Next Section

Previous Section

 
 HAFWE...............1
wij hafwe en Juhl man om åhre D.II En nylustig och begärlig WISA
 
 HAFWEN..............2
Dock i hafwen alla spordt, XVI Dhen trogne Tyrcis klagan öfwer dhen wackra Belides hårdheet
om J hafwen Frijheet kiär XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
 
 HAFWER..............9
Den litet hafwer Lärdt han tahlar intet stort, XXIX A la plus aimable Bergere
hwad oß Plato hafwer skrifwit F.III En Krigsmans wijsa
ty iag eij annat hafwer, F.V Lustig frisk opp
hafwer skiänckt oß i din mackt S.II Kårf-giästbod
Så länge som Morkär hon hafwer eij mycket till bästa, D.III Ängelska Schique
iag hafwer tient tappert min konung inför reductionen, D.III Ängelska Schique
Giff mig en Halför iag hafwer siungit trall. D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Ach kära Jungfru iag hafwer siungit trall. D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
at Stockholm fruchtsam är och hafwer fler igen: B.VIII En trösteskrifft till 5 personer
 
 HAFWET..............6
En ända trå kan eij ett skepp i hafwet hålla, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
om hafwet wijda, XXX Sur l’absence de l’aimable Bergere
Och när du ändtlig dig på wilda hafwet wågar, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Dhet hafwet som nu föör, fast himmels hotand bölior XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Nu fort med den leken iag drog öfwer hafwet det salta D.II En nylustig och begärlig WISA
Födan sin på hafwet sökia, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
 
 HAFWETZ.............1
När hafwetz diupa brunn eij mera watten hyser, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
 
 HAFZENS.............1
Som blan på träna fins, som sand på hafzens grunder, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
 
 HAFßENS.............1
Men det sig hijt snart dijt bland hafßens böllior wänder, XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
 
 HAGELLPUNGAR........1
Pappar som par hagellpungar, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
 
 HAGEN...............1
wäl utj denne hagen, B.XIII Sidst om en mårgon goo
 
 HAHA................1
Gniger gniger på gigo fein lustig haha, D.I In promptu giord, der några goda wänner woro på en säker orth
 
 HAHN................1
hahn i korgen iag wist blef, XXXIV Klippings hanskar har iag låfwa
 
 HAKA................2
Hennes äppelrunda haka XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Alldt dhetta prydes af een äppellrunder haka XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
 
 HAKAN...............1
hakan runder mehra anna XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
 
 HAKAR...............1
ha ha hakar, B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
 
 HALFDÖD.............1
lijk som en halfdöd åkarhäst, S.I En sulten swarter mager kar
 
 HALFDÖDER...........1
som redan fast mer än halfdöder är, XX Tröstu så skynda dig skiönsta Climene
 
 HALFEDS.............1
runstykz kringla, halfeds fläta, S.III Madammoiselle
 
 HALFFDÖDH...........1
Fast om han wore halffdödh aff hunger D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
 
 HALFTUN’............1
utj wijnetz halftun’ såå, S.V En Suputhz förswar
 
 HALFÖR..............1
Giff mig en Halför iag hafwer siungit trall. D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
 
 HALM................1
Så blir en kierfwa halm wår hwijla för wår kropp, XXIX A la plus aimable Bergere
 
 HALME...............1
Der halme Stubben bara, B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
 
 HALS................4
hennes hals war hwijt och runder, XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
På sin hals had’ hon en kädia XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
som hon bär på hals och hand XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
en marmor hwijter hals, et alabaster bröst S.I En sulten swarter mager kar
 
 HALSDUUK............1
båtzmans halsduuk knyttnings gran: XXXIV Klippings hanskar har iag låfwa
 
 HALSEN..............3
under halsen kund’ man röna XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
halsen war ock trinn och reen XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
kring halsen på en swarter katt SP.VI Will du at iag dig nu skall spå
 
 HALSGROPEN..........1
halsgropen magra fuhla B.IX Klagedicht
 
 HALTA...............1
och straxt der uppå fattig fogel då måste man halta D.II En nylustig och begärlig WISA
 
 HALßE...............1
Des Halße-Senor pruncka B.IX Klagedicht
 
 HALßEN..............4
Under halßen kund man röna XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Hon lijkwähl halßen pinar, F.VI Contre le Mariage
hon stedz uhr halßen fuchtar, B.IX Klagedicht
Sen luchtar han ur halßen B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
 
 HALßENS.............1
är halßens hwijta skinn. B.IX Klagedicht
 
 HALßHUGGEN..........1
Vppå Duc de Monmouth som blef Halßhuggen i Engelandh. E.I Vppå Duc de Monmouth som blef Halßhuggen i Engelandh
 
 HAMBN...............4
Fahr sällan wähl i hambn, men drar till botn nehr, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Och sökia säker hambn der säkerheet eij fans, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Min hambn din wackra fambn, min tilförsicht dit sinn, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
En hambn är ingen kropp, en sticka ingen staaf, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
 
 HAMBNEN.............1
När han eij når den hambnen som han sijr, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
 
 HAMN................1
då rymbde iag uhr hamn. B.XIII Sidst om en mårgon goo
 
 HAMPN...............2
Ett sådant stannar wist i en olycklig hampn. XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Än som min lefnadz hampn, den bordt med wädret faar. XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
 
 HAN.................289
Och min matta puls han slår, I Mer än wackra min herdinna
meena han är Eder altijdt trogen, IV J Fouglar små som siunga i Skougen
Mena han är eder altijdh godh. IV J Fouglar små som siunga i Skougen
Ty han är Ehr doch aldrig trogen, IV J Fouglar små som siunga i Skougen
Ty han är Ehr doch aldrig godh. IV J Fouglar små som siunga i Skougen
J det mäst’ han kan förtwingar, V J går blef iag mäd spee
D’är sant att han ibland, V J går blef iag mäd spee
Tyska tåfzhöns han eij fäller, V J går blef iag mäd spee
Ty till hergåhls törs eij han, V J går blef iag mäd spee
Att han Oß eij fånga må, V J går blef iag mäd spee
Men när han är som störst, VII Contre L’amour
Will han intet längre wara, VII Contre L’amour
Den han syntes wara först, VII Contre L’amour
Han tändes upp med frögdh, VII Contre L’amour
Far wähl när han dig biur far wähl, VIII Så skyndar du deij från meij nu
som han X Farwähl med din plåga
hur’ han det måst lijda, X Farwähl med din plåga
Han giör nu spee, XI Jag swor en gång
Ty han mig låfwade, så många frögdestunder, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Men den som lättlin tror, han blijr och lätt bedragen, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Der ingen hwem han är, sig rätt förnöijder seer, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Den plä man lell för ähn han döör des bråt uptäckia, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Till hennes Skien dijt han eij komma kan, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Näär han sig stedz emoth mig widrig teer, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Är Glad när han först landet warse blir, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
När han eij når den hambnen som han sijr, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
När han eij når den hambnen som han sijr, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Han kan då tro mig fritt med all sin macht eij rycka, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Vppå min Graf alt med en Sorgsin han, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Ell när han straffa will sig uhr hans boijor slijta? XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
hur han måste mycket lijda XVI Dhen trogne Tyrcis klagan öfwer dhen wackra Belides hårdheet
Hon med sitt wredes Straff, han med sin stränga boga, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Men Lyckan giör att han fullkomblig liuflig är, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Ty hwad han will det skier omskiönt med wårt förtret, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Som ändtlig hafwa will det han doch eij kan få; XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Har han i Onskan af torndöön wist länt, XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
Han döör eij utan frögd. XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
hur han ofullkombligh ähr XXI Vpmaningh till Älskogh åth den skiöna och unga Celimene
effter han digh gaf ett Hierta XXI Vpmaningh till Älskogh åth den skiöna och unga Celimene
Bindz du doch, när han behagar, XXI Vpmaningh till Älskogh åth den skiöna och unga Celimene
Doo wist förr, än han blef född. XXI Vpmaningh till Älskogh åth den skiöna och unga Celimene
war han sielf en kärlecks brand XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
när han togs i himblen ahn XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
flög han från mig öfwer bohlet, XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
lagen at han bland oß dundrar, XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
at han eij uhrsäcktan tåhl, XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
hur han sina Trouppar lager XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
När han giord des wackra hand XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
war han sielf en älskogz brand, XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
förän han sig öfwergeer XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Han måst min macht med harmsne ögon see, XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
Han måste för migh hattlös ståå, XXVI A L’aimable Bergere
Ty han har mig nu bunden lembnadt, XXVI A L’aimable Bergere
Han snärier sig när han mäst bångas, XXVI A L’aimable Bergere
Han snärier sig när han mäst bångas, XXVI A L’aimable Bergere
Der han ett liufligdt läger fant. XXVI A L’aimable Bergere
Han swigtar eij för nåt beswär, XXVI A L’aimable Bergere
Han har mer nöije i sin smärta, XXVI A L’aimable Bergere
lär weta han är giord af bäska Malöhrt safft, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Han bär des skatt och skuld på trogna händer fram, XXIX A la plus aimable Bergere
Han wet af intet skrympt ell’ Stadzens smickreord, XXIX A la plus aimable Bergere
Den nögsamt lefwa tröst, han har af lijtet nogh; XXIX A la plus aimable Bergere
Att han sig hwijla skall uppå en kierfwa Stråå, XXIX A la plus aimable Bergere
Den litet hafwer Lärdt han tahlar intet stort, XXIX A la plus aimable Bergere
När herden kommer sielf så lär han wähl uthföra, XXIX A la plus aimable Bergere
Men förr än han fick see sig om, XXX Sur l’absence de l’aimable Bergere
Och han to på med sorg och gråth, XXX Sur l’absence de l’aimable Bergere
Men mig han endast här will plåga uppå Jorden? XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Ja wärre fast än den, ty när han hiertat rörer, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
han allena är och när hans wän är bortta, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Han skillier med sin macht doch eij wår hiertan åth. XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Han giör mitt hwilorum, rätt till ett plågetorgh. XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
hwem Werlden lijtet sett han lättlig säija weet XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Han går i Jorden neer eij uthan mycken fröijd. XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Men när han dhetta sagdt så segna han omkull XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Men när han dhetta sagdt så segna han omkull XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Han söfden sachtelig och läth en döö i Roo XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
När han så skiönt Ett Billd, har Skapat utaf Mull. XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
skelm som geer mehr än han har, XXXIV Klippings hanskar har iag låfwa
han tijtt der faller neer, F.I Contre La Fortune
Mars han är min största Rector, F.III En Krigsmans wijsa
för dyrt betahlar han, F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
det lilla han upfräter, F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
J mårgon måst han F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
När han eij mera äta kan. F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
han lefwer städz i frögdh, F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
J fattigdom är han rijker, F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
Fast Än han har, F.V Lustig frisk opp
Han lijfwet från mig tager, F.V Lustig frisk opp
Han kan eij något mista, F.V Lustig frisk opp
Han håller alt sitt qwar, F.V Lustig frisk opp
Ty han kan intet mista, F.V Lustig frisk opp
lell lengtar han till skogen, F.VI Contre le Mariage
der han så wähl eij faar, F.VI Contre le Mariage
han glömmer bårt sig sielf och alt hwad han bör giöra, S.I En sulten swarter mager kar
han glömmer bårt sig sielf och alt hwad han bör giöra, S.I En sulten swarter mager kar
han hinner intet mehr än bara see och höra. S.I En sulten swarter mager kar
at han stedz höijsta rösten förer S.I En sulten swarter mager kar
han kommer när han kommer goo S.I En sulten swarter mager kar
han kommer när han kommer goo S.I En sulten swarter mager kar
fast han så mycket intet pratar, S.I En sulten swarter mager kar
han giör bra lycka utj miugg. S.I En sulten swarter mager kar
den ena saa han hölt mäst utaf dina händer S.I En sulten swarter mager kar
den fierde sa han war tåf dina ögon bränder, S.I En sulten swarter mager kar
han i morgons blef betänckt, S.II Kårf-giästbod
at han stußar i ett faat, S.II Kårf-giästbod
harmsen at han af sit nampn S.II Kårf-giästbod
han ska fägnad fylder blij S.III Madammoiselle
at han eij ska orka sij. S.III Madammoiselle
får han wijnet i sin kropp S.V En Suputhz förswar
at han med den största hielte S.V En Suputhz förswar
att han grijper dristigt tell S.V En Suputhz förswar
till deß han en kyß har fått, S.V En Suputhz förswar
får han mehra må han giöra S.V En Suputhz förswar
får han mehra må han giöra S.V En Suputhz förswar
blijr han full, at wijnet spritter S.V En Suputhz förswar
i hans hierna, blijr han glad, S.V En Suputhz förswar
at han frögdar sig och alla, S.V En Suputhz förswar
giör han underliga språng, S.V En Suputhz förswar
at han nyckter dåna will, S.V En Suputhz förswar
gee’n man dricka, lär han glömma S.V En Suputhz förswar
at han ingen mootgång har S.V En Suputhz förswar
som han wore skatte-rijk. S.V En Suputhz förswar
den sigh önskar ont, han älskar eij en ann. S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
Ty han weet, att jag der effter törstig blijr, S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
wore han smärr eller störst D.II En nylustig och begärlig WISA
hon lagar om prästen så att han får dricka wid maten, D.III Ängelska Schique
men när han will frija så giör hon som henne behagar, D.III Ängelska Schique
han ser mig då ann, D.III Ängelska Schique
men liugen så fuller, till deß han begynner att hicka D.III Ängelska Schique
det wetta wi sielfwe och hälst när han biuder oß pußar, D.III Ängelska Schique
men will han då händerna slicka D.III Ängelska Schique
men när han will pocka på alfwar, gif honom då korgen D.III Ängelska Schique
att han dig eij alltijd kan skiöta D.III Ängelska Schique
Advocaten han säger sig wetta båd’ lag och recesser, D.III Ängelska Schique
i hofrätten, säger han, twingar iag swetten uhr pannan, D.III Ängelska Schique
Men tänck att han liuger, D.III Ängelska Schique
han är tig för sluger D.III Ängelska Schique
Bror Balthzar han kommer och studsar som Mölnarens Laße, D.III Ängelska Schique
med puder i håret, nu heter han stora herr Masse, D.III Ängelska Schique
fast han är af adel, att han dock fick heta bohl-fijsen, D.III Ängelska Schique
fast han är af adel, att han dock fick heta bohl-fijsen, D.III Ängelska Schique
men will han då krusa och skrapa, D.III Ängelska Schique
att han oß flaterar med utländska orden allena, D.III Ängelska Schique
i diupaste andacht, och säger att han eij blir trötter, D.III Ängelska Schique
när det skal behaga den flicka, som han will begära, D.III Ängelska Schique
när skrifwaren kommer så nätt som han wille dantza D.III Ängelska Schique
han säger min liten iag kommer utur Revisionen D.III Ängelska Schique
Men när han är borta, D.III Ängelska Schique
Men är han så kiäcker att han kommer uhr Cantzeliet, D.III Ängelska Schique
Men är han så kiäcker att han kommer uhr Cantzeliet, D.III Ängelska Schique
han säger tig nytt och hwad sig i hofwet kan skicka D.III Ängelska Schique
Lustig är han i all sin åthäfwor D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Sylen och Knifwen han hwässer också D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
När han nu trägit har bitit i Skinnet D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Blir han omsider i Tänderen öhm D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Ja han kan skräma barfota D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Högst uppå Skorsten står han och siunger trall trall. D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Qwäder en Psalm om han så får låff D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Fast han är färdig til höger och wänster D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Skrijker han doch som Armen wor’ åff D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Säijer han hör hwad skiön Melodij? D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Fast om han wore halffdödh aff hunger D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
Klagar han doch för Jungfrun sin Nöd D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
Får han man sällja sitt Wedlaß den styggen D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
sätter han styfft uppå sig sin Hatt D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
Kälckstakan och Tälgknijfwen weet han då stöta D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
såsom ett swijn då raglar han heem D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
Mitt uti Dören begynner han qwäda trall. D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
Doch eij han, men den boken B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Som han giort den leeda token, B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Han är karl för deij och fleer B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
När han nå’n owettig seer, B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
När han börjar onder blij, B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Sielf lär han eij med dig slijtas B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Ty han håller sig för goo B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Men den han plä Commendera B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
När han där till order geer, B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Han war i sinom tid af starka karska leder; B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
Sin bakdel wille han ej gerna låta klå. B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
Han gick alt för sig sjelf och gjorde intet buller; B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
Så osnygg som han war och faslig förrn han dog, B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
Så osnygg som han war och faslig förrn han dog, B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
Så är jag wißer på at han blir älskad nog. B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
Nu sen han döder är, och wintren blir så stränger, B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
Som han så ofta skrämt, at det war synd och skam. B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
Han fick en sällsam död. Ett rus af starka winet B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
åkren han giör minsta mödan B.VI Nykiöping d: 5 Septembr
fast han skaffar bonden födan, B.VI Nykiöping d: 5 Septembr
För det han i sängen stridt; B.VII Blir det krig så måst wij fort
han sig med en kiärling befryndar, stäld under en Wijsa så lydandes B.IX Klagedicht
han plåga digh din leska B.IX Klagedicht
ner han ga gubben ja, B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
sin werld han genom går, B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Lijksom han wille plåcka B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
För ryggwärk han eij får. B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Han kommer malcontanter B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Han grinar pustar stanckar B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Lijksom han wore kranker, B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Ett stort Corpral skiägg bär han B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
ha ha bär han, B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Fast han sig glad beteer. B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
När han sig nys ha raka B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Strumprynkot kippskodd går han B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Der med plä han sig roa B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Han taar och wähl till goa, B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Sen luchtar han ur halßen B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Han ligger wijd min sijda, B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Sielf kan han det eij nyttia B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Eij will han dädan flyttia, B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Han snarckar när han såfwer B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Han snarckar när han såfwer B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Han laßet drar som bäst. B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Han hostar, harsklar, raklar, B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Att han eij spränger sigh. B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Når han en stund ha rakla, B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Fast han sku bättre pryda, B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Min frögde tupp han gohl. B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
han märkt henne kläder och giorde så mä. B.XI WJßerlig war iagh då Galen i Pannan
Swarta finger lär han få. B.XII Een fiskare-Broos wijsa
ty när han kommit har B.XIII Sidst om en mårgon goo
Hur han hwar i lärdom troßar, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Alt sen han från mohr sin kom, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Han wist eij hwa han skull’ der med FA.I Det war en gång en unger katt
Han wist eij hwa han skull’ der med FA.I Det war en gång en unger katt
Han åt den ungas ofäl log FA.I Det war en gång en unger katt
Att han förmår eij flyga bort FA.I Det war en gång en unger katt
Han då gåsen rätt hiärtli ba FA.II En räf en gång i Siönöd wa
Han swara’ oß, på detta glamm: FA.IV Så går med oß i wåra da’r
fast han min ofärd för sig seer. G.I Jag weet par skiöna Hand Granater
Fast än han fählas som en Pijhl G.IX En blinder häst förutan fötter
Fast än han spanmåhl lästtahls äter G.IX En blinder häst förutan fötter
Han är så munstyf stark och yr G.IX En blinder häst förutan fötter
Så får du sij hur han måst skumpa G.IX En blinder häst förutan fötter
Hwart du will ha’n, han styres med en Käpp G.IX En blinder häst förutan fötter
Han klår sig i morgon bakom öra, SP.I Jag spår, att mången som i qwäll
Mä’n han änn’ ligger på sin säng, SP.I Jag spår, att mången som i qwäll
Då önskar han eij wara till; SP.I Jag spår, att mången som i qwäll
Ty han wäl wet, att de då will’ SP.I Jag spår, att mången som i qwäll
Betalning ha’, för det att han, SP.I Jag spår, att mången som i qwäll
är han eij gammal är han ung SP.IV Kom gif mig pängar iag skall spå
är han eij gammal är han ung SP.IV Kom gif mig pängar iag skall spå
är han eij lätt så är han tung SP.IV Kom gif mig pängar iag skall spå
är han eij lätt så är han tung SP.IV Kom gif mig pängar iag skall spå
är han eij liten är han stoor SP.IV Kom gif mig pängar iag skall spå
är han eij liten är han stoor SP.IV Kom gif mig pängar iag skall spå
är han eij onder är han goor SP.IV Kom gif mig pängar iag skall spå
är han eij onder är han goor SP.IV Kom gif mig pängar iag skall spå
är han eij tockot är han klook SP.IV Kom gif mig pängar iag skall spå
är han eij tockot är han klook SP.IV Kom gif mig pängar iag skall spå
är han eij klocker är han took SP.IV Kom gif mig pängar iag skall spå
är han eij klocker är han took SP.IV Kom gif mig pängar iag skall spå
så skiön som Kinckenjees, då går han ju wäl an SP.IX Will du min swarta hand me’en silfwerpenning smörja
fast han skijter på min graaf SP.X SpåGubbens grafweskrifft
så länge som han war och här på Jorden lefdhe E.II Vppå en Trägårdzmestare
Sij han, af dhen mångh Mask här ähr af daga tagen E.II Vppå en Trägårdzmestare
Han döms till döden, hängs, förutan något krus; E.VI Den något stiäl utur en ärlig Danmans hus
Men stiäl han något in, han lämnas otilltalter, E.VI Den något stiäl utur en ärlig Danmans hus
Men stiäl han något in, han lämnas otilltalter, E.VI Den något stiäl utur en ärlig Danmans hus
Han ha’ fådt en farlig siuka. E.VIII Den som ligger på sin skatt
Han är, om jag mig eij swiker, E.VIII Den som ligger på sin skatt
Acktar det han intet nyttia kan. E.VIII Den som ligger på sin skatt
den nå’ gier, han will nå ha. E.XXVII Alt hwad dig een ungkarl låfwar
Som Adam då han såf men wakna seen och kiende, E.XXXVI Då iag en gång hade sufwit under ett trää och waknade sedan upp
En Qwinna af sitt Reef, hoos den han stedz sku boo, E.XXXVI Då iag en gång hade sufwit under ett trää och waknade sedan upp
När kiärlek är en giäst, han altid höfwlig är E.XL När kiärlek är en giäst, han altid höfwlig är
Men får han först bli wärd, han blir oß till beswär. E.XL När kiärlek är en giäst, han altid höfwlig är
Men får han först bli wärd, han blir oß till beswär. E.XL När kiärlek är en giäst, han altid höfwlig är
Han har wäl tio tålff, de få och hoptals barn E.XLVI Hwad wore det för frögd sig hustru till at ta
Doch har för allihoop han eij den ringsta mödan E.XLVI Hwad wore det för frögd sig hustru till at ta
Den een man får, han får för stort ett kors at dra. E.XLVI Hwad wore det för frögd sig hustru till at ta
Han, efter tycket mitt, som hwar och en wäl wet, E.XLVII Hwad är en ungkarl som med alla tißlar, taßlar?
Men wäljer wäpling till theß han i starren faßnar. E.XLVII Hwad är en ungkarl som med alla tißlar, taßlar?
När han Jungfrun talar till E.L West du hwad en Ungkarl will
Han will då för utan kruus E.L West du hwad en Ungkarl will
Had’ han, står där, herre dar E.L West du hwad en Ungkarl will
Men när han sig hustro tog E.L West du hwad en Ungkarl will
Sen af Hustrun han förförd E.L West du hwad en Ungkarl will
Der mången slöt contract förr än han godzet kiände; E.LIII Hwad är ett gifftermål? perpetuelt arende
Men sen det slutit är så måste han stå kar E.LIII Hwad är ett gifftermål? perpetuelt arende
förr än som han gier sig fan E.LV Tar du dig en gammal Man
at han öfwer åtta dar E.LV Tar du dig en gammal Man
Och när han ifrån dig dör E.LV Tar du dig en gammal Man
Om hwar ock feck behålla den han har E.LX Uppå en Masquerade där par-sedlar drogos
Men mången och, kan skie, jag tror han satt och töt, E.LX Uppå en Masquerade där par-sedlar drogos
För det han hade bydt sin ko i wärre nöt. E.LX Uppå en Masquerade där par-sedlar drogos
Som gier sig ut för det han intet är. E.LXI Om iag mins rätt så tyks mig masquerad
Är lika riker, hwart han far. E.LXII Hwar mumlar talar nu för sig
Leed han af wjd Kongens fötter. E.LXIII Verser öfwer Kongl. Majts hund, Pompe

Next Section

Top of Section