Next Section

Previous Section

 
 DIGH................27
hwad är iag hoos digh finner? II Herdinna säij
Will du alldrigh digh omwända, XVI Dhen trogne Tyrcis klagan öfwer dhen wackra Belides hårdheet
skall iagh digh till wilies giöra XVI Dhen trogne Tyrcis klagan öfwer dhen wackra Belides hårdheet
Det lär min wijsa wän, din wijsheet digh bewisa, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
gifwit digh att du med dhem XXI Vpmaningh till Älskogh åth den skiöna och unga Celimene
effter han digh gaf ett Hierta XXI Vpmaningh till Älskogh åth den skiöna och unga Celimene
ty hwadh fröijdh kan dhet digh gifwa XXI Vpmaningh till Älskogh åth den skiöna och unga Celimene
Om du kundhe digh inbilla XXI Vpmaningh till Älskogh åth den skiöna och unga Celimene
När det den Glädie har, at lijknas få wid digh. XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Dhet ofullkombligdt war will wijsa genom digh XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Men allom som digh see går lika såßom migh. XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Att någon digh i nåder Öfwergår, XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
När iag minst tänckte uppå digh, XXVI A L’aimable Bergere
Jag älskar endast digh och skiöter ingen an, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Den högsta gifwe digh, så mycken frögd och lycka, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
All Werlden flyr för digh som iagh med glädie möther XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Haar du så offta giordt dhet digh ingen omba XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Jagh öpnar digh mitt bröst iagh räcker digh mitt hierta XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Jagh öpnar digh mitt bröst iagh räcker digh mitt hierta XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Neij du äst rädder att min mothgångh smittar digh XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Dock det intet hoos digh båtar, F.II Wreda lycka och Oblijda
ty du då mäst frögdar digh, F.II Wreda lycka och Oblijda
men åldern digh är blijd, F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
i grafwen digh stielpa, F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
At digh då skeer meer än en stor harm D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
han plåga digh din leska B.IX Klagedicht
Tagh digh till wara wähl, för rycktetz falska klangh E.XVII Tagh digh till wara wähl
 
 DIJ.................3
Bårta ä dij, bårta blij dij XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Bårta ä dij, bårta blij dij XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
intet täncka intet sij dij XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
 
 DIJNA...............1
Med dijna många pengar B.IX Klagedicht
 
 DIJR................1
den hon så gierna dijr. B.IX Klagedicht
 
 DIJT................14
Då när iag dijt stiger neder, I Mer än wackra min herdinna
Till hennes Skien dijt han eij komma kan, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Dijt man wähl önskar sig, men doch eij komma kan. XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Jagh lunckar dijt iag måst, iag går hwart iag blijr drifwen, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
sade koxa eij mehr dijt XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
wänden om dijt J från gått. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Det hinner alldrig dijt, som det sig tänckt at ämna, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Och föser bort den sig dijt sachtlig smyga will, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Giästbudin och gick dijt, iag skynda mig och bort, XXIX A la plus aimable Bergere
Men det sig hijt snart dijt bland hafßens böllior wänder, XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Så önskar iag och dijt, dijt iag kan aldrig hinna, XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
Så önskar iag och dijt, dijt iag kan aldrig hinna, XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
dijt alla see, men en får taa, S.I En sulten swarter mager kar
de slincka hijt och dijt, B.IX Klagedicht
 
 DILL................1
Lijk som en kroko dill. B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
 
 DIN.................137
Att iag måst din fånge blij I Mer än wackra min herdinna
det har din fägring giort, II Herdinna säij
och altid blij din Schlaf, II Herdinna säij
din Wackra sångh III. O Nechtergaal
din Liufwa låth III. O Nechtergaal
dig från din sång i qwäll III. O Nechtergaal
Bort bort, du måste din koos. IV J Fouglar små som siunga i Skougen
Ska din åminnelße blij gömd, VIII Så skyndar du deij från meij nu
Åtanckan din min högsta roo, VIII Så skyndar du deij från meij nu
Farwähl men tro eij att din trähl, VIII Så skyndar du deij från meij nu
Jag önskar att din frögd och lust, VIII Så skyndar du deij från meij nu
Din roo så stor som nu mit qwahl, VIII Så skyndar du deij från meij nu
Så blijr din glädie utan tahl. VIII Så skyndar du deij från meij nu
Så skall lijkwähl din trogna trähl, VIII Så skyndar du deij från meij nu
Farwähl med din plåga, X Farwähl med din plåga
Cupido din låga X Farwähl med din plåga
Din pijhl och din Boga, X Farwähl med din plåga
Din pijhl och din Boga, X Farwähl med din plåga
Jag släcker din låga, X Farwähl med din plåga
Will du med all din macht, emot en oförmögen strijda, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Fins på din hårdheet aldrig någon booth, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Och aldrig nånsin mera nå din Gunst. XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Att det stedz war din enda trogna trähl, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Om icke iag med flijt, sökt undfly då din snara, XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Jag måst din wrede och min egen ofärd wäija, XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Din trähl och trogna Wän i tystheet stilla döör. XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
hwarföre plågar du din trähl XVI Dhen trogne Tyrcis klagan öfwer dhen wackra Belides hårdheet
Så will iag som du beer dig från din nödh förloßa, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
En wän som warit har din enda förre frögd, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Din egen redligheet lär dig doch öfwertyga, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Det lär min wijsa wän, din wijsheet digh bewisa, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Wänd du nu seglen din och älska man en ann, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Dy får Jag som iag will eij wara ewigt din, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Mißun det eij din trähl, XX Tröstu så skynda dig skiönsta Climene
Endast din när wist har warit mig Kier, XX Tröstu så skynda dig skiönsta Climene
Din frånwaru tar din herde af daga, XX Tröstu så skynda dig skiönsta Climene
Din frånwaru tar din herde af daga, XX Tröstu så skynda dig skiönsta Climene
Men har du lust din herde aflijfwa, XX Tröstu så skynda dig skiönsta Climene
som sigh nämbner stedz din wänn XXI Vpmaningh till Älskogh åth den skiöna och unga Celimene
lindra med din wänligheeth. XXI Vpmaningh till Älskogh åth den skiöna och unga Celimene
J din Swaneblöta barm, XXI Vpmaningh till Älskogh åth den skiöna och unga Celimene
tror läll at din skiönhetz glantz XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Ädla Cloris med din fägring XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Ach Diana med din båga XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Om din fromheet icke will XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Lätt fördenskull du din nåde XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
af din skönhetz stora macht, XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Har din skiönheet qwäft mit hierta XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
dig, din willia och din Lag. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
dig, din willia och din Lag. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
som din hand mig lägger på, XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
skall iag blij din trogna Slaaf. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Du har bå frögd och qwahl utj din Ögnesteen, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Din kinder äro röd’ med hwijta lillior prydde, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Sielf näsan din är giord effter Skiönheetens Lagh, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Och gier din fägring än ett dubbelt skiönt behag. XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Din Rosenrödhe Mundh, och pärle tänder iembna XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Dhe små Skiönheethens Håhl, som wijd din mun man seer XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Vppå din Swane barm will sielf Skiönheten boo, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Din Marmor hwijta handh, som man med skiähl kan kalla XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Och hwem dig seer den måst för machten din nedfalla, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Fullkombligheeten sielf, förgås för din Skiönheet, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Will du min Nöd med Gunsten din eij täckia, XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
Din liufligheet den har mig dårat, XXVI A L’aimable Bergere
Hwars altijdh frija bröst din fägring fängzlat haar, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Som till sin dödh och graf, din egen will förblij: XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Jag borde wähl din Roo eij med min Klagan störa, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Af glädie till att få ett breef utaf din hand, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Är din åminnelße lell altidh deribland, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Vtj din Egendomb får ingen blifwa inne, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Fast Jag wähl tillstå måst, när resan din sku gälla, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Och iag med sorgse mod din afferd måste Sij, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
tijden din fast bättre nyttia, XXVIII Vppå ett Conterfait
Förachta intet dem de komma från din herde, XXIX A la plus aimable Bergere
Fast du din skiöna kropp eij tröster der till twinga, XXIX A la plus aimable Bergere
Så bred’na uth och lät din fingrar derpå springa, XXIX A la plus aimable Bergere
Att detta kommit är ifrån din trogna herde, XXIX A la plus aimable Bergere
Och har din fulla frijheet änn, XXX Sur l’absence de l’aimable Bergere
Min hambn din wackra fambn, min tilförsicht dit sinn, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Dit skepp mit trogna bröst, min Suck och pust din Winn, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Det lefwer om du will, det dör och för din skull XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Dig och alt nöije mitt, dig och din liufligheet, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Så stor som sorgen min så wari stedz din frögd, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Så är iag wiß att du blir all din tijd förnögd. XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Jag lefwer dig till tienst, och döör din trogna trähl, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Din lija fruchtar du kant intet genom skiära XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Och om din Skiönste Kråpp, är utan wank och fehl XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
Så har och Siählen din, fått dygden sig till dehl. XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
Som Skiönste ögon din, så härligt icke Pråhlar, XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
Din åtbörd och ditt Tahl, din Vppsyn och ditt löije, XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
Din åtbörd och ditt Tahl, din Vppsyn och ditt löije, XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
Om din Nåd och goda Gunst, F.II Wreda lycka och Oblijda
Bruka din tijdh F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
den tridie hade till din röda mund behag, S.I En sulten swarter mager kar
men för din ögon stedz hwem du dem kastar på S.I En sulten swarter mager kar
hafwer skiänckt oß i din mackt S.II Kårf-giästbod
men din snåla hunger stilla, S.II Kårf-giästbod
och din maga giör beswär, S.II Kårf-giästbod
Ty för din skull hiertans flicka S.III Madammoiselle
och för din skull är det skedt S.III Madammoiselle
hwar med du din tijdh förspiller S.IV Encomium viresque pulveris tabaci
så förnöijer du din saak. S.IV Encomium viresque pulveris tabaci
Har du mootgång i din lycka S.IV Encomium viresque pulveris tabaci
tåål, lät toback blj din Cur, S.IV Encomium viresque pulveris tabaci
Will din pung och hålla Luncken S.IV Encomium viresque pulveris tabaci
wijß din dosa, gee dig air S.IV Encomium viresque pulveris tabaci
så har fahnen giort din siuka. S.IV Encomium viresque pulveris tabaci
af alt gåt är eij din lijke S.V En Suputhz förswar
du kalla’n sielf din D.III Ängelska Schique
Din Barn och iag aff hungers nödh döö D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
Fast en Famn länger än som din Arm D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
Wist ä du en din leeda krycka B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Med din foot föruthan möda, B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Som du giol din plumpa koo, B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Till att slåß med deij din koo; B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Att uhr rumpan din med hast B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Förr än dee din biörne päls B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Och då blijr din ludna låck B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Så blijr iag, och är din wän. B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
han plåga digh din leska B.IX Klagedicht
Kund hända mig din kryckia, B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Hon swara neij giör först din flit FA.II En räf en gång i Siönöd wa
Så wacker ska’ din Hustru bli. SP.II Dig will jag önska nu och spå
J din panna kan iag sij SP.V J din panna kan iag sij
Hur’ du och din hustru blij SP.V J din panna kan iag sij
Hwad med din hustru du lär få SP.VI Will du at iag dig nu skall spå
stryck soot uppå din wänstra tum SP.VI Will du at iag dig nu skall spå
Som en gång din mann skall blifwa? SP.VII Will du see, hur’ den seer uth
Den ska’ wißt din kiärsta blij. SP.VII Will du see, hur’ den seer uth
Din man skall bli så ful, som sielfwa Rubbert Knecht. SP.IX Will du min swarta hand me’en silfwerpenning smörja
gräf eij du din ungdom neer, E.III Liuset täres men det brinner
Och fördubbla då din frögd; E.IV Ästu unger war man glaa’r
Skal din Kierleek tyster blij E.XXI Skal din Kierleek tyster blij
Moor din hon har godt att seija E.XXVIII Moor din hon har godt att seija
Din Nästas hustru d’är hans ähra E.XLIX Uti Catchesen om jag mins
Då du för din stinna pung E.LV Tar du dig en gammal Man
Näsan din seer altijd uth E.LVI Tobaks-näsa, snufwedrake

Next Section

Top of Section