Next Section

Previous Section

 
 DINA................16
Vtaf dina Ögons stråhlar, I Mer än wackra min herdinna
J dina boijor gå II Herdinna säij
Ty du med dina arga funder, IV J Fouglar små som siunga i Skougen
Till des du med behag får sluta dina daar. XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Med glädie och frögd uppå dina skått, XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
när iagh dina ögon seer XXI Vpmaningh till Älskogh åth den skiöna och unga Celimene
Dina Bomber samt Granater XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
dina ögons fyhr wärck’rij XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Och skiönhet haa des boo i dina fagra leder, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Ach Cloris ach för dina Skiöhna fötter. XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
Du willa haaf med dina wågor, XXX Sur l’absence de l’aimable Bergere
Min tåreström till dina böllior, XXX Sur l’absence de l’aimable Bergere
den ena saa han hölt mäst utaf dina händer S.I En sulten swarter mager kar
den fierde sa han war tåf dina ögon bränder, S.I En sulten swarter mager kar
Att det är dina ögon skiöna: G.V Twå Grannar ha’ hwarannan kiär’
Dina ögon ä Demanter E.V Dina ögon ä Demanter
 
 DIN’................1
Lät din’ wäl bewäxta leeder XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
 
 DIRCKAR.............1
Ell’ dirckar op hans kista, F.V Lustig frisk opp
 
 DISPUT..............1
Det war en stor Disput eij långsen mellan twå E.XI Det war en stor Disput eij långsen mellan twå
 
 DISPUTERA...........1
till at träta disputera, F.III En Krigsmans wijsa
 
 DIT.................12
Ty dit Lagh X Farwähl med din plåga
När du hör dit hiertta picka, XXI Vpmaningh till Älskogh åth den skiöna och unga Celimene
Om i dit skiöhna bröst en Gunstig Godheet hyses, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Der som dit Conterfey lifachtigt är i slagi, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Min hambn din wackra fambn, min tilförsicht dit sinn, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Dit skepp mit trogna bröst, min Suck och pust din Winn, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
doch tror iag wist at dit beswär S.I En sulten swarter mager kar
som dit hierta grämer mycke, S.IV Encomium viresque pulveris tabaci
Med fogeln, som då äfwen dit FA.IV Så går med oß i wåra da’r
Hwem en gång dit goda får E.XIV Jnte wetstu hur det går
Som har dit största tidfördrif E.XXIX Du äst en liten hiertetyf
Dit öga är en byxsäcksklåcka E.XXX Tro meij min hiertans såcker dåcka
 
 DITT................36
Som ditt Offer min gudinna, I Mer än wackra min herdinna
Ähr dett då ditt, II Herdinna säij
Som lell är helt och hållit ditt. VIII Så skyndar du deij från meij nu
Jagh ditt maner wähl kienner, X Farwähl med din plåga
Ditt tyrannisera, X Farwähl med din plåga
Taa hiertat mitt igen, och dig ditt återsänna, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
hylla, och ditt Ook städz bära XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Ditt mörcka krusa håår och höga hwita panna, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Ditt Öga är en Sohl som glimmar men doch bränner, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Dem sielf naturen sådt och på ditt kindbeen strödde, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Summan Naturen har wist af ditt Fagra tycke XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Ditt skiöna bröst upfylt med dygd och höfligheet. XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Tröst hiertat ditt eij röras af min tåhr, XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
Den störste nöije sitt utj ditt sälskapp funnit, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Hur liufft och kiert för mig ditt söta sälskap war, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Det måste war’ et Bud från dig utur ditt land, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Ditt sköna bild ska iag i trogna bröstet bära, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Snart rinner mig i hug ditt makalösa kynne, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Ditt Ogemene wett och mehr än kloka ordh, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Ditt wählbetänckte skiämt, ditt hurtigaste sinne, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Ditt wählbetänckte skiämt, ditt hurtigaste sinne, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Och beer att du ditt spiuth, diupt i mitt hierta stöter XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Din åtbörd och ditt Tahl, din Vppsyn och ditt löije, XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
Din åtbörd och ditt Tahl, din Vppsyn och ditt löije, XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
medh ditt blix och dunder kruut F.I Contre La Fortune
Är då aldrig på ditt hooth, F.II Wreda lycka och Oblijda
Ditt Hufwud iag medh Hornen skal kröna D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
Så att du ditt muhle barn B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Att iag nampnet ditt hijt skrifwit B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Säg mig, hwad du derom uti ditt sinne dömmer? B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
Men twij deij ditt gambla skrälle B.IX Klagedicht
Ditt Graföhl skulle blifwa B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Håll ditt hufwud öfwer skålen, SP.VII Will du see, hur’ den seer uth
så ska iag med min konst, så för ditt bästa sörja SP.IX Will du min swarta hand me’en silfwerpenning smörja
Förnöter tiden wäl, förkortar eij ditt lijf. E.VI Den något stiäl utur en ärlig Danmans hus
Will du giffta dig ditt took, E.L West du hwad en Ungkarl will
 
 DIUPA...............1
När hafwetz diupa brunn eij mera watten hyser, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
 
 DIUPASTE............1
i diupaste andacht, och säger att han eij blir trötter, D.III Ängelska Schique
 
 DIUPSTA.............1
den diupsta man kan få. B.IX Klagedicht
 
 DIUPT...............3
qwäljer meij diupt i min Siähl, XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
har blesserat diupt i Siählen, XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
Och beer att du ditt spiuth, diupt i mitt hierta stöter XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
 
 DIUR................7
kom hijt i kräkiand diur, och flygand foglar små XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Wijsa hwad du äst för diur B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Ty när du fångar slika diur FA.I Det war en gång en unger katt
Ty slika diur min kiära Katt FA.I Det war en gång en unger katt
Dig äter intet skade diur; FA.IV Så går med oß i wåra da’r
Hwad det för diur nu wara må G.IV Hwem är som detta gißa kan
Så nyttig, som ett skade diur; SP.II Dig will jag önska nu och spå
 
 DIUREN..............3
Diuren måste hädan flyttia, XIX Ödemark i willa Skougar
Små Fiäder diuren här af sorgh heehl ymkligt lete XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
eij som dhe andre diuren F.VI Contre le Mariage
 
 DOCH................122
Doch må du dig eij inbilla, I Mer än wackra min herdinna
Doch kan iag sielf wähl swara II Herdinna säij
Ty han är Ehr doch aldrig trogen, IV J Fouglar små som siunga i Skougen
Ty han är Ehr doch aldrig godh. IV J Fouglar små som siunga i Skougen
Doch hon bäddar Giästrens Sängar, VI Jag weet En liten Pijga
Män doch allas wän lijkwähl. VII Contre L’amour
Doch Jag är nögd och tackar deij, VIII Så skyndar du deij från meij nu
Doch hielper intet hwad iagh ber, VIII Så skyndar du deij från meij nu
Skall mig doch ingen kunna twinga, IX O! frija bandh, o! sälle fängzlan
Jag skall doch älska den iagh wil. IX O! frija bandh, o! sälle fängzlan
Doch har iag än större X Farwähl med din plåga
Doch måste Jag see, XI Jag swor en gång
Doch måste ingen täncka, XI Jag swor en gång
Men altijdh lefwa frij, doch Astrils räncker falska, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Doch det förswär iag eij att icke Ödmiukt ähra, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Doch är det intet nog, min Ögon från mig röfwa, XIII Man har befalt att iag här werser skulle skrifwa
Som mycket högre är doch hwem skall kunna troo, XIII Man har befalt att iag här werser skulle skrifwa
Doch neij Jag will eij mehr mit hierta återtaga, XIII Man har befalt att iag här werser skulle skrifwa
Doch Lyckan war mig aldrig än så huld, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Men säger mig doch eij min brott och skuld. XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Som önskar sig men doch förgiefz utur sitt mörka gitter, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Ty det doch eij med hårdheet sin dens troheet nånsin fäller, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Den Trogen stedz, men doch olyklig war. XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Jag lijder men Jag weet doch intet hwad iag lijder, XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Jag qwijder weth doch eij för hwem som iag här qwider, XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Den Jag wähl kienner, men doch intet nämbna kan. XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Jag är doch war iag är, så är Jag oförnögdh. XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Dijt man wähl önskar sig, men doch eij komma kan. XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Doch tillstår gierna Jag, att Jag Belide ährar, XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Men skier det eij så troo, att iag doch som mig böör, XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Doch hielper eij iag beer, ty neij är all min tröst, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Hur kan af Gudars Råd, doch iag det bästa wällia, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
D’är fåfängt Önska sig, hwad man doch eij kan fåå, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Doch himmelen hwars bud iag trogen effterföllier, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Din egen redligheet lär dig doch öfwertyga, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Som ändtlig hafwa will det han doch eij kan få; XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Som älskar dig som iagh, doch mera lyklig är, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Det motgång twingar mig doch eij ostadigheet, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
at ändtlig öfwergie, den iag doch eij kan glömma, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Doch lyda himblens Bud för ingen giöra harm, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Doch himblen will så ha det måste nu så hända, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Min Kiärlek tar nu wähl doch eij min wördnat ända, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Doch iag får mig eij beklaga, XIX Ödemark i willa Skougar
Bindz du doch, när han behagar, XXI Vpmaningh till Älskogh åth den skiöna och unga Celimene
doch dhe kunde dem eij stilla, XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
Doch det är dig ingen nytta XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Ditt Öga är en Sohl som glimmar men doch bränner, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Doch är mäst undran wärdt, at aldrig högfärdz snara XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Doch weet iag aldrig nån som derför fridde sigh, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Doch är den mindre än mitt qwahl och min förtreet. XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Doch måst hon af mitt qwahl med harm det swaret höra, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Så unn att Jag doch för dig andas får, XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
Holt näpplig doch en tijma ordh, XXVI A L’aimable Bergere
Doch altijd utan qwahl och smärta, XXVI A L’aimable Bergere
Doch fölg Jag beer kiärlekens Rådh, XXVI A L’aimable Bergere
Jag blir doch stedz des trogna trähl, XXVI A L’aimable Bergere
Så är hon doch min enda Skiähl, XXVI A L’aimable Bergere
Doch har du förr för nögdt min Glädie kunnat höra, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Doch will Jag ingalund att hiertat skall blij hela, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Doch hwad behöfwes här mitt lijdande förtällia, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Hur Offta har doch eij mitt sinnelösa Sinne, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Och kommit mig till troo hwad doch omöijligdt war; XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
See skönste huru man doch offta nöije finner, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Doch om min Fantasie nån gång mit sinne läncker, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Doch iag får eij så förstöta, XXVIII Vppå ett Conterfait
En fremmand’ herdes Man, doch från bekante länder, XXIX A la plus aimable Bergere
Doch kan man der förnögd utj sin kåfwa boo, XXIX A la plus aimable Bergere
Doch lijkwähl wara, XXX Sur l’absence de l’aimable Bergere
Jag mister all min frögd och får doch intet döö, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Doch fast än Ödet will på mig sin macht föröfwa, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Der skall du till min dödh doch boo och blifwa qwar, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Att Wij i sinnet doch få lefwa liufft tillsamman, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Han skillier med sin macht doch eij wår hiertan åth. XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Den iag erkienna kan, doch eij beskrifwa wet, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Doch kan iag icke dig det sidsta afskiedh gifwa, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Doch fast iag är för swag mot himmelen att strida, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
En som behöfwer alt, men har doch ingen ting. XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Man Solen ofta seer, doch ingen henne Nåhr, XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
Så önskar iag och det, som iag doch aldrig fåhr. XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
doch hur’ ringa dhe och ära XXXIV Klippings hanskar har iag låfwa
doch iag menar dhe som bära XXXIV Klippings hanskar har iag låfwa
ödet sig doch widrigt teer; F.I Contre La Fortune
Doch hur länge skall det wara, F.II Wreda lycka och Oblijda
Lindrar det doch lell min qwida, F.II Wreda lycka och Oblijda
Jagh doch med godt Samwet swär, F.II Wreda lycka och Oblijda
iag blir doch en stadig man, F.III En Krigsmans wijsa
doch tar iag skadan min igen, S.I En sulten swarter mager kar
doch tror iag wist at dit beswär S.I En sulten swarter mager kar
doch tycks meij at iag wähl kan spå S.I En sulten swarter mager kar
måst’ mången illa klädd doch mit i Solen frysa S.I En sulten swarter mager kar
doch kan med skääl iag henne kalla S.I En sulten swarter mager kar
men doch, om så wore, att S.II Kårf-giästbod
doch iag feelar gräseliga S.II Kårf-giästbod
doch eij på nån’ Juhleleek S.III Madammoiselle
doch at sådant tahl, är höfligheten nämst S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
tänck man doch huru tyst D.II En nylustig och begärlig WISA
doch wi eij må rata, D.III Ängelska Schique
doch hållom oß wackert D.III Ängelska Schique
doch honom du icke bedröfwa, D.III Ängelska Schique
Skrijker han doch som Armen wor’ åff D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Wijsboken hon doch aldrigh förglömmer D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
Klagar han doch för Jungfrun sin Nöd D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
Doch eij han, men den boken B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Doch thet war eij barnaspel, B.III Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender af d. 30 Januarii 1699
Wet doch hwad Pehr Frestar’ giör, B.III Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender af d. 30 Januarii 1699
Men doch af det slaget rara B.V Swar uppå de Nya Tidningar
Doch weet Jag eij hur lifwet B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Doch Jagh seer det skall så wara, B.XII Een fiskare-Broos wijsa
doch har och mången swans B.XIII Sidst om en mårgon goo
doch har mång’ Enkia goo B.XIII Sidst om en mårgon goo
doch torde iag horn få B.XIII Sidst om en mårgon goo
doch det är eij mit laag B.XIII Sidst om en mårgon goo
doch bette iag en stund B.XIII Sidst om en mårgon goo
doch ingen hug iag fattar B.XIII Sidst om en mårgon goo
Doch tror iag wäl at hwar skull wåga G.I Jag weet par skiöna Hand Granater
doch giör iag lell så starcka band G.IV Hwem är som detta gißa kan
doch täncker eij för widt omkring G.IV Hwem är som detta gißa kan
Men tröst hwarannan doch eij see, G.V Twå Grannar ha’ hwarannan kiär’
Doch mißun Hwijlan eij, den wj nu här begrafwa E.II Vppå en Trägårdzmestare
Af den iag i mitt Ook, doch eij kan lijsad blifwa? E.XXXVII Åth en som rådde mig att taa en fattig wacker Flicka
Doch har för allihoop han eij den ringsta mödan E.XLVI Hwad wore det för frögd sig hustru till at ta
Doch är det wackert bruuk, så må du wäl slå till E.LIII Hwad är ett gifftermål? perpetuelt arende

Next Section

Top of Section