Next Section

Previous Section

 
 SÄKRE...............1
Små håll der de säkre sittia, V J går blef iag mäd spee
 
 SÄLGIA..............1
hwad iag äger skall iag sälgia S.V En Suputhz förswar
 
 SÄLJER..............1
Säljer en hoop med Fikanterij D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
 
 SÄLL................4
Men säll är den som blifwer stilla, XXVI A L’aimable Bergere
giöra fästman sin så säll, S.III Madammoiselle
Är hiärtlig glad, syns mycket säll, SP.I Jag spår, att mången som i qwäll
Rätt så säll och rätt så riker E.VIII Den som ligger på sin skatt
 
 SÄLLA...............1
Har offta giordt, att iag mig kunnat till dig sälla, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
 
 SÄLLAN..............5
Fahr sällan wähl i hambn, men drar till botn nehr, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
man är sällan der förnögder, F.III En Krigsmans wijsa
men sällan effter önskan går S.I En sulten swarter mager kar
Sällan hon knöplar flitigt hon siunger trall. D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Sällan man i wattnet plaskar, B.XII Een fiskare-Broos wijsa
 
 SÄLLE...............1
O! frija bandh, o! sälle fängzlan, IX O! frija bandh, o! sälle fängzlan
 
 SÄLLIA..............3
Min hustru och iagh törs ey mera sällia D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
Sweda håår och sällia Pähron, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Sällia Swiskon och små stenar, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
 
 SÄLLJA..............1
Får han man sällja sitt Wedlaß den styggen D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
 
 SÄLLJER.............1
Sälljer falskt Godz och swär det är godt D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
 
 SÄLLSAM.............1
Han fick en sällsam död. Ett rus af starka winet B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
 
 SÄLLSAMT............2
Ett sällsamt Kreatur fins under denna sten. B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
Hwad sällsamt Kreatur wäl denna graf instänger: B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
 
 SÄLLSKAPP...........1
uppå min trogna hand och dig till sällskapp taa, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
 
 SÄLSKAP.............3
Hur liufft och kiert för mig ditt söta sälskap war, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Mitt liufsta sälskap är slätt intet sälskap haa, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Mitt liufsta sälskap är slätt intet sälskap haa, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
 
 SÄLSKAPP............2
Den störste nöije sitt utj ditt sälskapp funnit, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Sorg, längtan, qwahl och pust, utj mitt sälskapp ha, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
 
 SÄMMIA..............1
der som Eenighet och sämmia sittia främst S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
 
 SÄMMRE..............1
fast det då sämmre är, än det förr rosat war; E.LIII Hwad är ett gifftermål? perpetuelt arende
 
 SÄNDA...............4
och min plåga lijsa sända, XVI Dhen trogne Tyrcis klagan öfwer dhen wackra Belides hårdheet
Och hwart skall iag då min suckan nu sända, XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
Därför will J intet sända XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
hwart skal iag min suckan sända F.I Contre La Fortune
 
 SÄNDER..............8
Det lilla Goda som dem himlen sänder till, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
det man sänder på Parthij XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Ty där har sig alt i sänder XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Som mig en Engell sänder till, XXVI A L’aimable Bergere
Är från des herdeskar till dig min flicka sänder, XXIX A la plus aimable Bergere
Ty är och iag till dig af wördnat sänder worden, XXIX A la plus aimable Bergere
hwad lyckan mig än sänder till S.I En sulten swarter mager kar
ha giordt en och en i sänder S.II Kårf-giästbod
 
 SÄNDES..............1
af den kårf som sändes mig S.II Kårf-giästbod
 
 SÄNDT...............2
Att hwarcken bref ell’ bud blir sändt från dig till mig, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Karar, hwem ha sändt Ehr hijt? S.II Kårf-giästbod
 
 SÄNG................3
lell’ bittijdh’ opp, och seent i säng, S.I En sulten swarter mager kar
Mä’n han änn’ ligger på sin säng, SP.I Jag spår, att mången som i qwäll
Sof hwar natt i Herrens säng, E.LXIII Verser öfwer Kongl. Majts hund, Pompe
 
 SÄNGAR..............2
Doch hon bäddar Giästrens Sängar, VI Jag weet En liten Pijga
giömma guld i Sölfwer sängar, F.III En Krigsmans wijsa
 
 SÄNGEN..............3
i sängen har och iag en sådan maka fått S.I En sulten swarter mager kar
För det han i sängen stridt; B.VII Blir det krig så måst wij fort
Barnet Pißa måst i Sängen, B.XII Een fiskare-Broos wijsa
 
 SÄNGH...............3
Mitt hwijlorum är nu en sörie-Sängh, XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
Wårt bohl än som min sängh. B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Den tusend sängiar giordt, må sielf een sängh wähl hafwa. E.II Vppå en Trägårdzmestare
 
 SÄNGIAR.............1
Den tusend sängiar giordt, må sielf een sängh wähl hafwa. E.II Vppå en Trägårdzmestare
 
 SÄNGTÄCKER..........1
Sängtäcker kan man täncka, B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
 
 SÄTT................4
på frijare-sätt, D.III Ängelska Schique
Men sätt en Kiäpp uti hans rumpa G.IX En blinder häst förutan fötter
Sätt den på en runder skifwa, SP.VII Will du see, hur’ den seer uth
På ärligt sätt ta hennes Muus. E.L West du hwad en Ungkarl will
 
 SÄTTEN..............1
du sätten i borgen, D.III Ängelska Schique
 
 SÄTTER..............4
En ängzlig plåga är, som mig hårdt sätter ann, XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
emot den mig sätter an. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
eller armod sätter till S.V En Suputhz förswar
sätter han styfft uppå sig sin Hatt D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
 
 SÄTTIA..............2
Och sättia mig här att sörria i frijd, XX Tröstu så skynda dig skiönsta Climene
Sättia händren i sin sijda, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
 
 SÄTTIAS.............1
därför sättias punctern opp XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
 
 SÅ..................389
måst du det wähl skiöta, II Herdinna säij
biuder det go natt, II Herdinna säij
är mitt hierta fatt. II Herdinna säij
du som härligt speelar III. O Nechtergaal
lenge som iag haar III. O Nechtergaal
Skiuta Ehr af qwistarna ner, IV J Fouglar små som siunga i Skougen
Lell kunna de wähl hitta, V J går blef iag mäd spee
Ty de Oß gierna höra, V J går blef iag mäd spee
Ty är man ingens trähl, VII Contre L’amour
skyndar du deij från meij nu, VIII Så skyndar du deij från meij nu
Jag får eij döö hastigdt änn, VIII Så skyndar du deij från meij nu
Må blij ömnig som min pust, VIII Så skyndar du deij från meij nu
Din roo stor som nu mit qwahl, VIII Så skyndar du deij från meij nu
blijr din glädie utan tahl. VIII Så skyndar du deij från meij nu
skall lijkwähl din trogna trähl, VIII Så skyndar du deij från meij nu
Som sinnet mitt, platt förstöör, IX O! frija bandh, o! sälle fängzlan
låter iag mitt Öde fahra, IX O! frija bandh, o! sälle fängzlan
Att bryta Eden som iag , XI Jag swor en gång
Ty han mig låfwade, många frögdestunder, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
föllier ofehlbahrt, på älska grååth och låth. XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Men som det aldrig skier lär eij heller hända, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Med weet och willians hielp, går det lijkwähl ann. XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Att i wackert boo, så mycken hårdheet ligger, XIII Man har befalt att iag här werser skulle skrifwa
Att i så wackert boo, mycken hårdheet ligger, XIII Man har befalt att iag här werser skulle skrifwa
måst man och min böön och hwad iag önskar höra, XIII Man har befalt att iag här werser skulle skrifwa
slipper Jag blij trähl, och får så blij goowän, XIII Man har befalt att iag här werser skulle skrifwa
Så slipper Jag blij trähl, och får blij goowän, XIII Man har befalt att iag här werser skulle skrifwa
Seen det sargat är och ymkelig förswaga, XIII Man har befalt att iag här werser skulle skrifwa
will Jag om Jag kan en wacker wijsa skrifwa. XIII Man har befalt att iag här werser skulle skrifwa
lätt mig klaga fritt utj min Nödh, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Doch Lyckan war mig aldrig än huld, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Jag suckar eller tiger still, måst Jag ängzlan lijda, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
fins wähl nån så trogen wän, som skrifwer deße Orden, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Så fins wähl nån trogen wän, som skrifwer deße Orden, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Jag är doch war iag är, är Jag oförnögdh. XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Men ach hwem är stark, som Astrils Pijhl kan bryta, XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Men om Jag älska skall, un mig tijga still. XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Men skier det eij troo, att iag doch som mig böör, XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
är Jag endast då på Jorden född till lijda, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
will iag som du beer dig från din nödh förloßa, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
skall du lyklig blij, min liufwa wänskap nå, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Men kosan hålla Jämbt bär det wähl till Landz, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Fast Lyckan intet will många skatter skänkia, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Eij ångra seen hwad för wähl förrättat är, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
säijer Astrild wähl, men lyckan säger anna, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Det måst iag öfwergie den iag högdt har kier, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
skull orörlig iag hoos dig moth Ödet stå; XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Men nu twingas Jag med bruti bröst bekänna, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Doch himblen will ha det måste nu så hända, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Doch himblen will så ha det måste nu hända, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
mycket Godt iag dig af höga himblen önskar, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
är Jag wißer nog att nöije hoos dig grönskar, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Medan hans skåt mit hierta kråßat, XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
Min klagande Jämmer sielf Echo sårar, XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
böriar mit qwahl effter Gudarnes Rådh, XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
ändas eij min Nödh, XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
dör Jagh gierna nögd. XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
Wattukräket lijka , XIX Ödemark i willa Skougar
Tröstu skynda dig skiönsta Climene, XX Tröstu så skynda dig skiönsta Climene
Skiönste iagh ber deij war eij snar, XX Tröstu så skynda dig skiönsta Climene
bli på denna orth XX Tröstu så skynda dig skiönsta Climene
res man bort. XX Tröstu så skynda dig skiönsta Climene
som skiön är, måst’ man weta XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
lääs twå raer få J weta XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
är hiertat och uptändt, XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
som fagert sig betee, XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
at man dem hade fängslat XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
effter dhe fohre illa, XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
brust’ uth i deße ord: XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
slutne med skiöna låås XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
thes iag i tankan låg, XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
ingen regla är håhl, XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
Jngen fästning är faster XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
står till utj mitt hierta XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
kom an om du will wåga XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
och Ehr till fånga tar. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Och snart J kundskap fått XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
hon förfölgde dem fort XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Ty sa de hon är fager XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
än det snart öfwergee. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
, iag måst, will iag ha free XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
har du wunnit, winn och XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Är skiönt, at alt hwad, som skiönt är Gläder sigh, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
tillskynda mången suck, men du gladlyndt leer. XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Jag är wähl dierf att iag min nöd fritt beklagar, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Jag wiste alt kånsteligen laga, XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
Ty på ett dygn war iag siuk och sunder. XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
måste du eij heller aldrig lijda, XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
unn att Jag doch för dig andas får, XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
får du see att när iagh lär’ förödas, XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
lekte Jag med Flickor små, XXVI A L’aimable Bergere
stötte Jag’n ifrån mit bröst. XXVI A L’aimable Bergere
Och hwart Jag kom fohr Jag wähl, XXVI A L’aimable Bergere
Och ha när af Kiärleek dödt, XXVI A L’aimable Bergere
Summan min mund den kund laga, XXVI A L’aimable Bergere
lät medymkan lääka migh, XXVI A L’aimable Bergere
är hon doch min enda Skiähl, XXVI A L’aimable Bergere
hoppas hörsamst Jag, den gunsten mig bewises XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
betrachtadt noga först, lärer du få sij, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
tåhl och att iag nu min lutha stämmer an, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
måst min Sorgetohn du och till goda taa, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Jag segla för tu skiöth, länge du war hemma, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Men straxt du reste bort, blef mitt nöije fremma, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
snart Jag sedt en wagn på wägen framåth åka, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
har iag genast tänckt kom wäs hon kommer nu, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Men när iag nämbre kom war det intet du, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
har mitt blinda hopp mig mången gång bedragi, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Sij har Skuggen Jag för kroppen mång Gång tagi, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Snart uppå min dörr iag någon klappa hörde, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Att man des Liufligheet snart umbära måst, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
länge andan rörs utj mit swaga Lijf, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Att iag eij tänckt det du min frijheet sku fälla, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Ty iag har aldrig tänckt det hiertat sku binnas, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
länge Pulsen slår och hiertat picka kan, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Doch iag får eij förstöta, XXVIII Vppå ett Conterfait
Sij råka iag först hem: XXVIII Vppå ett Conterfait
att den som will Cortsera, XXVIII Vppå ett Conterfait
Neij min Flicka giör eij , XXVIII Vppå ett Conterfait
Hwar iag will får Jag taa. XXVIII Vppå ett Conterfait
Och intet dig kiert, som sielfwa dygden är, XXIX A la plus aimable Bergere
Tröst du som wij utaf ringa ting Oß frögda, XXIX A la plus aimable Bergere
Sij! kan här wår hiord Oß arma herdar föda, XXIX A la plus aimable Bergere
blir en kierfwa halm wår hwijla för wår kropp, XXIX A la plus aimable Bergere
Seen dra wij Ryan på, och släcka uth liusen, XXIX A la plus aimable Bergere
bred’na uth och lät din fingrar derpå springa, XXIX A la plus aimable Bergere
När herden kommer sielf lär han wähl uthföra, XXIX A la plus aimable Bergere
Det iag slätt begynt och illa lycktat har, XXIX A la plus aimable Bergere
lääs med tåhlamod och deße fyra raar; XXIX A la plus aimable Bergere
war hon borta, XXX Sur l’absence de l’aimable Bergere
hördes der en ynklig lååth, XXX Sur l’absence de l’aimable Bergere
wattnar gräset iag med grååth, XXX Sur l’absence de l’aimable Bergere
är då äntlig nu den wrede tijd för händer, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
ändas på en gång ens Lijf och all ens Nöö, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
För en liten roo för en så stackot frögdh, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
För en så liten roo för en stackot frögdh, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Men ingen utaf dig hårdt är plågat worden, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
skall du lyster blij utaf min hiertans lågor, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
När iag betäncker mig må mit hierta spricka, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Moth en stoor förlust kan intet mig hugswahla, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
skall hon aldrig mehr få giöra mig förnögd, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
far då dermed wähl min skiöna herderinna, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Den högsta gifwe digh, mycken frögd och lycka, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
stor som sorgen min så wari stedz din frögd, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Så stor som sorgen min wari stedz din frögd, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
är iag wiß att du blir all din tijd förnögd. XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Emedan ingen dig högdt som iag har kiär, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
skall iag till min dödh lell älska dig och lijda, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
hans bröst stint af gråt, rätt som det wille spricka XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
brast hans Tåre röst i deße orden ut: XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Men om i ällsken frögd wijker här ifrå. XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
stämmer öfwer den iag sielf en sårgSång ann. XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Jblandh och mitt håår uthryckia faseligh XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Jagh giör och hwadh iagh will måst iagh ängzlan lijda XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
bljjr innan kordt af kiöld dämpt och nedertryckt XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
obeständigdt ähr all ting här uppå Jorden XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Ty togh iagh och på ödmiukheet att ijdka XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
När som dhet Rijset kyst, blijr dhet och förskont XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Jagh måste ymkeligh ohörd länge gråta XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Haar du offta giordt dhet digh ingen omba XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
läth migh sachta fåå dhet ingen an will haa. XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Ähr iagh fasligh att du fasar för min nödh. XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Dhet bröst som måst af sorg tiockt ett harnesk bära, XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Wähl an måst iagh då emoth min willia lefwa XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Men när han dhetta sagdt segna han omkull XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Ja alldrigh hördes nån ynklig sorgesång XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Dhet näst belägne bergh mycket wått uthgiöth XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
att dhes tåreflodh kringh hela werden flöth. XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Kringh denna gröna graf, war all ting bedröfwa XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
att man deruthaf, heehl skiähligdt kunde pröfwa XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
har och Siählen din, fått dygden sig till dehl. XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
Som Skiönste ögon din, härligt icke Pråhlar, XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
När han skiönt Ett Billd, har Skapat utaf Mull. XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
Ach wille ödet mit, och lyckan det skicka, XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
önskar iag och dijt, dijt iag kan aldrig hinna, XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
önskar iag och det, som iag doch aldrig fåhr. XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
seij Ehr hand den är warmer XXXIV Klippings hanskar har iag låfwa
lefwa är stoort beswär. F.I Contre La Fortune
kom många som nij kan, F.III En Krigsmans wijsa
är deß plåga eij kårt, F.III En Krigsmans wijsa
som skrymta heligheet, F.III En Krigsmans wijsa
tog Mars mig sielfwer ahn. F.III En Krigsmans wijsa
bort Basisten som brummar F.III En Krigsmans wijsa
kunna de fullwähl F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
Förtährer med gladt behagh, F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
lättligen eij förfara, F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
springer iagh om kringh, F.V Lustig frisk opp
Sij kan Jag, F.V Lustig frisk opp
der han wähl eij faar, F.VI Contre le Mariage
ty det will eij räcka till, S.I En sulten swarter mager kar
får iag mången söter puß, S.I En sulten swarter mager kar
måst’ iag arma stackars dräng S.I En sulten swarter mager kar
suur och trumpen som du äst, S.I En sulten swarter mager kar
får du tröst, så får du råå. S.I En sulten swarter mager kar
så får du tröst, får du råå. S.I En sulten swarter mager kar
at den hennes röst man lijtet höra får S.I En sulten swarter mager kar
hwijter som en drifwa snöö S.I En sulten swarter mager kar
nätter som en fästemöö, S.I En sulten swarter mager kar
röder som en rosen blomma, S.I En sulten swarter mager kar
frommer som des Mamma fromma, S.I En sulten swarter mager kar
lätter som en lijten fiär, S.I En sulten swarter mager kar
snabber som et hastigt währ S.I En sulten swarter mager kar
smaler som en såcker dåcka, S.I En sulten swarter mager kar
snart eij sedd, som snärder wara, S.I En sulten swarter mager kar
fast han mycket intet pratar, S.I En sulten swarter mager kar
och rundelig beskiänckt, S.II Kårf-giästbod
men doch, om wore, att S.II Kårf-giästbod
fråga iag dem med flijt, S.II Kårf-giästbod
nu lär iag wähl förlijkas S.II Kårf-giästbod
giöra fästman sin säll, S.III Madammoiselle
förnöijer du din saak. S.IV Encomium viresque pulveris tabaci
har fahnen giort din siuka. S.IV Encomium viresque pulveris tabaci
Från Örbroo blef Ehr skrifwit S.V En Suputhz förswar
framt döden eij för snart S.V En Suputhz förswar
som oß kan liufligt läska, S.V En Suputhz förswar
som hiertlig frögdar meij? S.V En Suputhz förswar
börijar på lustigt tralla S.V En Suputhz förswar
en trumpen, glader blij, S.V En Suputhz förswar
som lustigt lefwa kan, S.V En Suputhz förswar
alt det onda förstöra, S.V En Suputhz förswar
Och måste utan rägn förgiefwes och wälta, S.VII Af samma tillfälle någre rader till Borgerskapet
Sin åker åkerman, måst eij heller swälta, S.VII Af samma tillfälle någre rader till Borgerskapet
När du blir gammal blir du tung, en annan dagh, D.I In promptu giord, der några goda wänner woro på en säker orth
håll edra saker kjäcka så styfwa som flintor; D.II En nylustig och begärlig WISA
håll edra saker så kjäcka styfwa som flintor; D.II En nylustig och begärlig WISA
än at j sittja i wrå D.II En nylustig och begärlig WISA
wij sku wäl laga at lederna stela blij miuka D.II En nylustig och begärlig WISA
lustigt rätt så skall det wara D.II En nylustig och begärlig WISA
så lustigt rätt skall det wara D.II En nylustig och begärlig WISA
dantzas här fritt stubbe stätta D.II En nylustig och begärlig WISA
skall man Jungfrurne twätta. D.II En nylustig och begärlig WISA
förutan dhe leekar man ey kan ha uthi minne D.II En nylustig och begärlig WISA
een Menuet, går ock nätt D.II En nylustig och begärlig WISA
ock Gavott l’amour, D.II En nylustig och begärlig WISA
När wij nu natten med lust och med nöye fördrifwit D.II En nylustig och begärlig WISA
dricka wij om med wåt-wahrorne som är oß gifwit D.II En nylustig och begärlig WISA
till deß at wij kiänna wij nå när fått ha wår hyra D.II En nylustig och begärlig WISA
Sij ! sij så måste man lustigt Juhltijden förnöta D.II En nylustig och begärlig WISA
Sij så! sij måste man lustigt Juhltijden förnöta D.II En nylustig och begärlig WISA
länge Juhltijden står på är man säker för böta D.II En nylustig och begärlig WISA
när i med ungkarlarna trippa nätt uti dantzen, D.III Ängelska Schique
skolen i märka, D.III Ängelska Schique
hon lagar om prästen att han får dricka wid maten, D.III Ängelska Schique
men när han will frija giör hon som henne behagar, D.III Ängelska Schique
men liugen fuller, till deß han begynner att hicka D.III Ängelska Schique
har du wäl något att wänta, D.III Ängelska Schique
snart som tu blifwer hans fänta. D.III Ängelska Schique
märker man altid i hofwet de hurtiga sinnen D.III Ängelska Schique
hollom oß frächt D.III Ängelska Schique
men låta’n prata, D.III Ängelska Schique
länge som Morkär hon hafwer eij mycket till bästa, D.III Ängelska Schique
snart som du giffter dig får du med honom den sorgen, D.III Ängelska Schique
frampt du på honom eij wakar. D.III Ängelska Schique
gif honom god’ ord, länge det intet kan skada D.III Ängelska Schique
men skullet wara, så wijsa’n då ända till fanders, D.III Ängelska Schique
men skullet så wara, wijsa’n då ända till fanders, D.III Ängelska Schique
lät honom giörat, D.III Ängelska Schique
när skrifwaren kommer nätt som han wille dantza D.III Ängelska Schique
säg då att ingen må höra’t D.III Ängelska Schique
Men är han kiäcker att han kommer uhr Cantzeliet, D.III Ängelska Schique
Sij ! sij så, måste det wara wår Lärdom att wetta, D.III Ängelska Schique
Sij så! sij , måste det wara wår Lärdom att wetta, D.III Ängelska Schique
huru wi skole lefwa höfligt att wi eij förtreta, D.III Ängelska Schique
de wackra ungkarlar, men Gud weet wi äre fatta, D.III Ängelska Schique
Qwäder en Psalm om han får låff D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Gat-skrijkar’ som will ha det spijsar D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Ty rätt här kan man henne siunga trall trall. D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
lijk som det wore hederlig saak D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
snart som Mor-Kär hon wänder sig bort D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
Bonden som är miuker i Ryggen D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
snart som Solen är gången i skogen D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
ropar wärden god Wänner och Män D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
Giöra buller och slammer B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
att det är rätt en skam B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
att hwem den bladrar om B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
att du ditt muhle barn B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Den hwars lycka nu grönskar B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Ty dhe trösta dig kläma B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
ha tugga, lugga, slijti, B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
blijr iag, och är din wän. B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
osnygg som han war och faslig förrn han dog, B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
är jag wißer på at han blir älskad nog. B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
Nu sen han döder är, och wintren blir stränger, B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
Hans öde war godt, som få det ha på jorden, B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
Som han ofta skrämt, at det war synd och skam. B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
gack långt heldre hem och lägg dig ned och sof. B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
Ther ifrån wil förliudas, B.III Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender af d. 30 Januarii 1699
Ty the ha när fått fehl. B.III Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender af d. 30 Januarii 1699
at både Auditores B.III Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender af d. 30 Januarii 1699
ähr det sandt troo det fritt. B.IV Swenska ordinarie Påsttijender
Blir det krig måst wij fort B.VII Blir det krig så måst wij fort
Sij måst man altid wara, B.VII Blir det krig så måst wij fort
ha wij hört och sidt 5 skriffter om en piga, B.VIII En trösteskrifft till 5 personer
som denna Jungfruus död högelig beklaga, B.VIII En trösteskrifft till 5 personer
då han sig med en kiärling befryndar, stäld under en Wijsa lydandes B.IX Klagedicht
d’är swårt sig att nähra, B.IX Klagedicht
miuk är hon och feeth. B.IX Klagedicht
miuk som på en skrijka, B.IX Klagedicht
länge narras fickla, B.IX Klagedicht
den hon gierna dijr. B.IX Klagedicht
än lefwa länge , B.IX Klagedicht
Och min föda få. B.IX Klagedicht
länge lijke fijß. B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
spåttarn äntlig tee, B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
en oduglig drängh, B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
tror iag wist att äfwen, B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
strök iagh Toppseglet och kröp så i Wråå. B.XI WJßerlig war iagh då Galen i Pannan
så strök iagh Toppseglet och kröp i Wråå. B.XI WJßerlig war iagh då Galen i Pannan
War ingen i Werlden lycklig som iagh B.XI WJßerlig war iagh då Galen i Pannan
Fick tala medh Henne tidt som iagh wille B.XI WJßerlig war iagh då Galen i Pannan
tycktz migh min Lycka war intet så stoor. B.XI WJßerlig war iagh då Galen i Pannan
så tycktz migh min Lycka war intet stoor. B.XI WJßerlig war iagh då Galen i Pannan
fick iagh stoor glädie nytt Lijff i mitt Bryst B.XI WJßerlig war iagh då Galen i Pannan
ja drack hennes Skåhl uhr och uhr Stäfwa B.XI WJßerlig war iagh då Galen i Pannan
han märkt henne kläder och giorde mä. B.XI WJßerlig war iagh då Galen i Pannan
Entlig gapa Jag länge, B.XII Een fiskare-Broos wijsa
Doch Jagh seer det skall wara, B.XII Een fiskare-Broos wijsa
fick iag giffte tankar, B.XIII Sidst om en mårgon goo
och fick lust till roo, B.XIII Sidst om en mårgon goo
will hon ännu mehr B.XIII Sidst om en mårgon goo
stupar iag på näsan, B.XIII Sidst om en mårgon goo
skeenar hon med meij. B.XIII Sidst om en mårgon goo
står iag aldrig opp. B.XIII Sidst om en mårgon goo
stöter iag’na sunder, B.XIII Sidst om en mårgon goo
går det och med meij. B.XIII Sidst om en mårgon goo
kunnom wij en hyra B.XIII Sidst om en mårgon goo
ä iag wärre brydder B.XIII Sidst om en mårgon goo
Jngen fullkomblig skattas B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Och kiöra, skratta flisa, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
förwärfwa, så förderfwa, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Så förwärfwa, förderfwa, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Och sin Nästa bedraga, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Siunga en tysker Psalm, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Och giohl unga katten flat FA.I Det war en gång en unger katt
Då måst’ du straxt knipa dem FA.I Det war en gång en unger katt
Skiär foglens wingar strax kort FA.I Det war en gång en unger katt
går med oß i wåra da’r, FA.IV Så går med oß i wåra da’r
fruckta’ jag eij giäddans tand. FA.IV Så går med oß i wåra da’r
plä och mäst i werlden gå: FA.IV Så går med oß i wåra da’r
lätt at och hwart barn kan G.IV Hwem är som detta gißa kan
Men lell giör iag stora ting G.IV Hwem är som detta gißa kan
doch giör iag lell starcka band G.IV Hwem är som detta gißa kan
fasta knutar nånsin giör G.IV Hwem är som detta gißa kan
Han är munstyf stark och yr G.IX En blinder häst förutan fötter
får du sij hur han måst skumpa G.IX En blinder häst förutan fötter
hwiter som en bakungs raka, SP.II Dig will jag önska nu och spå
feter som en giärdsgårds staka, SP.II Dig will jag önska nu och spå
qwick och wig lik’som en ko, SP.II Dig will jag önska nu och spå
renlig som en smutzig So, SP.II Dig will jag önska nu och spå
släter, som en lurfwig tacka, SP.II Dig will jag önska nu och spå
räter, som en kulrig backa, SP.II Dig will jag önska nu och spå
wänlig, som en arger tiur, SP.II Dig will jag önska nu och spå
nyttig, som ett skade diur; SP.II Dig will jag önska nu och spå
skiön att hon kan skräma baren; SP.II Dig will jag önska nu och spå
wacker ska’ din Hustru bli. SP.II Dig will jag önska nu och spå
är han eij lätt är han tung SP.IV Kom gif mig pängar iag skall spå
seer du nu at iag lel kan SP.IV Kom gif mig pängar iag skall spå
ska iag med min konst, så för ditt bästa sörja SP.IX Will du min swarta hand me’en silfwerpenning smörja
så ska iag med min konst, för ditt bästa sörja SP.IX Will du min swarta hand me’en silfwerpenning smörja
skiön som Kinckenjees, då går han ju wäl an SP.IX Will du min swarta hand me’en silfwerpenning smörja
Din man skall bli ful, som sielfwa Rubbert Knecht. SP.IX Will du min swarta hand me’en silfwerpenning smörja
länge som han war och här på Jorden lefdhe E.II Vppå en Trägårdzmestare
Rätt säll och rätt så riker E.VIII Den som ligger på sin skatt
Rätt så säll och rätt riker E.VIII Den som ligger på sin skatt
länge som här brinner liuus E.X Nu bruckar du wäl mycket kruus
ha iag säckert sagt, iag höll af begge slagen. E.XI Det war en stor Disput eij långsen mellan twå
kommer du i roope, E.XVI Will du hetas wara klook
Sij är det aldrabästa E.XVI Will du hetas wara klook
räcknar iag mig bland de dygdigste i Norden E.XXII Om älska är en dygd som det och säckert är
har iag åtta daar eij warit kiärleks frij E.XXII Om älska är en dygd som det och säckert är
Öfwer en Jungfru som war berömd för wara snäll i sina händer. E.XXXI Öfwer en Jungfru som war berömd för wara så snäll i sina händer
emellan amman och pigan E.XXXIII En sa, iag beer er, säij mig då
Jag rår eij före att min Mun styrlöst går, E.XXXIV På en Tandlöös kiäring som aldrig teeg
Om du will giffta dig gifft dig ung war snar E.XLI Om du will giffta dig så gifft dig ung war snar
blunda när som du får sij E.XLII Om du åstundar wara frij
Nättren blij eij lika . E.XLIII Tar du dig en kiäring för Pengar
De paßa sig wäl ihoop E.XLIV En Walmars råck och axeltafft
och undslippa denna sorgen E.XLVIII Will du at iag skall lära deij
Sij plä iag Catchesen lära. E.XLIX Uti Catchesen om jag mins
En gång månde en, den frågan föreställa, E.LII En gång så månde en, den frågan föreställa
Men sen det slutit är måste han stå kar E.LIII Hwad är ett gifftermål? perpetuelt arende
Doch är det wackert bruuk, må du wäl slå till E.LIII Hwad är ett gifftermål? perpetuelt arende
Du lär blij lam af rijda E.LIV Årckelösa Gubbe gråå
Derför war du eij dull E.LV Tar du dig en gammal Man
klämde hon till med röfen sin E.LVIII Om Holmströms krockuga Finger
at min finger som der in E.LVIII Om Holmströms krockuga Finger
tror jag wißt i qwäll ble’ mången hiertlig gla’r; E.LX Uppå en Masquerade där par-sedlar drogos
Om iag mins rätt tyks mig masquerad E.LXI Om iag mins rätt så tyks mig masquerad
Som nu mången natt och da’ E.LXII Hwar mumlar talar nu för sig
At få som Pompe dö. E.LXIII Verser öfwer Kongl. Majts hund, Pompe

Next Section

Top of Section