Next Section

Previous Section

 
 DEMANT..............1
hwar demant Er blef beskärd XXXIV Klippings hanskar har iag låfwa
 
 DEMANTER............1
Dina ögon ä Demanter E.V Dina ögon ä Demanter
 
 DEN.................339
Dermed nu den Bofwen lilla, I Mer än wackra min herdinna
Den som älska sin herdinna, I Mer än wackra min herdinna
den har mig bracht i Snara, II Herdinna säij
Eij den de läggas på; II Herdinna säij
Pijnar och plågar den du hyses hoos, IV J Fouglar små som siunga i Skougen
För den leda Falcken grå, V J går blef iag mäd spee
För den leeda Falcken Grå, V J går blef iag mäd spee
Den han syntes wara först, VII Contre L’amour
Aldrig är den förnögd, VII Contre L’amour
Ty den Kiärlekz Jöken dårar, VII Contre L’amour
Den största dehlen med tig tar, VIII Så skyndar du deij från meij nu
Och lemnar mig den minsta qwar. VIII Så skyndar du deij från meij nu
Jag skall doch älska den iagh wil. IX O! frija bandh, o! sälle fängzlan
Och älskar den iagh älska wil, IX O! frija bandh, o! sälle fängzlan
Den bränner, X Farwähl med din plåga
Den liufwesta fängzlan, X Farwähl med din plåga
Den aldraskönste war. XI Jag swor en gång
Men den som lättlin tror, han blijr och lätt bedragen, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Då troor att nöije och hoos den som älskar fins. XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Att den förliefdes qwahl lär nånsin återwända, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Ty swär iag till ett sluth, Trå den som älskar mer. XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Att ingen Godheet fins för den som lijfwet tigger, XIII Man har befalt att iag här werser skulle skrifwa
För den skull will man haa, att iag nu gådt ska giöra, XIII Man har befalt att iag här werser skulle skrifwa
En siuker den som ståncka får, har lisa i sin smärta, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Den plä man lell för ähn han döör des bråt uptäckia, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Den pijhlen som hon har utj mit hierta skutit, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
En Siöman den som plågas fast af Storm och Wilda wågor, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
När han eij når den hambnen som han sijr, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Jag älskar dig min ädla wän den tijdh iag nånsin lefwer, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Här hwilar den som altijdh älska måst och lijda, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Den i sitt bröst ett redligt hierta bar, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Den Trogen stedz, men doch olyklig war. XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Kan den som hälßan har eij kallas siukelig. XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Den Jag wähl kienner, men doch intet nämbna kan. XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Der weet att älska den som hwar och en begierar, XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Fast iag skiönt älskar den, som mig kan skie eij hatar, XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Den Soten dödligh är, som alldrig får nån booth, XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Den kedian Astrild dig med wåld har lagdt uppå, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Den altijdh Ömsa will plä wißput kallad blifwa, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Och den ostadig är blir aldrig rätt förnögd, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Men den som wißput will med alla wäder fara, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Då måst den wijser är det wettigt då betänkia, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Hoos den der oförnögdh stedz mera hafwa will, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Och Saaklöst Öfwergiee den man förr hållit kier, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
En ängzlan full med Qwahl den will mitt hierta qwällia, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Hwad nöije kan den ha som hennes ynnest mist? XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Den stormen uthstådt har blir glad när det wil lugna, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Hwem mothgång länge tåhlt, den fägnar lyckan wist, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Hoos den Olycklig är släkz Kiärleek lättlig uth, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Den enwijs är plä titt sin egen ofärd wålla, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Och fängzla all den Gunst du mig förr månde tee, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Den himblen mera gunst mehr godt än mig förunner, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Det måst iag öfwergie den iag så högdt har kier, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
at ändtlig öfwergie, den iag doch eij kan glömma, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Den drunknar i sitt wahl som wärst för bäst uthwällier, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Den högste kröne dig med hugnad, Lust och frögdh, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Och den mig ynka skall Öker min smärta, XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
Men när åter den tager en ända, XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
Ty den som lefwer och städze måst lijda, XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
Här hwijhlar den i tystheetens Borgh, XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
Den kierlekens Pihl oförskylt döda, XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
Tillät den som Astril plågar, XIX Ödemark i willa Skougar
Vnna den som Ödet sårar, XIX Ödemark i willa Skougar
Den iag intet älska töör, XIX Ödemark i willa Skougar
Vpmaningh till Älskogh åth den skiöna och unga Celimene. XXI Vpmaningh till Älskogh åth den skiöna och unga Celimene
Den får niuta flicka lilla XXI Vpmaningh till Älskogh åth den skiöna och unga Celimene
Den som lefde och eij älska, XXI Vpmaningh till Älskogh åth den skiöna och unga Celimene
men kan iag den rätt eij rijta XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
at den eij kan lyckas här XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
den som acktar frij at lefwa XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
utan den kund’ iag eij lefwa, XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
frija mig från den belägring XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
som den skiöna Galathée XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
när en mächtig den antaster XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
at den sig eij wunnen sijr XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
frija hiertat ifrån den XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
emot den mig sätter an. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
skicka den som bättre kan XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
ja den henne man får sij XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
at den här Brunetta sköna XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
den de ment dem komma till. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
henne med den färg som prålar XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
som den aldraskiönste krijta, XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
all den fägring samblat sig XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
at den mig will gripa an XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
den mig bringa will på fall. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
all den frijheet hiertat hafft XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
fräls du mig från den belägring XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Den som af oß nånsin mehra XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
den skall skimfas, kiöras uth XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
wij sku till den sidsta kämpa XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
till den lönda täckta stegen XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
henne den nu wijsa tee, XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
hafwa tändt den Eld deri XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
den iag aldrig släcka hinner XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
At man släcka må den plåga XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
ock den Kärlekz brinnand’ låga XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
bota den som utj wåde XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
all den tijd mig unnas lefwa XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Den fant hoos Cloris Jagh förent och alt i ett. XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
När det den Glädie har, at lijknas få wid digh. XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Besnärde den som kan med Skiähl högfärdig wara, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Och hwem dig seer den måst för machten din nedfalla, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Doch är den mindre än mitt qwahl och min förtreet. XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Den älska aldrig wähl som fruchta något fall, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris. XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
Skiönheetens glantz den giord mig ringa fahra, XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
Den kied war lätt som på mitt hierta lågh, XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
Den tijdh är lång som aldrig har nå’n ända, XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
Den skadde eij mitt unga Lijf, XXVI A L’aimable Bergere
Summan min mund den kund så laga, XXVI A L’aimable Bergere
Men ach nu är den harmen hembnat, XXVI A L’aimable Bergere
Vtj den Skiöhna Cloris macht, XXVI A L’aimable Bergere
Som en den lijf ell’ död begier. XXVI A L’aimable Bergere
Den fisken som i nätit fångas, XXVI A L’aimable Bergere
Den snaran iag eij sönderrifwer, XXVI A L’aimable Bergere
Din liufligheet den har mig dårat, XXVI A L’aimable Bergere
Den offta flytter mår eij wähl, XXVI A L’aimable Bergere
Den mycket rees far mycket illa, XXVI A L’aimable Bergere
Men säll är den som blifwer stilla, XXVI A L’aimable Bergere
Den som rätt älskar utaf hierta, XXVI A L’aimable Bergere
Än den som wißpar med hwart währ. XXVI A L’aimable Bergere
Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Den störste nöije sitt utj ditt sälskapp funnit, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Men Nu då den det mist, i ängzlan sitter qwar, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
För den som till sin dödh dig troheet swurit har, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Så hoppas hörsamst Jag, den gunsten mig bewises XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Den wreda himblens Rådh, har strängelig beslute, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Jag älskar och är skild från den iag håller kiär XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Och föser bort den sig dijt sachtlig smyga will, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Om den hwars Liufheet är mit hiertans tijdh fördrijf, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Den en liten gunst hon wißer XXVIII Vppå ett Conterfait
med den färgan man plä tekna XXVIII Vppå ett Conterfait
Jntet rycker hon den undan XXVIII Vppå ett Conterfait
Mig den Lijksom räcker till, XXVIII Vppå ett Conterfait
Så att den som will Cortsera, XXVIII Vppå ett Conterfait
Än som den bland loo och Krut, XXVIII Vppå ett Conterfait
Ach! Den hiertans flickan lilla, XXVIII Vppå ett Conterfait
Sielf lyckans up och nehr den plågar eij wårt hierta, XXIX A la plus aimable Bergere
Den ingen galenskap förblindar ell’ förfalskar, XXIX A la plus aimable Bergere
Det är en frucht utaf den lilla fåre hiorden, XXIX A la plus aimable Bergere
Den iag för detta tient och roligt wachtat har. XXIX A la plus aimable Bergere
Hon har med egen hand och dem till tienst den stickat, XXIX A la plus aimable Bergere
Den nögsamt lefwa tröst, han har af lijtet nogh; XXIX A la plus aimable Bergere
Den Ryan som du seer är och från deße landen, XXIX A la plus aimable Bergere
Hon är och äfwen af den förr omtalde handen, XXIX A la plus aimable Bergere
Som mig den till behag, och dig till tienst haa giordt, XXIX A la plus aimable Bergere
Den litet hafwer Lärdt han tahlar intet stort, XXIX A la plus aimable Bergere
Den altijd trogne Celadon, XXX Sur l’absence de l’aimable Bergere
Till den som städß är min Enda wänn. XXX Sur l’absence de l’aimable Bergere
Den tijdh man wän och owän glömmer, XXX Sur l’absence de l’aimable Bergere
Så är då äntlig nu den wrede tijd för händer, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Förnöija allas sin och gie den siuka krafft, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Ja wärre fast än den, ty när han hiertat rörer, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Den trösten att det är behållit i ens minne, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Den iag erkienna kan, doch eij beskrifwa wet, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Den högsta gifwe digh, så mycken frögd och lycka, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död: XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Men den som utan gråt min klagan höra kan XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Så stämmer öfwer den iag sielf en sårgSång ann. XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Jag är ach ach en man den himmelen hårdt qwälier, XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Än som min lefnadz hampn, den bordt med wädret faar. XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Den stundh som hotar regn, måst åffta solskin gifwa XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
den ähr allena dhen, men aldt förwandlar sigh XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Den lyckan alldrigh undt på Jorden blij förnöijd XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Laa sigh på Jorden neer, den sedan ladz i mull. XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Den sorgseheerden som här lefde städz i pijna XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
den en långer bondfoot tränger, XXXIV Klippings hanskar har iag låfwa
seij Ehr hand den är så warmer XXXIV Klippings hanskar har iag låfwa
Emoot den som eij töör bijda, F.I Contre La Fortune
Heela den som lyckan sårar F.I Contre La Fortune
för den guden mång’ nedfullit, F.III En Krigsmans wijsa
när den drukna eij gå kan, F.III En Krigsmans wijsa
ty hon är den bästa möö, F.III En Krigsmans wijsa
Den är för snåhl F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
Ty den i denna dag F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
Men den som kloker will wara, F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
Men tro mig fritt den är F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
Den som kan see F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
Men den sig kan F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
Ty den en annars frögd F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
Den som är nögd F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
den som till fridz F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
Men den i öfwerflödh F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
Men den ifrån godt hopp F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
den hielper lyckan ändtlig Opp. F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
Ty den är rätt en smöria, F.V Lustig frisk opp
Den det ifrån mig skiähl, F.V Lustig frisk opp
Den intet har, F.V Lustig frisk opp
Den intet har, F.V Lustig frisk opp
Den frögden måst man Jäfwa, F.VI Contre le Mariage
Den frögd som olust skäncker, F.VI Contre le Mariage
Den maat man altijdh äter F.VI Contre le Mariage
den kan eij altijdh bulla åpp S.I En sulten swarter mager kar
hoos den som ligger wid min sijda S.I En sulten swarter mager kar
den lijksom Orpheus tröst röra steen och ståckar, S.I En sulten swarter mager kar
så at den hennes röst man lijtet höra får S.I En sulten swarter mager kar
hwem skulle den eij trösta låcka? S.I En sulten swarter mager kar
den wackra Jungfru Barbrous skåål. S.I En sulten swarter mager kar
lell’ weeth iag den eij honom hatar, S.I En sulten swarter mager kar
den ena saa han hölt mäst utaf dina händer S.I En sulten swarter mager kar
den andra näsan som war skiönast af sit slag, S.I En sulten swarter mager kar
den tridie hade till din röda mund behag, S.I En sulten swarter mager kar
den fierde sa han war tåf dina ögon bränder, S.I En sulten swarter mager kar
den had’ och skääl tyckz meij hoos dem fins mehra krafft S.I En sulten swarter mager kar
för den angenehme gåfwan S.II Kårf-giästbod
hwem den kårfwen kom ifrå, S.II Kårf-giästbod
höljt och giordt den läckre maat, S.II Kårf-giästbod
och den stinna stadzwackt proppat, S.II Kårf-giästbod
af den kårf som sändes mig S.II Kårf-giästbod
will den wackra handen kyßa S.II Kårf-giästbod
wänder du den op och neer S.IV Encomium viresque pulveris tabaci
skiut den uth båd fram och baak, S.IV Encomium viresque pulveris tabaci
ty min tobak har den dygden S.IV Encomium viresque pulveris tabaci
den som nyckter är en krympa S.V En Suputhz förswar
at han med den största hielte S.V En Suputhz förswar
och den nykter rädder war S.V En Suputhz förswar
den som förr en Jsklimp hade S.V En Suputhz förswar
der beschämt den meister nicht, S.V En Suputhz förswar
den som nyckter trumpen sitter S.V En Suputhz förswar
den som nyckter knafft kan krypa, S.V En Suputhz förswar
den som ängslas utj hierta S.V En Suputhz förswar
den frågan hwarföre det altijdh S.VI På den frågan hwarföre det altijdh
Och med ett snabt ge führ den kalla lufften wärma, S.VI På den frågan hwarföre det altijdh
Hwarföre har man då den frågan förestält S.VI På den frågan hwarföre det altijdh
Den Eder skaffar Råg, när brödet blifwer alt, S.VII Af samma tillfälle någre rader till Borgerskapet
Gier den en god dryck öhl som skaffar Eder malt. S.VII Af samma tillfälle någre rader till Borgerskapet
Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
När den borta är, sigh eij förswara kan S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
den sigh önskar ont, han älskar eij en ann. S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
Hwadh för Swänsk är det som, den eij dricka tåhl S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
ånger blygd har den som spände bälte S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
Medh wår drott för den all wärlden wördnat bär. S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
än har jag een fyrck, den jag will blöta S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
skalck den som tröttnar först D.II En nylustig och begärlig WISA
Nu fort med den leken iag drog öfwer hafwet det salta D.II En nylustig och begärlig WISA
seen kommer den leken iag hafran min skall låta skiära D.II En nylustig och begärlig WISA
Lät kiöpmannen hafwa den ähran sig med tig att fästa D.III Ängelska Schique
så snart som du giffter dig får du med honom den sorgen, D.III Ängelska Schique
och ähran den fick, D.III Ängelska Schique
när det skal behaga den flicka, som han will begära, D.III Ängelska Schique
Jungfrun som bär den höga Fontangen, D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Fullblandad är den med Watn och Miölk D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Skiämmer Gavotter och dantzar den kryckian D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Amman som sitter och söfwer den Lilla D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
Får han man sällja sitt Wedlaß den styggen D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
Du får oförtient den heder B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Doch eij han, men den boken B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Som han giort den leeda token, B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Så att hwem den bladrar om B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Pompe plä den bußen heta B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Att hwar hund, den hunden ährar B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Den hwars lycka nu så grönskar B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Som wij den bland hundar sij, B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Men den han plä Commendera B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Den lär giöra dig den ähra B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Den lär giöra dig den ähra B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Eller elliest skämmer den B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Hans slägt är nog bekant; dock sen den döder är, B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
Den förr för honom war förfärad nog och rädd, B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
Den älskar honom sen fast mer än dunebädd. B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
när som den rätt plöijat blijr, B.VI Nykiöping d: 5 Septembr
men den åkren mellan låhren B.VI Nykiöping d: 5 Septembr
lät af med ängslan den och trösten till er taga B.VIII En trösteskrifft till 5 personer
Öfwer den sorg som en unger swän sig tillbringar B.IX Klagedicht
Den gambla kiärngen togh. B.IX Klagedicht
Jag fick den intet fatt. B.IX Klagedicht
Jagh leßnar wedh den syßlan B.IX Klagedicht
den ingen speijel har, B.IX Klagedicht
Spanhakat är den leskan, B.IX Klagedicht
den diupsta man kan få. B.IX Klagedicht
Den Styggste hon kan fåå. B.IX Klagedicht
den arma pijgan fort, B.IX Klagedicht
Seen hotar mig den styggan B.IX Klagedicht
den hon så gierna dijr. B.IX Klagedicht
Förr än den gamble döör. B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
den gambla Mesen grå, B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
kan och den mesen gråå B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Den Kärleks-löst lefwer har mången god stunder B.XI WJßerlig war iagh då Galen i Pannan
Den som leka will med kåhlen, B.XII Een fiskare-Broos wijsa
kom all den sorg der wankar B.XIII Sidst om en mårgon goo
den iag eij älska kan B.XIII Sidst om en mårgon goo
den had’ iag lust at åga, B.XIII Sidst om en mårgon goo
den löper mycken fahra B.XIII Sidst om en mårgon goo
Den rijke påckar på B.XIII Sidst om en mårgon goo
Till den som fattig är B.XIII Sidst om en mårgon goo
Är den Nitskas proprium. B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Och leckte med den fågna mus FA.I Det war en gång en unger katt
Han åt den ungas ofäl log FA.I Det war en gång en unger katt
Men fisken, den är lyckelig, FA.IV Så går med oß i wåra da’r
Ja mindre än den minsta dwärg, G.IV Hwem är som detta gißa kan
den ska tåf er och först bli fru G.IV Hwem är som detta gißa kan
Förr änn den Tredie kommer te’. G.V Twå Grannar ha’ hwarannan kiär’
At ingen den med betzel styr: G.IX En blinder häst förutan fötter
Den du will ha’ och dig will ta’. SP.III En fråga mig, om jag och kan
Will du see, hur’ den seer uth, SP.VII Will du see, hur’ den seer uth
Sätt den på en runder skifwa, SP.VII Will du see, hur’ den seer uth
Stick den med en nål i swålen, SP.VII Will du see, hur’ den seer uth
Den ska’ wißt din kiärsta blij. SP.VII Will du see, hur’ den seer uth
Den önskar iag och säckert spår SP.VIII Hwem detta ur min spåpung får
Hähr ligger Jacob nu, den Jacob toog af daga E.I Vppå Duc de Monmouth som blef Halßhuggen i Engelandh
Den alldrigh någon matk i marken undt sitt boo E.II Vppå en Trägårdzmestare
Doch mißun Hwijlan eij, den wj nu här begrafwa E.II Vppå en Trägårdzmestare
Den tusend sängiar giordt, må sielf een sängh wähl hafwa. E.II Vppå en Trägårdzmestare
Ju bättre bör den brukas då. E.IV Ästu unger war man glaa’r
Den något stiäl utur en ärlig Danmans hus, E.VI Den något stiäl utur en ärlig Danmans hus
Den som ingen ting fått åga E.VII Den som ingen ting fått åga
Den har ingen ting till wåga E.VII Den som ingen ting fått åga
Den som ligger på sin skatt, E.VIII Den som ligger på sin skatt
Och den inte nän’s te’ bruka, E.VIII Den som ligger på sin skatt
Som en hund den uti bann’, E.VIII Den som ligger på sin skatt
tro meij fritt behåll man den E.XII Har du någon trogen wän
Trät eij med den som högre är E.XV Om du will frias från beswär
Den mackten har, har altid rätt. E.XV Om du will frias från beswär
Med den aldrastörsta hoopen E.XVI Will du hetas wara klook
Gambla wahnan den är goder E.XVIII Gambla wahnan den är goder
den behålls hoos alla qwar E.XVIII Gambla wahnan den är goder
lät den tredie intet höra E.XXI Skal din Kierleek tyster blij
kommer snart den tredie till. E.XXIV Ledsamt är det ensam wara
den nå’ gier, han will nå ha. E.XXVII Alt hwad dig een ungkarl låfwar
Men bara med et greep straxt komma den till stå E.XXXI Öfwer en Jungfru som war berömd för wara så snäll i sina händer
den ena ha, den andra ska, ta tiur. E.XXXIII En sa, iag beer er, säij mig då
den ena ha, den andra ska, ta tiur. E.XXXIII En sa, iag beer er, säij mig då
En Qwinna af sitt Reef, hoos den han stedz sku boo, E.XXXVI Då iag en gång hade sufwit under ett trää och waknade sedan upp
Hwarföre ska iag mig hoos den i träldom gifwa, E.XXXVII Åth en som rådde mig att taa en fattig wacker Flicka
Af den iag i mitt Ook, doch eij kan lijsad blifwa? E.XXXVII Åth en som rådde mig att taa en fattig wacker Flicka
Men den Sylvander will med Skiähl och hierta binda, E.XXXVII Åth en som rådde mig att taa en fattig wacker Flicka
Som du och den tu håller ’tåf. E.XLIV En Walmars råck och axeltafft
Doch har för allihoop han eij den ringsta mödan E.XLVI Hwad wore det för frögd sig hustru till at ta
Den een man får, han får för stort ett kors at dra. E.XLVI Hwad wore det för frögd sig hustru till at ta
den intet frijar får eij korgen. E.XLVIII Will du at iag skall lära deij
En gång så månde en, den frågan föreställa, E.LII En gång så månde en, den frågan föreställa
Den ute är, will inn, den inne är will ut. E.LII En gång så månde en, den frågan föreställa
Den ute är, will inn, den inne är will ut. E.LII En gång så månde en, den frågan föreställa
Du får wäl den som det till hälfften brucka will E.LIII Hwad är ett gifftermål? perpetuelt arende
Den du intet älska kan E.LV Tar du dig en gammal Man
Om hwar ock feck behålla den han har E.LX Uppå en Masquerade där par-sedlar drogos
Den spelas i hwart land och i hwar stad E.LXI Om iag mins rätt så tyks mig masquerad
När jag dra’r bårt: den intet har, E.LXII Hwar mumlar talar nu för sig

Next Section

Top of Section