Så är Jag wißer nog att nöije hoos dig grönskar, | XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg |
| Jag har intet hopp mer att blifwa förloßat, | XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda |
| Jag mächtar eij längre mot ödet att strijda, | XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda |
| Att hon af ynkian med mig stämmer in, | XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda |
| Att eij någon hijt må hitta, | XIX Ödemark i willa Skougar |
| Will du att iag wid lifwet skall blifwa, | XX Tröstu så skynda dig skiönsta Climene |
| Att iag all min tijd måst blij oförnögd, | XX Tröstu så skynda dig skiönsta Climene |
| Och sättia mig här att sörria i frijd, | XX Tröstu så skynda dig skiönsta Climene |
| gifwit digh att du med dhem | XXI Vpmaningh till Älskogh åth den skiöna och unga Celimene |
| att du älskas af hwar man | XXI Vpmaningh till Älskogh åth den skiöna och unga Celimene |
| Att du giör naturen harm, | XXI Vpmaningh till Älskogh åth den skiöna och unga Celimene |
| har ock ondt att få en maka | XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring |
| att dhe wore i sitt slag | XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring |
| Att J wijst Ehr mina wänner | XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring |
| Men straffa ingen mig att iag nu måste lijda, | XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda |
| Dhe kunna ingens modh ell sin osorg att lämbna | XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda |
| Att det med mycken skiähl kund lämpas in på deij. | XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda |
| Jag är wähl dierf att iag min nöd så fritt beklagar, | XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda |
| Att Kierleek dem des hiertan sönderbröth, | XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris |
| Att altidh iag min fulla frijheet nöth, | XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris |
| Men säijer att min suckan är fåfängh, | XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris |
| Att någon digh i nåder Öfwergår, | XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris |
| Så unn att Jag doch för dig andas får, | XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris |
| Så får du see att när iagh lär’ förödas, | XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris |
| Att jembwäl och min uprichtigheet dödas. | XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris |
| Jagh låfwa titt att ewigt älska, | XXVI A L’aimable Bergere |
| att hiertat fritt från kierleek war, | XXVI A L’aimable Bergere |
| Jag hoppas att en stadig wyrdna, | XXVI A L’aimable Bergere |
| Att du med wänligheet undfägnar deße raar, | XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit |
| Att det dig tillsändt är ifrån dens trogna händer, | XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit |
| Så tåhl och att iag nu min lutha stämmer an, | XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit |
| Doch will Jag ingalund att hiertat skall blij hela, | XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit |
| Sorg ängzlan säija mig att fasligt Skiepzbrått är, | XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit |
| Att Jag skall tröste löös i band och Boijer gå, | XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit |
| Det nöije iag har hafft, att du mig kunnat lijda, | XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit |
| Och tillstätt att Jag dig wördsamblig wachtat Opp, | XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit |
| När der af påmind Jag begynner till att täncka, | XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit |
| Då har Jag strax gådt uth för mig att fantisera, | XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit |
| Der iag lell weet att du dig aldrig läreer tee, | XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit |
| Nyfijken sprungit till i hopp dig där att Råka, | XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit |
| Af glädie till att få ett breef utaf din hand, | XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit |
| Att hwarcken bref ell’ bud blir sändt från dig till mig, | XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit |
| Att tänckia önska det, som aldrig händer sigh, | XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit |
| Har offta giordt, att iag mig kunnat till dig sälla, | XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit |
| Och rönt att drömma frögdh är sorgens säkra pust, | XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit |
| Att man des Liufligheet så snart umbära måst, | XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit |
| Ett Ögnebleck från dig att tänckia på en an, | XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit |
| Att iag eij tänckt det du min frijheet så sku fälla, | XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit |
| Att icke tijden skull min säkra läkdom blij, | XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit |
| Att icke frånwaru sku nöta bandet upp, | XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit |
| Min aldrastörsta roo är ingen roo att niuta, | XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit |
| Att iag för ängzligheet mig måtte rådlöös sij, | XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit |
| Att de spåtska wijsar seij; | XXVIII Vppå ett Conterfait |
| Nånsin tåhla att de blekna, | XXVIII Vppå ett Conterfait |
| Brukar hon der med att sticka, | XXVIII Vppå ett Conterfait |
| Så att den som will Cortsera, | XXVIII Vppå ett Conterfait |
| Och will förwißa dig att all des herdeskara | XXIX A la plus aimable Bergere |
| Des enda wettskap är att wara hull och trogen, | XXIX A la plus aimable Bergere |
| Ty hoppas iag att du dem och nu eij försmår. | XXIX A la plus aimable Bergere |
| Att han sig hwijla skall uppå en kierfwa Stråå, | XXIX A la plus aimable Bergere |
| Att detta kommit är ifrån din trogna herde, | XXIX A la plus aimable Bergere |
| att iag må klaga, | XXX Sur l’absence de l’aimable Bergere |
| Än att iag altijd trogen är, | XXX Sur l’absence de l’aimable Bergere |
| Och att mitt hierta, | XXX Sur l’absence de l’aimable Bergere |
| Att du min ädla wän, drar bort från deße länder, | XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere |
| Då Träna börja på att smycka sina leder, | XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere |
| Ach sorg, Ja mer än sorg att mista dig min wän, | XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere |
| Att Wij i sinnet doch få lefwa liufft tillsamman, | XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere |
| Men ach det är slätt tröst att trösta sig med tanckar, | XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere |
| Den trösten att det är behållit i ens minne, | XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere |
| Att Jag skall mista dig min wänsta wackra flicka, | XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere |
| När iag besinner att iag måste nu bortmista, | XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere |
| Mißunnar lyckan oß att längre sammanblifwa, | XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere |
| Så är iag wiß att du blir all din tijd förnögd. | XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere |
| Att ingen såßom iag i werlden sorgzen är, | XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere |
| Mitt bröst är matt af suck, min händer trött att skrifwa, | XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere |
| Doch fast iag är för swag mot himmelen att strida, | XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere |
| Sist när iag tanckefull min tijd till att förstöra | XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död |
| Fast iagh skiönt seer att här kan inthet ständigdt blifwa | XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död |
| att uthan farkost man dheröfwer reesa trygdt. | XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död |
| att inthet ständigdt ähr än obeständigheet. | XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död |
| Ty togh iagh och så på ödmiukheet att ijdka | XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död |
| Och menthe iagh då att, een tåhligh ödmiukheet | XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död |
| Ty iagh har alltijdh sedt, att när een fader tager | XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död |
| Och beer att du ditt spiuth, diupt i mitt hierta stöter | XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död |
| Ähr iagh så fasligh att du fasar för min nödh. | XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död |
| Neij du äst rädder att min mothgångh smittar digh | XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död |
| Och att Olycka iagh i grafwen för med migh. | XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död |
| Migh tröstar lijkwähl att du måste dock een gång | XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död |
| Min tröst ähr att iag alldt föruthan skull måst lijda | XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död |
| Att Jagh wähl säija kan dock liuga ingalund | XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död |
| Så att dhes tåreflodh kringh hela werden flöth. | XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död |
| Så att man deruthaf, heehl skiähligdt kunde pröfwa | XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död |
| Att mothgångh sigh fördrängdt i herdens tårehaf | XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död |
| Och att all Werldens sorgh sigh uthwaldt dher een graf. | XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död |
| Att ällska lastas eij, fast man det eij kan winna, | XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden |
| att hon kan sitt nöije nåå. | F.I Contre La Fortune |
| Rätt i harmen stedz att strefwa, | F.II Wreda lycka och Oblijda |
| Att iag helt Oskyldigh är, | F.II Wreda lycka och Oblijda |
| Att Jagh helt oskyldig är. | F.II Wreda lycka och Oblijda |
| Kom Oskyldigheet att fächta, | F.II Wreda lycka och Oblijda |
| att någon wardt Rijker, | F.IV Vpmuntringh till förnöijelße |
| Jagh älskar frij att lefwa, | F.VI Contre le Mariage |
| men doch, om så wore, att | S.II Kårf-giästbod |
| att han grijper dristigt tell | S.V En Suputhz förswar |
| Att modigheeten sielf hon bagzas wed gå fram, | S.VI På den frågan hwarföre det altijdh |
| Deröfwer att de huus till Läns af Er begära, | S.VII Af samma tillfälle någre rader till Borgerskapet |
| intet willia att man, mer skall wäija | S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden |
| sig än som man Lust att wäija andra har. | S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden |
| anten intet eller wähl att tahla | S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden |
| Flickor gieer Jag mig eij tijd att skiöta, | S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden |
| Ty han weet, att jag der effter törstig blijr, | S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden |
| Att wij må giöra Oß rolig och glad i denna stund, | D.I In promptu giord, der några goda wänner woro på en säker orth |
| att leka af sorgen bedröfwad iag är i mitt sinne | D.II En nylustig och begärlig WISA |
| holl öronen styfwa att sig uppå eder eij loßar, | D.III Ängelska Schique |
| nu tänker man till Ehr att frija; | D.III Ängelska Schique |
| hon lagar om prästen så att han får dricka wid maten, | D.III Ängelska Schique |
| iag säger för mig att iag hälst Alamode mig lagar, | D.III Ängelska Schique |
| men liugen så fuller, till deß han begynner att hicka | D.III Ängelska Schique |
| Så har du wäl något att wänta, | D.III Ängelska Schique |
| Lät kiöpmannen hafwa den ähran sig med tig att fästa | D.III Ängelska Schique |
| att han dig eij alltijd kan skiöta | D.III Ängelska Schique |
| och att en Madam | D.III Ängelska Schique |
| Men tänck att han liuger, | D.III Ängelska Schique |
| att bota frantzsoser | D.III Ängelska Schique |
| fast han är af adel, att han dock fick heta bohl-fijsen, | D.III Ängelska Schique |
| att han oß flaterar med utländska orden allena, | D.III Ängelska Schique |
| är wacker att höra och kunna fransöska parlera | D.III Ängelska Schique |
| att pigorna icke må härma | D.III Ängelska Schique |
| i diupaste andacht, och säger att han eij blir trötter, | D.III Ängelska Schique |
| Men sannare tyckes att Nalle det ochså kongiöra | D.III Ängelska Schique |
| att hästar och hundar, | D.III Ängelska Schique |
| så säg då att ingen må höra’t | D.III Ängelska Schique |
| Men är han så kiäcker att han kommer uhr Cantzeliet, | D.III Ängelska Schique |
| du bed’n och sedan att sittia, | D.III Ängelska Schique |
| Sij så! sij så, måste det wara wår Lärdom att wetta, | D.III Ängelska Schique |
| huru wi skole lefwa så höfligt att wi eij förtreta, | D.III Ängelska Schique |
| att hwar och en krummer sig lijk som en betzlader katta; | D.III Ängelska Schique |
| Det wore fast bättre att laga, | D.III Ängelska Schique |
| att hålla sig sielfwa i aga. | D.III Ängelska Schique |
| Till att liggia i sitt stall | B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn |
| Till att gå här upp och neder | B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn |
| Till att trampa i wårt håf; | B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn |
| Så att det är rätt en skam | B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn |
| Så att hwem den bladrar om | B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn |
| Mente intet att hon kom | B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn |
| Så att du ditt muhle barn | B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn |
| Att iag nampnet ditt hijt skrifwit | B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn |
| Till att wähl betahla deij | B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn |
| Att hwar hund, den hunden ährar | B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn |
| Att dee intet töras kny, | B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn |
| Till att slåß med deij din koo; | B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn |
| Att dee deij lär sööla neer | B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn |
| Jag är wiß att du, dem känner, | B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn |
| Att och deras minsta tand | B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn |
| Att du knapt töör röra dig, | B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn |
| Att du upp i fönstret klef, | B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn |
| Att uhr rumpan din med hast | B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn |
| Till att hielpa när du fäls | B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn |
| som mig blef berättat, att: | B.IV Swenska ordinarie Påsttijender |
| d’är swårt sig så att nähra, | B.IX Klagedicht |
| Att hon gemenlig städer, | B.IX Klagedicht |
| Att grannen sig förundrar, | B.IX Klagedicht |
| Att genast willa rygga, | B.IX Klagedicht |
| Att en får träda tee. | B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte |
| Att han eij spränger sigh. | B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte |
| Så tror iag wist att äfwen, | B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte |
| Att man icke stäncker sig, | B.XII Een fiskare-Broos wijsa |
| Att iag dett helt gierna seer, | B.XII Een fiskare-Broos wijsa |
| Att iag Elin Om iag kunde, | B.XII Een fiskare-Broos wijsa |
| att ju honom något fattas, | B.XIV Jngen så fullkomblig skattas |
| Det är, sanningen att säija, | B.XIV Jngen så fullkomblig skattas |
| Fast de intet ha’ att föra, | B.XIV Jngen så fullkomblig skattas |
| Och att wara stor i munn: | B.XIV Jngen så fullkomblig skattas |
| Klaga seen att buken wärcker, | B.XIV Jngen så fullkomblig skattas |
| Att han förmår eij flyga bort | FA.I Det war en gång en unger katt |
| Att hwar och en sin plåga har. | FA.IV Så går med oß i wåra da’r |
| Att hwar har sitt, te’ blåsa på. | FA.IV Så går med oß i wåra da’r |
| Att det är dina ögon skiöna: | G.V Twå Grannar ha’ hwarannan kiär’ |
| Jag spår, att mången som i qwäll | SP.I Jag spår, att mången som i qwäll |
| Ty han wäl wet, att de då will’ | SP.I Jag spår, att mången som i qwäll |
| Betalning ha’, för det att han, | SP.I Jag spår, att mången som i qwäll |
| Så skiön att hon kan skräma baren; | SP.II Dig will jag önska nu och spå |
| Derföre att iagh tänkt, kungz Jacobs Crona draga, | E.I Vppå Duc de Monmouth som blef Halßhuggen i Engelandh |
| kan hända du blijr trodd, att wara uphofzman | E.XVII Tagh digh till wara wähl |
| Moor din hon har godt att seija | E.XXVIII Moor din hon har godt att seija |
| att hon knifwe-stucken blifwit, | E.XXXII Lucretia är fast högt berömd |
| Jag rår eij före att min Mun så styrlöst går, | E.XXXIV På en Tandlöös kiäring som aldrig teeg |
| Ach Gud ske låf iag slapp att mig eij samma hände, | E.XXXVI Då iag en gång hade sufwit under ett trää och waknade sedan upp |
| Åth en som rådde mig att taa en fattig wacker Flicka. | E.XXXVII Åth en som rådde mig att taa en fattig wacker Flicka |
| Och swar: att äckta stånd, det är en råttefälla, | E.LII En gång så månde en, den frågan föreställa |
| Att Rijda will och full, liuga swäria skrijka, | E.LVII Att Rijda will och full, liuga swäria skrijka |
| att alldrigh som een karl stå bij, men fly och wijka, | E.LVII Att Rijda will och full, liuga swäria skrijka |
| Att ingen ting beständigt är | E.LXII Hwar mumlar talar nu för sig |