Next Section

Previous Section

 
 DESSA...............1
Dessa giordes samma gång dem iag skref i Sanden med en Kiäpp: G.X Dessa giordes samma gång dem iag skref i Sanden med en Kiäpp
 
 DET.................360
När hiertat det brinner II Herdinna säij
Jagh weet det eij, II Herdinna säij
det har din fägring giort, II Herdinna säij
Cupido har det lämna, II Herdinna säij
Så måst du det wähl skiöta, II Herdinna säij
du går det elliest qwitt; II Herdinna säij
det wänligt stedz bemöta II Herdinna säij
det plä wähl boijor bära, II Herdinna säij
Så biuder det go natt, II Herdinna säij
J det mäst’ han kan förtwingar, V J går blef iag mäd spee
Men tro meij hwad det gäller, V J går blef iag mäd spee
Men omsider går det gahli, VI Jag weet En liten Pijga
Är det lell med sorg upfylt. VII Contre L’amour
Det är en frögd i sorgen döö, VIII Så skyndar du deij från meij nu
Att det dig nå förtryter X Farwähl med din plåga
det glimmar wähl nästan, X Farwähl med din plåga
hur’ han det måst lijda, X Farwähl med din plåga
det will iag förmoda, X Farwähl med din plåga
Giör det fritt; X Farwähl med din plåga
Det oket Jag har tänkt för ewigt sönderslå, XI Jag swor en gång
Lär alla det af mig, min frögd är migh betagen, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Med skada har iag lärt, att det omöijligt är, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Men som det aldrig skier så lär eij heller hända, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Fast det syns Något swårt, att bryta sådant bann XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Med weet och willians hielp, så går det lijkwähl ann. XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Dett löffte iag har giordt, Neij troo det aldrig skeer, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Doch det förswär iag eij att icke Ödmiukt ähra, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Men älska tro mig fritt, det aldrig nånsin skier, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Doch är det intet nog, min Ögon från mig röfwa, XIII Man har befalt att iag här werser skulle skrifwa
Mitt hierta föllier dem, det tröst eij längre töfwa, XIII Man har befalt att iag här werser skulle skrifwa
Hoos dem det warit haar men söker sig ett boo, XIII Man har befalt att iag här werser skulle skrifwa
Seen det så sargat är och ymkelig förswaga, XIII Man har befalt att iag här werser skulle skrifwa
Hwad båtar längta effter det som intet händer, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Och slår när det der effter Gladlynt taar, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Ty det doch eij med hårdheet sin dens troheet nånsin fäller, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Skall det dåch tänckia på dig i sin dödh, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Och effter sig det skiöna låford Lijkwähl lembna, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Att det stedz war din enda trogna trähl, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Det sidsta ordet som min mun lär nånsin nembna, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Jag weet eij effter hwem det sorgfult månde trängta, XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Du måst bekienna sielf at det mig intet båtar, XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Men skier det eij så troo, att iag doch som mig böör, XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Ja, ja, Jag sannar det wist bör man trogen wara, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Det skall som säijes fram, men icke återgå, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Men kosan hålla Jämbt så bär det wähl till Landz, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Då måst den wijser är det wettigt då betänkia, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Det lilla Goda som dem himlen sänder till, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Hur kan af Gudars Råd, doch iag det bästa wällia, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Den stormen uthstådt har blir glad när det wil lugna, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Berömbligt är det wähl en trogen herde heeta, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Ty hwad han will det skier omskiönt med wårt förtret, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Som fägnar hwad det får, som glömmer hwad eij skier, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
En alt för trofast troo det är ett enwist kynne, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Som plågar hwar det är och ingen båthnad gier, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Jagh gißar grant nog det Belide lär förtrija, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Och wända godt i ondt, på det hon hämbnas må, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Och wijsa att det sin stoor wrede i sig döllier, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Som skyller mig för det iag intet ändra kan, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Fast harmen i det sinn sig nu lär lijstigt smyga, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Att iag Oskyldig är i det som nu måst skie, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Det lär min wijsa wän, din wijsheet digh bewisa, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Som ändtlig hafwa will det han doch eij kan få; XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Och lembna androm hwad det sielf eij äga kan, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Det måst iag öfwergie den iag så högdt har kier, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Det motgång twingar mig doch eij ostadigheet, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Det är en frijheet som mig mycket högre qwällier, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Doch himblen will så ha det måste nu så hända, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Det är döö och Glömder blifwa, XIX Ödemark i willa Skougar
Mißun det eij din trähl, XX Tröstu så skynda dig skiönsta Climene
Det Öfriga af min Elendes tijdh, XX Tröstu så skynda dig skiönsta Climene
Om det eij af kierlekz lågor XXI Vpmaningh till Älskogh åth den skiöna och unga Celimene
weth eij nå’n hwad det will heeta XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
blunda är det bästa råd XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
lijk som det ha worj löst, XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
det är red’n en annars bijt, XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
det är kerleckz äckta band, XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
älska det en ann’ har kiär; XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
älska det som wackert ähr. XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
måste J och det förswara XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
achta det som Edert är. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
som det hade hälst till wän. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
det ingen må bespeija XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
det du täncker giöra smärta XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
det du storma, sprängia will XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Har du lust det nu at åga XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Nu wäl an nu lär det gälla XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
det man sänder på Parthij XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
blunda är det bästa rådt XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Men ännu det mer än mästa XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
bättre än det aldrabästa XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
dem kan man det prijset gifwa XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
än det så snart öfwergee. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
mehr än det iag kan förtällja XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
till det längsta som man kan XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
ty det giör hwar modig man. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
bättre det än brand och mord, XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
förän det måst gifwa tapt XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
hysa som det synes bäst. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Summan det skall wara fritt XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
det J haa hafft mehning mä XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Ach! är det mig eij en skymf XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
det hon eij klappa må XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Det är wäl en gammal Seede XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
det är tappre hieltars råd. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
at det intet blijr förbrändt. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Doch det är dig ingen nytta XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
om det plat skall nederrijfwas XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
om det rijfz till grunden nehr. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
När det den Glädie har, at lijknas få wid digh. XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Att det med mycken skiähl kund lämpas in på deij. XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Neij det är lijksom du, som ingen lijka weet, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Men troo iag plichtar hårdt för det du mig behagar, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Doch måst hon af mitt qwahl med harm det swaret höra, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Jag lider mer än iag det säija weet, XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
Det älska femb, ja sex på raa, XXVI A L’aimable Bergere
Det giorde som hwar wille haa, XXVI A L’aimable Bergere
Det gret när Phillis wille gråta, XXVI A L’aimable Bergere
Det log när Jris orka lee, XXVI A L’aimable Bergere
Det sång när Flora tog på låta, XXVI A L’aimable Bergere
Och det får aldrig flyga mehr, XXVI A L’aimable Bergere
Ty man det hwijla wåldsamt twingar, XXVI A L’aimable Bergere
Det blir hoos dig en ewig trähl, XXVI A L’aimable Bergere
Det har med skadan sin erfarit, XXVI A L’aimable Bergere
Men Nu då den det mist, i ängzlan sitter qwar, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Rijf Skönste Rijf Jag beer det lilla blad eij sönder, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Att det dig tillsändt är ifrån dens trogna händer, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Jag weet för ängzlan eij hwar det will taga land, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Det hinner alldrig dijt, som det sig tänckt at ämna, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Det hinner alldrig dijt, som det sig tänckt at ämna, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Ja stranda har det reen, ty alt mit hopp är uthe, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Och ingen hielper meij det swåra Oket dra, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Det är alt nog, iag weet, hwem denne kåsten smaka, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
J dy iag ynkligst mist det nöije Jagh har hafft, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Det nöije iag har hafft, att du mig kunnat lijda, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Ehuru wähl det strax begynt till dig spaßera, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Men när iag nämbre kom så war det intet du, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Det måste war’ et Bud från dig utur ditt land, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Att tänckia önska det, som aldrig händer sigh, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Och det man wakande deröfwer nödgas sörja, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Du will allena Rå om det dig kommer till, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Att iag eij tänckt det du min frijheet så sku fälla, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Ty iag har aldrig tänckt det hiertat så sku binnas, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Men det mig kan mäst förtreta, XXVIII Vppå ett Conterfait
Det är en frucht utaf den lilla fåre hiorden, XXIX A la plus aimable Bergere
Är det som iag dig nu i Ödmiukheet förähr, XXIX A la plus aimable Bergere
Det iag så slätt begynt och illa lycktat har, XXIX A la plus aimable Bergere
Förachta detta eij fast det af ringa wärde, XXIX A la plus aimable Bergere
Det annat hon eij skall få röna, XXX Sur l’absence de l’aimable Bergere
Hwad seer mitt Öga då när det eij mer kan see, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Med all sin macht det dig uhr hiertat mit eij tar, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Till des det Lijk’som dig måst werlden afskied gifwa, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Det lefwer om du will, det dör och för din skull XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Det lefwer om du will, det dör och för din skull XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Men ach det är slätt tröst att trösta sig med tanckar, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Den trösten att det är behållit i ens minne, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Det är en granlätt frögd en Centners tunga pust, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Ja arma hiertat mitt det will i stycker brista, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Jag kan eij mehr, mitt bröst det will af ängzlan spricka, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Doch kan iag icke dig det sidsta afskiedh gifwa, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
hans bröst så stint af gråt, rätt som det wille spricka XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
det till sin last eij nåt, änn suck och tårar bär. XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Det flyger af och an, ock wet eij hwart det länder, XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Det flyger af och an, ock wet eij hwart det länder, XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Men det sig hijt snart dijt bland hafßens böllior wänder, XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Ach wille ödet mit, och lyckan det så skicka, XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
Men bordt förmätenheet, iag är det icke wärd, XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
Mig är det endast nog, iag ällskar utan flärd. XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
Att ällska lastas eij, fast man det eij kan winna, XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
Så önskar iag och det, som iag doch aldrig fåhr. XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
Det är wähl en ringa gåfwa XXXIV Klippings hanskar har iag låfwa
och det är en gammal wijsa: XXXIV Klippings hanskar har iag låfwa
Ach! det wor’ för mig en harmer, XXXIV Klippings hanskar har iag låfwa
det sin last medh ängzlan bär F.I Contre La Fortune
men det onda moot mig stifftas F.I Contre La Fortune
Dock det intet hoos digh båtar, F.II Wreda lycka och Oblijda
Doch hur länge skall det wara, F.II Wreda lycka och Oblijda
Lindrar det doch lell min qwida, F.II Wreda lycka och Oblijda
och det giör oß altijdh siuk. F.III En Krigsmans wijsa
det lilla han upfräter, F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
är med det honom gifz, F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
iag håller det ogill, F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
Den det ifrån mig skiähl, F.V Lustig frisk opp
En Tiuf det intet taar, F.V Lustig frisk opp
Fast det är Silkes Band, F.VI Contre le Mariage
Fast det förijfrat är. F.VI Contre le Mariage
det kitlar mäst i hogen F.VI Contre le Mariage
det smakar wähl i mun. F.VI Contre le Mariage
det andra gå meij som det kan S.I En sulten swarter mager kar
det andra gå meij som det kan S.I En sulten swarter mager kar
ty det will eij så räcka till, S.I En sulten swarter mager kar
när det uppå en fullmackt skrifs S.I En sulten swarter mager kar
det iag försöckt, ty troo man meij, S.I En sulten swarter mager kar
Det trätte några sidst eij lijtet mellan seij S.I En sulten swarter mager kar
sittia, ty iag det eij tår S.I En sulten swarter mager kar
fast iag det rät giärna giohle, S.I En sulten swarter mager kar
och det innan några dar, S.II Kårf-giästbod
det see’n eij må förliuda S.III Madammoiselle
och för din skull är det skedt S.III Madammoiselle
det är ingen bränwijns kosa S.IV Encomium viresque pulveris tabaci
det är nu maneer wid hof. S.IV Encomium viresque pulveris tabaci
Snus-tobak det geer förnufft S.IV Encomium viresque pulveris tabaci
det är sandt hwad man berätta, S.V En Suputhz förswar
lägger det ännu der till S.V En Suputhz förswar
som det intet war det första S.V En Suputhz förswar
som det intet war det första S.V En Suputhz förswar
och fast mindre är det största S.V En Suputhz förswar
at det eij skall blij det sidsta, S.V En Suputhz förswar
at det eij skall blij det sidsta, S.V En Suputhz förswar
det mig hierteligen qwällier S.V En Suputhz förswar
wijn det aldrabästa ähr, S.V En Suputhz förswar
alt det onda så förstöra, S.V En Suputhz förswar
kiöpa wijn och det opswällgia, S.V En Suputhz förswar
det iag fåt ell’ får än Erfwa, S.V En Suputhz förswar
På den frågan hwarföre det altijdh S.VI På den frågan hwarföre det altijdh
De leka puf och paff de skiuta och det brakar, S.VI På den frågan hwarföre det altijdh
det som daglig skier eij nånsin någon undrar, S.VI På den frågan hwarföre det altijdh
Wett Löß är wårdt kön, som det will kalla Söhl S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
Hwadh för Swänsk är det som, den eij dricka tåhl S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
På mig wänttar det som mycket bättre är, S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
det tjänar sig bäst at i drängjar nu hålla ehr framme D.II En nylustig och begärlig WISA
Det tåles ey länger begynnen med lyster ehr dantza D.II En nylustig och begärlig WISA
låt gå mähn det går j snart läkedom få för ehr siuka: D.II En nylustig och begärlig WISA
så lustigt rätt så skall det wara D.II En nylustig och begärlig WISA
Nu fort med den leken iag drog öfwer hafwet det salta D.II En nylustig och begärlig WISA
det är ey där med giort D.II En nylustig och begärlig WISA
Då föllier derpå iag wäl weet hwar hög lofte det ständer D.II En nylustig och begärlig WISA
rätt som det hwar och en lijkar. D.II En nylustig och begärlig WISA
det kostar oß sielf wåra fötter om wij blifwa tråtta D.II En nylustig och begärlig WISA
det modige bandet som håller i nackan ballancen, D.III Ängelska Schique
det står Ehr rätt wäl, D.III Ängelska Schique
hwad det kan utwärka, D.III Ängelska Schique
Det wore fast annat, om nånsin man hörde soldaten D.III Ängelska Schique
det wetta wi sielfwe och hälst när han biuder oß pußar, D.III Ängelska Schique
gif honom god’ ord, så länge det intet kan skada D.III Ängelska Schique
Det wore fast hygligt om man finge se Mäster Anders D.III Ängelska Schique
när det skal behaga den flicka, som han will begära, D.III Ängelska Schique
Men sannare tyckes att Nalle det ochså kongiöra D.III Ängelska Schique
fast det är bekant, D.III Ängelska Schique
när man det åstundar D.III Ängelska Schique
och fråga hwem war det slok-öra. D.III Ängelska Schique
Det är en ung herre som står oß wäl i compagniet D.III Ängelska Schique
Sij så! sij så, måste det wara wår Lärdom att wetta, D.III Ängelska Schique
Det wore fast bättre att laga, D.III Ängelska Schique
Sälljer falskt Godz och swär det är godt D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Gat-skrijkar’ som will ha så det spijsar D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Lijk som det ginge alt för dem i Dans D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
lijk som det wore så hederlig saak D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
Ölet det slår ey uti min Panna D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
utan det går alt brede wid D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
Så att det är rätt en skam B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Det förwandlat uthi skarn, B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
At det ger knäpp och smäll i knut och gärdsgårds stänger, B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
Ellan det är hans namn; om det blir rätt förwändt, B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
Ellan det är hans namn; om det blir rätt förwändt, B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
Hans öde war så godt, som få det ha på jorden, B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
J det hans lif och död ä bägge älskad worden, B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
Som han så ofta skrämt, at det war synd och skam. B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
J alt som största hast gjord ända på det swinet, B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
Det bjud då aldrig til, då går det dig som Nallen; B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
Det bjud då aldrig til, då går det dig som Nallen; B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
ähr det sandt så troo det fritt. B.IV Swenska ordinarie Påsttijender
ähr det sandt så troo det fritt. B.IV Swenska ordinarie Påsttijender
Det, at HoffMän taga stut, B.V Swar uppå de Nya Tidningar
Men doch af det slaget rara B.V Swar uppå de Nya Tidningar
Det man mäst förundra lär, B.V Swar uppå de Nya Tidningar
det wår tröst mäst här tils warit, B.VI Nykiöping d: 5 Septembr
det eij nå’t blijr öde lagdt, B.VI Nykiöping d: 5 Septembr
Blir det krig så måst wij fort B.VII Blir det krig så måst wij fort
Blir det frijd kan wäl och skie B.VII Blir det krig så måst wij fort
För det han i sängen stridt; B.VII Blir det krig så måst wij fort
Om iag det säija töör. B.IX Klagedicht
Sku det eij gee ap’tit. B.IX Klagedicht
är och det trålle grå, B.IX Klagedicht
Och med det trålle hyckla, B.IX Klagedicht
ä’ki det en wacker Karl[?] B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
För det iag Gubben togh. B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Men Gud nås det kan eij hända, B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Sielf kan han det eij nyttia B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Hans lätta bröst det flämtar B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
När som det rägna plä. B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Det Famtag iagh fick det nögde mitt Sinne B.XI WJßerlig war iagh då Galen i Pannan
Det Famtag iagh fick det nögde mitt Sinne B.XI WJßerlig war iagh då Galen i Pannan
Det har lekt med eld en stund, B.XII Een fiskare-Broos wijsa
Doch Jagh seer det skall så wara, B.XII Een fiskare-Broos wijsa
när det för offta skeer. B.XIII Sidst om en mårgon goo
at det tröst gee Ap’tit? B.XIII Sidst om en mårgon goo
Det är för stort beswär B.XIII Sidst om en mårgon goo
om iag det skulle wåga, B.XIII Sidst om en mårgon goo
det hwar och en begär. B.XIII Sidst om en mårgon goo
doch det är eij mit laag B.XIII Sidst om en mårgon goo
Det feeta smakar mund, B.XIII Sidst om en mårgon goo
men det giör ondt i magen, B.XIII Sidst om en mårgon goo
åt det grundlösa träske, B.XIII Sidst om en mårgon goo
så går det och med meij. B.XIII Sidst om en mårgon goo
det iag eij höra må, B.XIII Sidst om en mårgon goo
det unnar iag en ahn. B.XIII Sidst om en mårgon goo
derutaf det Ordspråk kom, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Det är, sanningen att säija, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Det är Poikars proprium. B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Det är Jungfrurs Proprium. B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Det är Båtzmans proprium. B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Det är Skräddrars proprium. B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Mata man med det som styrcker, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Det war en gång en unger katt FA.I Det war en gång en unger katt
Och sa det hade iag wäl wändt FA.I Det war en gång en unger katt
Det har dig gådt som du förtient FA.I Det war en gång en unger katt
der du nu äst, får iag det spörja FA.II En räf en gång i Siönöd wa
Det gaf sig straxt i tal och snack, FA.IV Så går med oß i wåra da’r
Det sa’: Wäl dig som fiäder har! FA.IV Så går med oß i wåra da’r
Det är ju lika för wår kropp, FA.IV Så går med oß i wåra da’r
Took, det är en alminacka! G.III Litet rödt, men der omkring
Hwad det för diur nu wara må G.IV Hwem är som detta gißa kan
ty det är man en liten ring. G.IV Hwem är som detta gißa kan
Hwad är då det? Man kan wäl röna, G.V Twå Grannar ha’ hwarannan kiär’
Att det är dina ögon skiöna: G.V Twå Grannar ha’ hwarannan kiär’
det är kårfwen i sitt skinn. G.VI Jbland tomer, ibland stinner
Jo det är Banquen wißerli’; G.VII Seij hwad för huus i Stockholm fins
ty det är en tobacks dosa. G.VIII En aflång book med twänne blar
Hwad är då det? det är ett skepp. G.IX En blinder häst förutan fötter
Hwad är då det? det är ett skepp. G.IX En blinder häst förutan fötter
Betalning ha’, för det att han, SP.I Jag spår, att mången som i qwäll
dig lära det förut at see SP.VI Will du at iag dig nu skall spå
och bin det sen en torsdagz natt SP.VI Will du at iag dig nu skall spå
Och läs backfram det skrifwit står SP.VI Will du at iag dig nu skall spå
Hwad det då blir du säckert får. SP.VI Will du at iag dig nu skall spå
Det hon skall sådan lycka ha SP.VIII Hwem detta ur min spåpung får
Men skier det eij är eij min skull. SP.VIII Hwem detta ur min spåpung får
Liuset täres men det brinner E.III Liuset täres men det brinner
Wattnet minskas, men det rinner, E.III Liuset täres men det brinner
Troo mig det är maat för Måns. E.VII Den som ingen ting fått åga
Acktar det han intet nyttia kan. E.VIII Den som ligger på sin skatt
Det war en stor Disput eij långsen mellan twå E.XI Det war en stor Disput eij långsen mellan twå
och det hålles dock för raart. E.XIII Herregunst och Aprilwäder
Jnte wetstu hur det går E.XIV Jnte wetstu hur det går
Änn du; ty det går dig då slätt; E.XV Om du will frias från beswär
Sij så är det aldrabästa E.XVI Will du hetas wara klook
är det bästa man kan ha. E.XIX Dricka lagom äta godt
Om älska är en dygd som det och säckert är E.XXII Om älska är en dygd som det och säckert är
Ja kallas det eij skryt, jag sa på hela Jorden E.XXII Om älska är en dygd som det och säckert är
det är god tid sen jag te älska först begynte, E.XXII Om älska är en dygd som det och säckert är
från det iag åtta åhr till denne åldren hinte E.XXII Om älska är en dygd som det och säckert är
det är maat för hiertat mitt. E.XXIII Ällska lär Jag, ällska har Jag
Ledsamt är det ensam wara; E.XXIV Ledsamt är det ensam wara
tänck om du det töres ta E.XXVII Alt hwad dig een ungkarl låfwar
Hwad wore det för frögd sig hustru till at ta E.XLVI Hwad wore det för frögd sig hustru till at ta
Om det som dem behöfws till kläder maat och födan E.XLVI Hwad wore det för frögd sig hustru till at ta
Hwar skaffar sig det sielf, men som wij hustru ta E.XLVI Hwad wore det för frögd sig hustru till at ta
det en stäns wäl optecknat fins E.XLIX Uti Catchesen om jag mins
Och swar: att äckta stånd, det är en råttefälla, E.LII En gång så månde en, den frågan föreställa
Men sen det slutit är så måste han stå kar E.LIII Hwad är ett gifftermål? perpetuelt arende
fast det då sämmre är, än det förr rosat war; E.LIII Hwad är ett gifftermål? perpetuelt arende
fast det då sämmre är, än det förr rosat war; E.LIII Hwad är ett gifftermål? perpetuelt arende
Doch är det wackert bruuk, så må du wäl slå till E.LIII Hwad är ett gifftermål? perpetuelt arende
Du får wäl den som det till hälfften brucka will E.LIII Hwad är ett gifftermål? perpetuelt arende
Och lembnar dig ändå alt hwad det af sig kastar. E.LIII Hwad är ett gifftermål? perpetuelt arende
Skier det wijst för pängar skull E.LV Tar du dig en gammal Man
Pengar, för det du fådt ta’ E.LIX iör dig lustig, war man glad
För det han hade bydt sin ko i wärre nöt. E.LX Uppå en Masquerade där par-sedlar drogos
Som gier sig ut för det han intet är. E.LXI Om iag mins rätt så tyks mig masquerad
utaf alt det som jorden bär. E.LXII Hwar mumlar talar nu för sig

Next Section

Top of Section