Next Section

Previous Section

 
 ÄNGZLAS.............1
Se hur iag ängzlas nu i plågor, XXX Sur l’absence de l’aimable Bergere
 
 ÄNGZLAT.............2
ock med fiskbeens fängzle ängzlat. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Man har mig hårdt med kiärlekz kedior ängzlat, XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
 
 ÄNGZLE..............1
Men altijd ängzle full, iag älskar aldrig meer. XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
 
 ÄNGZLEFULT..........1
Som tröstlöös utaf sorg mig ängzlefult förtähr, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
 
 ÄNGZLIG.............1
En ängzlig plåga är, som mig hårdt sätter ann, XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
 
 ÄNGZLIGDT...........1
Min tunga kund’ förlieft och ängzligdt tahla, XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
 
 ÄNGZLIGHEET.........2
Min sömbn är ängzligheet mit wakande beswär, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Att iag för ängzligheet mig måtte rådlöös sij, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
 
 ÄNGZLIGHEETH........1
all min hiertans ängzligheeth XXI Vpmaningh till Älskogh åth den skiöna och unga Celimene
 
 ÄNGZLIGT............1
Jag log altijdh när andra ängzligt klaga, XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
 
 ÄNN.................10
Jag får eij döö så hastigdt änn, VIII Så skyndar du deij från meij nu
Och har din fulla frijheet änn, XXX Sur l’absence de l’aimable Bergere
det till sin last eij nåt, änn suck och tårar bär. XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Ty änn såg aldrig iag F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
Änn sin kiära penningpung: B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Änn Höken då, som tar oß fast; FA.IV Så går med oß i wåra da’r
Är bättre änn en Hök och warg? FA.IV Så går med oß i wåra da’r
Förr änn den Tredie kommer te’. G.V Twå Grannar ha’ hwarannan kiär’
Förr änn som speglen kommer tee. G.V Twå Grannar ha’ hwarannan kiär’
Änn du; ty det går dig då slätt; E.XV Om du will frias från beswär
 
 ÄNNU................8
Jaa mehr ännu Kierleken sielf som plägar liuflig wara, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Men ännu det mer än mästa XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Men wiltu något mig ännu till willies giöra, XXIX A la plus aimable Bergere
lägger det ännu der till S.V En Suputhz förswar
Samma kan ännu wähl hända B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
så will hon ännu mehr B.XIII Sidst om en mårgon goo
och kan skee ännu mehra, B.XIII Sidst om en mårgon goo
Du har ännu många daa’r, E.IV Ästu unger war man glaa’r
 
 ÄNN’................1
Mä’n han änn’ ligger på sin säng, SP.I Jag spår, att mången som i qwäll
 
 ÄNTHELIG............1
som dem änthelig åth sig sleet, XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
 
 ÄNTLIG..............9
Blifwer Skiepan äntlig full. VI Jag weet En liten Pijga
att dhen äntlig dödas måst XVI Dhen trogne Tyrcis klagan öfwer dhen wackra Belides hårdheet
Min flychtigheet fåår äntlig roo, XXVI A L’aimable Bergere
Så är då äntlig nu den wrede tijd för händer, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Ja! äntlig af migh sielf, ähr inthet mera qwar XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Jag äntlig blefwe wärd, en sådan hiertans flicka, XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
lustig will iag äntlig döö, F.III En Krigsmans wijsa
Will du äntlig nambnet weta B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
så spåttarn äntlig tee, B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
 
 ÄPPELLRUNDER........1
Alldt dhetta prydes af een äppellrunder haka XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
 
 ÄPPELRUNDA..........1
Hennes äppelrunda haka XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
 
 ÄR..................472
Älska dig är ingen plåga, I Mer än wackra min herdinna
hwad är iag hoos digh finner? II Herdinna säij
hwad är som ängzlar meij? II Herdinna säij
Min frijheet är nu fort, II Herdinna säij
Är under Oket brackt, II Herdinna säij
är mitt hierta fatt. II Herdinna säij
meena han är Eder altijdt trogen, IV J Fouglar små som siunga i Skougen
Mena han är eder altijdh godh. IV J Fouglar små som siunga i Skougen
Ty han är Ehr doch aldrig trogen, IV J Fouglar små som siunga i Skougen
Ty han är Ehr doch aldrig godh. IV J Fouglar små som siunga i Skougen
Hon är nätter hon är gran, VI Jag weet En liten Pijga
Hon är nätter hon är gran, VI Jag weet En liten Pijga
Men när han är som störst, VII Contre L’amour
Är det lell med sorg upfylt. VII Contre L’amour
Aldrig är den förnögd, VII Contre L’amour
Kiärleken är ett landh, VII Contre L’amour
Som är full med fahra, VII Contre L’amour
Ty så är man ingens trähl, VII Contre L’amour
Doch Jag är nögd och tackar deij, VIII Så skyndar du deij från meij nu
Som lell är helt och hållit ditt. VIII Så skyndar du deij från meij nu
Det är en frögd i sorgen döö, VIII Så skyndar du deij från meij nu
Är wärlden förwilla, X Farwähl med din plåga
Är lefwa i nöije, X Farwähl med din plåga
Ty Kiärleek är man stöörleek, X Farwähl med din plåga
Att Jagh ostadig är, XI Jag swor en gång
Lär alla det af mig, min frögd är migh betagen, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Min Frijheet är sin koos mitt hierta utj bann, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Med skada har iag lärt, att det omöijligt är, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Hwad pina kierleek är, hur’ falsk mig Astril wari, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Städz önska aldrig få, dens mesta nöije är, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Jag älskar aldrig mehr, ty älska är en plåga, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Jagh älskar aldrig mer, ty älska är en längtan, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Der ingen hwem han är, sig rätt förnöijder seer, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Jag älskar aldrig mehr, ty älskoug är en smärta, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Doch är det intet nog, min Ögon från mig röfwa, XIII Man har befalt att iag här werser skulle skrifwa
Som mycket högre är doch hwem skall kunna troo, XIII Man har befalt att iag här werser skulle skrifwa
Seen det så sargat är och ymkelig förswaga, XIII Man har befalt att iag här werser skulle skrifwa
En syndare som dömbder är till döö, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Jag är ett Skiepp, som all sin tyg i wilda siön förlorar, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Hon är för mig rätt intet liufwelig, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Hon är rätt swår och alt för tung för migh, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Är doppatt wist i Mahlörts bittra safft, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Jag är ach ach! en fånge, som i mörckret fängzlig sitter, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Är Glad när han först landet warse blir, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Hur’ är Jag fatt, ell’ hwad är som nu fehlar migh? XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Hur’ är Jag fatt, ell’ hwad är som nu fehlar migh? XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
En ängzlig plåga är, som mig hårdt sätter ann, XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Sorgfull är eij allen bland andra utan frögd, XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Jag är doch war iag är, så är Jag oförnögdh. XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Jag är doch war iag är, så är Jag oförnögdh. XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Jag är doch war iag är, så är Jag oförnögdh. XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Hwem är här orsaak till, eller hwadan denne plåga? XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Men ach hwem är så stark, som Astrils Pijhl kan bryta, XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Hwad som omöijeligt är i werlden aldrigh skier. XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Den Soten dödligh är, som alldrig får nån booth, XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Mitt nöije är du wist hur’ iag dig håller kär, XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Hwad tyst är spöries då, iag törs eij tala mera, XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
då man alldrig är förnögd XVI Dhen trogne Tyrcis klagan öfwer dhen wackra Belides hårdheet
dhen som för migh döfwer är XVI Dhen trogne Tyrcis klagan öfwer dhen wackra Belides hårdheet
är Jag endast då på Jorden född till lijda, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Doch hielper eij iag beer, ty neij är all min tröst, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Sij lyckan är mig moth och Astrild will mig plåga, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Och den ostadig är blir aldrig rätt förnögd, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Ty troheet är en dygd som himblen sielf har kier, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Då måst den wijser är det wettigt då betänkia, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Som altijdh wänlig är och Gladelynt omfattar, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Är mehr än Rijkedomb och alla Werdzens skattar, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Eij ångra seen hwad för så wähl förrättat är, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Men Lyckan giör att han fullkomblig liuflig är, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Hoos den Olycklig är släkz Kiärleek lättlig uth, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Som Ouplöslig är, och kallas Gordisk knuth, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Berömbligt är det wähl en trogen herde heeta, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Ja, troheet är en dygd, dock icke lyckans wän, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Den enwijs är plä titt sin egen ofärd wålla, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Wårt bud och stränga lagh är höga himblens willia, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Befallning är hans macht, wår plicht är hörsamhet, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Befallning är hans macht, wår plicht är hörsamhet, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
En alt för trofast troo det är ett enwist kynne, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Som plågar hwar det är och ingen båthnad gier, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Att iag Oskyldig är i det som nu måst skie, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Som älskar dig som iagh, doch mera lyklig är, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Det är en frijheet som mig mycket högre qwällier, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Gud weet att nu mit wärck är twärt moth willian min, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Vppå min Ödes längd är du uptecknadt blifwen, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
är Jag wißer nog att nöije hoos dig grönskar, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Wist är Jag födder på Jorden till lijda, XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
Kierleken är mig emoth, XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
Min Frijheet är fängzlad mit sielfzwåld är brutit XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
Min Frijheet är fängzlad mit sielfzwåld är brutit XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
Hoppet är uthe och hiertat är rämbna, XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
Hoppet är uthe och hiertat är rämbna, XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
Min enda roo är gråth. XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
Frågar om iag är dömder till blifwa, XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
Det är döö och Glömder blifwa, XIX Ödemark i willa Skougar
som redan fast mer än halfdöder är, XX Tröstu så skynda dig skiönsta Climene
Mitt hierta är sårat, mine sinnen bedröfwa XX Tröstu så skynda dig skiönsta Climene
Min Nödh är utan tahl. XX Tröstu så skynda dig skiönsta Climene
Ynka mig nu ty dommen är fälder, XX Tröstu så skynda dig skiönsta Climene
som är öfwer mit förstånd, XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
som så skiön är, måst’ man weta XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
som städz utan lycka är: XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
är hiertat och uptändt, XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
blunda är det bästa råd XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
är Naturens mästarstycke, XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
det är red’n en annars bijt, XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
hon är bunden kan du’t röna XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
det är kerleckz äckta band, XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
hon är gifft och har en man; XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
see, hoos mig förbudit är XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
ingen regla är så håhl, XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
achta det som Edert är. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Jngen fästning är så faster XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
är min wärja Galathée. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
uthaf dem som wachter är XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
som för wast för hiertat är XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
huru starcker hären är XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
swäfwer som belägrat är. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
wakten Ehr, ehr wäg är farli XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Ty sa de hon är så fager XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
blunda är det bästa rådt XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
som är swartsiukt till at see XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
olijk är hon ingalund XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
som på hennes hy är lagdt. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
effter machten är förswag, XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Nu är tijd at låta see XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
at eij nån af Ehr är flater XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
hwem är som sig will förbarma XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Ach! är det mig eij en skymf XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
är nån geenwäg wist lär de XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Nå du är där redan inne XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Det är wäl en gammal Seede XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
det är tappre hieltars råd. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
wijsa hiertat eij är wahnt XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Doch det är dig ingen nytta XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Och i Träldoms ook är bracht XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
wacker är du, war ock blijd XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Är skiönt, så at alt hwad, som skiönt är Gläder sigh, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Är skiönt, så at alt hwad, som skiönt är Gläder sigh, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Ditt Öga är en Sohl som glimmar men doch bränner, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Sielf näsan din är giord effter Skiönheetens Lagh, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Här är en Sammelplatz af alt som skiönt månd’ heta, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Och alt hwad täckt är der bland hwita rosor groo. XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Doch är mäst undran wärdt, at aldrig högfärdz snara XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Neij det är lijksom du, som ingen lijka weet, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Jag är wähl dierf att iag min nöd så fritt beklagar, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Doch är den mindre än mitt qwahl och min förtreet. XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Mitt hierta är i tusend stycken rembnat, XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
Och till min nöd är ingen läkedomb, XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
Hon är wähl Skiöhn, men har ett Jerne hierta, XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
Den tijdh är lång som aldrig har nå’n ända, XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
Mitt hwijlorum är nu en sörie-Sängh, XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
Men säijer att min suckan är fåfängh, XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
Men ach nu är den harmen hembnat, XXVI A L’aimable Bergere
Men säll är den som blifwer stilla, XXVI A L’aimable Bergere
är hon doch min enda Skiähl, XXVI A L’aimable Bergere
Att det dig tillsändt är ifrån dens trogna händer, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Sorg ängzlan säija mig att fasligt Skiepzbrått är, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Compasset är förrykt, min stierna sig fördöllier, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Deß roor är sönder brächt och sielfwa skieppet rämna, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Ja stranda har det reen, ty alt mit hopp är uthe, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Är stormat och belagdt med ymklig guarnison, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Min förra Glädie låth är nu en sorgethon, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Min sömbn är ängzligheet mit wakande beswär, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Jag älskar och är skild från den iag håller kiär XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Det är alt nog, iag weet, hwem denne kåsten smaka, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
lär weta han är giord af bäska Malöhrt safft, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Är ombytt utj qwahl förwandlat utj qwida, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Och rönt att drömma frögdh är sorgens säkra pust, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Är din åminnelße lell altidh deribland, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Om den hwars Liufheet är mit hiertans tijdh fördrijf, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Der som dit Conterfey lifachtigt är i slagi, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Min aldrastörsta roo är ingen roo att niuta, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Mitt liufsta sälskap är slätt intet sälskap haa, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Fast min flicka lijf löös är, XXVIII Vppå ett Conterfait
Som är fager till min plåga, XXVIII Vppå ett Conterfait
som är deijlig till mit qwahl, XXVIII Vppå ett Conterfait
Neij hon är sig altijdh lijka, XXVIII Vppå ett Conterfait
Mun är aldrig nånsin fräck, XXVIII Vppå ett Conterfait
Nu ett ledsampt Mode är, XXVIII Vppå ett Conterfait
Hon är frommer hon är stilla, XXVIII Vppå ett Conterfait
Hon är frommer hon är stilla, XXVIII Vppå ett Conterfait
Är från des herdeskar till dig min flicka sänder, XXIX A la plus aimable Bergere
Des enda wettskap är att wara hull och trogen, XXIX A la plus aimable Bergere
Hoos Oß och bland wår hoop är der som rena dygden XXIX A la plus aimable Bergere
Wår hydda är wår wärld, wår lilla hiord wår Skatt. XXIX A la plus aimable Bergere
Och intet dig så kiert, som sielfwa dygden är, XXIX A la plus aimable Bergere
Ty är och iag till dig af wördnat sänder worden, XXIX A la plus aimable Bergere
Det är en frucht utaf den lilla fåre hiorden, XXIX A la plus aimable Bergere
Är det som iag dig nu i Ödmiukheet förähr, XXIX A la plus aimable Bergere
Som är mitt föllie när min Jord i bete går, XXIX A la plus aimable Bergere
Den Ryan som du seer är och från deße landen, XXIX A la plus aimable Bergere
Hon är och äfwen af den förr omtalde handen, XXIX A la plus aimable Bergere
Att detta kommit är ifrån din trogna herde, XXIX A la plus aimable Bergere
Som dig med all sin Hiordh stedz huld och hörsam är. XXIX A la plus aimable Bergere
Och hur min lust är wänd i pust, XXX Sur l’absence de l’aimable Bergere
Till den som städß är min Enda wänn. XXX Sur l’absence de l’aimable Bergere
Älen hwar är nu min wackra wän. XXX Sur l’absence de l’aimable Bergere
Älenn! hwar är nu min wackra wän. XXX Sur l’absence de l’aimable Bergere
Än att iag altijd trogen är, XXX Sur l’absence de l’aimable Bergere
är då äntlig nu den wrede tijd för händer, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Är himblen då på mig allena wreder worden, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Är nånsin nå’n som iag olycklig uppå Jorden? XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Men ingen utaf dig så hårdt är plågat worden, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
En wän som mera wärd än som min wänskap är, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Då han allena är och när hans wän är bortta, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Då han allena är och när hans wän är bortta, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Sij detta är min tröst, min frögd och enda gamman, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Men ach det är slätt tröst att trösta sig med tanckar, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
En hambn är ingen kropp, en sticka ingen staaf, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Den trösten att det är behållit i ens minne, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Det är en granlätt frögd en Centners tunga pust, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Mit Öga skall eij mehr hwad fagert är betrachta, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
är iag wiß att du blir all din tijd förnögd. XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Att ingen såßom iag i werlden sorgzen är, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Mitt bröst är matt af suck, min händer trött att skrifwa, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Doch fast iag är för swag mot himmelen att strida, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
En lammer är för swag med springande framträda, XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
alt hwad iag nämna kan är suckan sorg och nöd. XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
des styrman Ödet är, olycka är des nampn XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
des styrman Ödet är, olycka är des nampn XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Jag är ach ach en man den himmelen hårdt qwälier, XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Och om din Skiönste Kråpp, är utan wank och fehl XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
För mången är ett Quahl, för mången är ett Nöije, XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
För mången är ett Quahl, för mången är ett Nöije, XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
Ty hwad är större Quahl, än dig ogunstig See, XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
Hwad är och större frögd, än see dig liufligt lee. XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
Men bordt förmätenheet, iag är det icke wärd, XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
Mig är det endast nog, iag ällskar utan flärd. XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
Det är wähl en ringa gåfwa XXXIV Klippings hanskar har iag låfwa
at iag är en fattig Kar, XXXIV Klippings hanskar har iag låfwa
och det är en gammal wijsa: XXXIV Klippings hanskar har iag låfwa
men i pennan är iag rijker, XXXIV Klippings hanskar har iag låfwa
hwar är iu sin gåfwa lijker, XXXIV Klippings hanskar har iag låfwa
seij Ehr hand den är så warmer XXXIV Klippings hanskar har iag låfwa
Är Jagh endast född till lijda F.I Contre La Fortune
lefwa så är stoort beswär. F.I Contre La Fortune
moot ett Hierta är för swårt, F.I Contre La Fortune
Men mitt qwahl är lyckans nöije F.I Contre La Fortune
säkra drömen faßlig är, F.I Contre La Fortune
Mörckret är min ångst och mahra F.I Contre La Fortune
Är då aldrig på ditt hooth, F.II Wreda lycka och Oblijda
All min Suckan är omsunst, F.II Wreda lycka och Oblijda
Att iag helt Oskyldigh är, F.II Wreda lycka och Oblijda
Att Jagh helt oskyldig är. F.II Wreda lycka och Oblijda
är iag hwarken ijß ell’ steen, F.III En Krigsmans wijsa
iag är lustig, eij ogeen. F.III En Krigsmans wijsa
Hwad är silfret, hwad är gullet F.III En Krigsmans wijsa
Hwad är silfret, hwad är gullet F.III En Krigsmans wijsa
Hwad är pärlor? salta tårar, F.III En Krigsmans wijsa
hwad är skatter? plågebåhrar, F.III En Krigsmans wijsa
Hwad är prackt och härlig sorter? F.III En Krigsmans wijsa
Hwad är kärleek? söta plågor, F.III En Krigsmans wijsa
der är diefwuls heeta lågor, F.III En Krigsmans wijsa
är deß plåga eij så kårt, F.III En Krigsmans wijsa
man är sällan der förnögder, F.III En Krigsmans wijsa
Hwad är präster och Prælater, F.III En Krigsmans wijsa
hwad är Munckar och Abbater, F.III En Krigsmans wijsa
Hwad är wijn och starka dryker? F.III En Krigsmans wijsa
Hwad är böcker? pappers saker F.III En Krigsmans wijsa
fahnan är min bästa syster, F.III En Krigsmans wijsa
iag är uhr Matriclen strukin F.III En Krigsmans wijsa
iag är en Soldat i dag. F.III En Krigsmans wijsa
Mars han är min största Rector, F.III En Krigsmans wijsa
mit Collegium är full skiäcktor, F.III En Krigsmans wijsa
iag är af Ehrt skråål heel trötter F.III En Krigsmans wijsa
ty Ehr lust är alt för kort, F.III En Krigsmans wijsa
ty hon är den bästa möö, F.III En Krigsmans wijsa
men åldern digh är blijd, F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
Den är för snåhl F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
Thet är en ringa konst F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
Men tro mig fritt den är F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
Är klokare än de wijsa, F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
är lyklig, tröst iagh eij prijsa, F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
är med sitt egit oförnögdh, F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
Den som är nögd F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
J fattigdom är han rijker, F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
är med det honom gifz, F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
Ty den är rätt en smöria, F.V Lustig frisk opp
Alt dett mitt är, F.V Lustig frisk opp
Alt dett mitt är, F.V Lustig frisk opp
NU är iagh frij och frij skall iag wara F.VI Contre le Mariage
Fast det är Silkes Band, F.VI Contre le Mariage
Fast det förijfrat är. F.VI Contre le Mariage
som högsta goda är. F.VI Contre le Mariage
et ogement humeur som altijdh lijka är S.I En sulten swarter mager kar
en dam som stedz är glad, men aldrig suur och twär, S.I En sulten swarter mager kar
Som nyß är kommen till wårt lag S.I En sulten swarter mager kar
endast är hon tåf Er alla S.I En sulten swarter mager kar
som är werldens rätta släckt. S.I En sulten swarter mager kar
och för din skull är det skedt S.III Madammoiselle
det är ingen bränwijns kosa S.IV Encomium viresque pulveris tabaci
det är nu maneer wid hof. S.IV Encomium viresque pulveris tabaci
Är du och en petit maistre S.IV Encomium viresque pulveris tabaci
är tu arger utan blygden. S.IV Encomium viresque pulveris tabaci
det är sandt hwad man berätta, S.V En Suputhz förswar
och fast mindre är det största S.V En Suputhz förswar
eij är med mig lijka lång, S.V En Suputhz förswar
af alt gåt är eij din lijke S.V En Suputhz förswar
wijnet är et rosenbaad S.V En Suputhz förswar
den som nyckter är en krympa S.V En Suputhz förswar
dricka är min bästa skatt, S.V En Suputhz förswar
fuller är iag full med nöije S.V En Suputhz förswar
fuller är iag full med löije, S.V En Suputhz förswar
fuller är iag fult förnögd, S.V En Suputhz förswar
dricka är min enda roo, S.V En Suputhz förswar
regnar när Guarde är uthe, S.VI På den frågan hwarföre det altijdh
Hwij altijdh rägna plä när Guardet är i fält? S.VI På den frågan hwarföre det altijdh
Ty rägnar altijd då når Guarde uthe är, S.VII Af samma tillfälle någre rader till Borgerskapet
doch at sådant tahl, är höfligheten nämst S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
När den borta är, sigh eij förswara kan S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
Wett Löß är wårdt kön, som det will kalla Söhl S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
Hwadh för Swänsk är det som, den eij dricka tåhl S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
Suttit har än som wår Tappre Carol är S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
På mig wänttar det som mycket bättre är, S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
Dantza min dåcka män du är ung, och giör dig gladh, D.I In promptu giord, der några goda wänner woro på en säker orth
det är ey där med giort D.II En nylustig och begärlig WISA
der inne boor fager en möö hwem är som icke wänder D.II En nylustig och begärlig WISA
att leka af sorgen bedröfwad iag är i mitt sinne D.II En nylustig och begärlig WISA
så dricka wij om med wåt-wahrorne som är oß gifwit D.II En nylustig och begärlig WISA
så länge Juhltijden står på är man säker för böta D.II En nylustig och begärlig WISA
som altijd är god, D.III Ängelska Schique
han är tig för sluger D.III Ängelska Schique
fast han är af adel, att han dock fick heta bohl-fijsen, D.III Ängelska Schique
är wacker att höra och kunna fransöska parlera D.III Ängelska Schique
fast det är bekant, D.III Ängelska Schique
Men när han är borta, D.III Ängelska Schique
Men är han så kiäcker att han kommer uhr Cantzeliet, D.III Ängelska Schique
Det är en ung herre som står oß wäl i compagniet D.III Ängelska Schique
som är eij förmögen D.III Ängelska Schique
All deras Taal är lapperij bewänt D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Lustig är han i all sin åthäfwor D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Fullblandad är den med Watn och Miölk D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Sälljer falskt Godz och swär det är godt D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Fast han är färdig til höger och wänster D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
hwars största beswär är at sittia stilla D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
Bonden som är så miuker i Ryggen D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
så snart som Solen är gången i skogen D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
Tiggiare-stafwen fly om du är kloker D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
Så att det är rätt en skam B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Han är karl för deij och fleer B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Eij nå’n är som intet önskar B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Jag är wiß att du, dem känner, B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Så blijr iag, och är din wän. B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Hans slägt är nog bekant; dock sen den döder är, B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
Hans slägt är nog bekant; dock sen den döder är, B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
är jag wißer på at han blir älskad nog. B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
Nu sen han döder är, och wintren blir så stränger, B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
Ellan det är hans namn; om det blir rätt förwändt, B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
Medan ingen anstäns är, B.III Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender af d. 30 Januarii 1699
Hwadan hon är kommen frå, B.III Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender af d. 30 Januarii 1699
Men om Qwinnfolcken är sagt, B.III Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender af d. 30 Januarii 1699
Detta alt är mycke nytt, B.IV Swenska ordinarie Påsttijender
Hantwärks-Män är intet tröga B.V Swar uppå de Nya Tidningar
Amma, Hora, är likmyke, B.V Swar uppå de Nya Tidningar
Sidst och detta nya är B.V Swar uppå de Nya Tidningar
at Stockholm fruchtsam är och hafwer fler igen: B.VIII En trösteskrifft till 5 personer
Spanhakat är den leskan, B.IX Klagedicht
Så miuk är hon och feeth. B.IX Klagedicht
Är lijk en warge kuhla, B.IX Klagedicht
är halßens hwijta skinn. B.IX Klagedicht
är och det trålle grå, B.IX Klagedicht
Snart döö är mycket bättre, B.IX Klagedicht
Dett är ett fahrli Vnder, B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
NU är iagh frij och frij skall iag wara B.XI WJßerlig war iagh då Galen i Pannan
Ty hon är rätt miuk och fijn, B.XII Een fiskare-Broos wijsa
Elin är min Byxsäkz Klåcka, B.XII Een fiskare-Broos wijsa
Elin är min rußin struut, B.XII Een fiskare-Broos wijsa
Elin är min frögd och gamman B.XII Een fiskare-Broos wijsa
Elin är mitt Sabel skinn, B.XII Een fiskare-Broos wijsa
Elin är mitt alt tillsamman, B.XII Een fiskare-Broos wijsa
Alt i hoop är Elin min. B.XII Een fiskare-Broos wijsa
Elin är min Grijse Steek. B.XII Een fiskare-Broos wijsa
Taar iag en som är ung B.XIII Sidst om en mårgon goo
hon är för qwick och snabber, B.XIII Sidst om en mårgon goo
hwem är som will förmoda B.XIII Sidst om en mårgon goo
är stedz med list inkräcktat, B.XIII Sidst om en mårgon goo
Det är för stort beswär B.XIII Sidst om en mårgon goo
alt ogräs som der är B.XIII Sidst om en mårgon goo
doch det är eij mit laag B.XIII Sidst om en mårgon goo
iag är för delicater B.XIII Sidst om en mårgon goo
ty feet är iag och eij B.XIII Sidst om en mårgon goo
hwad båtar hon är wacker B.XIII Sidst om en mårgon goo
Till den som fattig är B.XIII Sidst om en mårgon goo
twå took är mohr och fahr. B.XIII Sidst om en mårgon goo
dett är bönders proprium. B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Är Præceptorers Proprium. B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Dett är pigors proprium. B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Slå på kutsken som är dum: B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Är den Nitskas proprium. B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Det är, sanningen att säija, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Är Rospiggens proprium. B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Dett är Spelmäns proprium. B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Dett är flickors proprium. B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Det är Poikars proprium. B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Det är Jungfrurs Proprium. B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Hwems är detta proprium? B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Är PENALERS proprium. B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Hwems är detta proprium? B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Det är Båtzmans proprium. B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Det är Skräddrars proprium. B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Dett är ammors Proprium. B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Är Skomakars Proprium. B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Det är ju lika för wår kropp, FA.IV Så går med oß i wåra da’r
Men fisken, den är lyckelig, FA.IV Så går med oß i wåra da’r
Mån Giäddan, som är glupsk och arg, FA.IV Så går med oß i wåra da’r
Är bättre änn en Hök och warg? FA.IV Så går med oß i wåra da’r
mitt i hufwudh är ett håhl G.II Alla qwinfolcks gunst iagh winner
Took, det är en alminacka! G.III Litet rödt, men der omkring
Hwem är som detta gißa kan G.IV Hwem är som detta gißa kan
min Fahr är swart som bara Fan G.IV Hwem är som detta gißa kan
ty det är man en liten ring. G.IV Hwem är som detta gißa kan
De see alt hwad i werlden är; G.V Twå Grannar ha’ hwarannan kiär’
Hwad är då det? Man kan wäl röna, G.V Twå Grannar ha’ hwarannan kiär’
Att det är dina ögon skiöna: G.V Twå Grannar ha’ hwarannan kiär’
det är kårfwen i sitt skinn. G.VI Jbland tomer, ibland stinner
Jo det är Banquen wißerli’; G.VII Seij hwad för huus i Stockholm fins
ty det är en tobacks dosa. G.VIII En aflång book med twänne blar
Är altid mager aldrig feter G.IX En blinder häst förutan fötter
Han är så munstyf stark och yr G.IX En blinder häst förutan fötter
Hwad är då det? det är ett skepp. G.IX En blinder häst förutan fötter
Hwad är då det? det är ett skepp. G.IX En blinder häst förutan fötter
Är hiärtlig glad, syns mycket säll, SP.I Jag spår, att mången som i qwäll
är han eij gammal är han ung SP.IV Kom gif mig pängar iag skall spå
är han eij gammal är han ung SP.IV Kom gif mig pängar iag skall spå
är han eij lätt så är han tung SP.IV Kom gif mig pängar iag skall spå
är han eij lätt så är han tung SP.IV Kom gif mig pängar iag skall spå
är han eij liten är han stoor SP.IV Kom gif mig pängar iag skall spå
är han eij liten är han stoor SP.IV Kom gif mig pängar iag skall spå
är han eij onder är han goor SP.IV Kom gif mig pängar iag skall spå
är han eij onder är han goor SP.IV Kom gif mig pängar iag skall spå
är han eij tockot är han klook SP.IV Kom gif mig pängar iag skall spå
är han eij tockot är han klook SP.IV Kom gif mig pängar iag skall spå
är han eij klocker är han took SP.IV Kom gif mig pängar iag skall spå
är han eij klocker är han took SP.IV Kom gif mig pängar iag skall spå
Men skier det eij är eij min skull. SP.VIII Hwem detta ur min spåpung får
Men gier du intet i min hand som är utsträckt SP.IX Will du min swarta hand me’en silfwerpenning smörja
fäld är jag af dödzens pijlar SP.X SpåGubbens grafweskrifft
Som mot dem är skiördt som glas. E.V Dina ögon ä Demanter
Troo mig det är maat för Måns. E.VII Den som ingen ting fått åga
Han är, om jag mig eij swiker, E.VIII Den som ligger på sin skatt
Trät eij med den som högre är E.XV Om du will frias från beswär
fins som icke narrij är E.XVI Will du hetas wara klook
Sij så är det aldrabästa E.XVI Will du hetas wara klook
Gambla wahnan den är goder E.XVIII Gambla wahnan den är goder
är det bästa man kan ha. E.XIX Dricka lagom äta godt
Om älska är en dygd som det och säckert är E.XXII Om älska är en dygd som det och säckert är
Om älska är en dygd som det och säckert är E.XXII Om älska är en dygd som det och säckert är
det är god tid sen jag te älska först begynte, E.XXII Om älska är en dygd som det och säckert är
det är maat för hiertat mitt. E.XXIII Ällska lär Jag, ällska har Jag
Ledsamt är det ensam wara; E.XXIV Ledsamt är det ensam wara
Dit öga är en byxsäcksklåcka E.XXX Tro meij min hiertans såcker dåcka
Wist är hon Snabb och snäll, i sina händer små E.XXXI Öfwer en Jungfru som war berömd för wara så snäll i sina händer
Lucretia är fast högt berömd E.XXXII Lucretia är fast högt berömd
mig tycks de är nöth bå twå. E.XXXIII En sa, iag beer er, säij mig då
tro mig, fast Jag eij är Präst, E.XXXVIII Lijka stånd, och lijka heder
Och fölg mitt råd mig tycks, är bättre wara gifft E.XXXIX Läs ungerswän jag ber betänkligt denna skrifft
När kiärlek är en giäst, han altid höfwlig är E.XL När kiärlek är en giäst, han altid höfwlig är
När kiärlek är en giäst, han altid höfwlig är E.XL När kiärlek är en giäst, han altid höfwlig är
Hwad är en ungkarl som med alla tißlar, taßlar? E.XLVII Hwad är en ungkarl som med alla tißlar, taßlar?
Är rätt en matgrann häst, som går uti godt bet; E.XLVII Hwad är en ungkarl som med alla tißlar, taßlar?
Hwad är ett äckta stånd? därpå giol’s detta slut E.LII En gång så månde en, den frågan föreställa
Och swar: att äckta stånd, det är en råttefälla, E.LII En gång så månde en, den frågan föreställa
Den ute är, will inn, den inne är will ut. E.LII En gång så månde en, den frågan föreställa
Den ute är, will inn, den inne är will ut. E.LII En gång så månde en, den frågan föreställa
Hwad är ett gifftermål? perpetuelt arende E.LIII Hwad är ett gifftermål? perpetuelt arende
Men sen det slutit är så måste han stå kar E.LIII Hwad är ett gifftermål? perpetuelt arende
fast det då sämmre är, än det förr rosat war; E.LIII Hwad är ett gifftermål? perpetuelt arende
Doch är det wackert bruuk, så må du wäl slå till E.LIII Hwad är ett gifftermål? perpetuelt arende
Som gier sig ut för det han intet är. E.LXI Om iag mins rätt så tyks mig masquerad
Något nytt är på färde; E.LXII Hwar mumlar talar nu för sig
Att ingen ting beständigt är E.LXII Hwar mumlar talar nu för sig
Är lika riker, hwart han far. E.LXII Hwar mumlar talar nu för sig

Next Section

Top of Section