Next Section

Previous Section

 
 SOHLENS.............1
Och sohlens Glantz med tåhrar skådar an, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
 
 SOHLSKIJN...........1
Sohlskijn måste måhlnet ända, F.II Wreda lycka och Oblijda
 
 SOLDAT..............1
iag är en Soldat i dag. F.III En Krigsmans wijsa
 
 SOLDATEN............1
Det wore fast annat, om nånsin man hörde soldaten D.III Ängelska Schique
 
 SOLEN...............9
när man blir af Solen bränd XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
skiönste mun som nån’sin Solen XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
Skiönste mun som nånsin Solen XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
All Stiernor med sin glantz, sielf Solen med sin Stråhlar, XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
Man Solen ofta seer, doch ingen henne Nåhr, XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
liufwa Solen will och wara F.I Contre La Fortune
än sielfwa Solen som för dem måst’ gifwa tafft S.I En sulten swarter mager kar
måst’ mången illa klädd doch mit i Solen frysa S.I En sulten swarter mager kar
så snart som Solen är gången i skogen D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
 
 SOLFIÄR.............1
Solfiär, Muff och Marknansgåfwor E.XXVII Alt hwad dig een ungkarl låfwar
 
 SOLSKIN.............1
Den stundh som hotar regn, måst åffta solskin gifwa XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
 
 SOM.................738
Som war wahn at lefwa frij. I Mer än wackra min herdinna
Som föröker all min plåga, I Mer än wackra min herdinna
Som iag eij sku gierna willa, I Mer än wackra min herdinna
Som ditt Offer min gudinna, I Mer än wackra min herdinna
Som äst tusend hiertan wärd. I Mer än wackra min herdinna
Den som älska sin herdinna, I Mer än wackra min herdinna
Som qwällier meij, II Herdinna säij
hwad är som ängzlar meij? II Herdinna säij
Som tynga och beswära, II Herdinna säij
du som så härligt speelar III. O Nechtergaal
så lenge som iag haar III. O Nechtergaal
J Fouglar små som siunga i Skougen, IV J Fouglar små som siunga i Skougen
J fouglar små som hållen nu på, IV J Fouglar små som siunga i Skougen
J Fouglar Små som siunga i Skougen IV J Fouglar små som siunga i Skougen
Som harmsen måste See, V J går blef iag mäd spee
Som kan inttet giöra lycka, V J går blef iag mäd spee
Som förjagar foglar små. V J går blef iag mäd spee
Som förjagar fouglar små. V J går blef iag mäd spee
Der som bößa kruuth och kuhla, V J går blef iag mäd spee
Men wij som äre Små, V J går blef iag mäd spee
När som Qwarnen länge mahli, VI Jag weet En liten Pijga
Men när han är som störst, VII Contre L’amour
Dem som brännes af hans lågar, VII Contre L’amour
Som Astrildz Skiäckta sårar, VII Contre L’amour
Föllia dem som älska åth. VII Contre L’amour
Som är full med fahra, VII Contre L’amour
Än som nånsin glader wara, VII Contre L’amour
Som lell är helt och hållit ditt. VIII Så skyndar du deij från meij nu
Vtj mit Bröst som ledigt står, VIII Så skyndar du deij från meij nu
Jagh måste tåhla hwad som skier, VIII Så skyndar du deij från meij nu
Må blij så ömnig som min pust, VIII Så skyndar du deij från meij nu
Din roo så stor som nu mit qwahl, VIII Så skyndar du deij från meij nu
Som sinnet mitt, så platt förstöör, IX O! frija bandh, o! sälle fängzlan
Som mig en willig oro giör. IX O! frija bandh, o! sälle fängzlan
Som har min Siähl i boijor fördt, IX O! frija bandh, o! sälle fängzlan
Som iag har lust och wiljan til, IX O! frija bandh, o! sälle fängzlan
Som endast will ählas, X Farwähl med din plåga
som han X Farwähl med din plåga
som gull; X Farwähl med din plåga
som wår lust X Farwähl med din plåga
som mig eij behagar, X Farwähl med din plåga
Att bryta Eden som iag så, XI Jag swor en gång
Och hiertat öfwergee, som tänckte lefwa fritt. XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Som blan på träna fins, som sand på hafzens grunder, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Som blan på träna fins, som sand på hafzens grunder, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Som iag för lijdit har af älskougz bitterheet. XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Men den som lättlin tror, han blijr och lätt bedragen, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Mitt hopp drifz som ett wär af ängzlan af och ann. XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Jag älska nu och måst, som förr derhoos erfahrij, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Som liuset altijdh daan, som heetan sohlen föllier, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Som liuset altijdh daan, som heetan sohlen föllier, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Som blixten åskie slag, som wågen wågen skiöllier, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Som blixten åskie slag, som wågen wågen skiöllier, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Som döden lifwet stedz plä föllia trägit åth, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Då troor att nöije och hoos den som älskar fins. XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Men som det aldrig skier så lär eij heller hända, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Och altijd wörda dem, som wördan wärde äre, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Som många håller kier, iag älskar aldrig mer. XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Som störer all ens frögd, och mattar uth ens hierta, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Som för en liten lust mig tusend suckar gier, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Ty swär iag till ett sluth, Trå den som älskar mer. XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Som mycket högre är doch hwem skall kunna troo, XIII Man har befalt att iag här werser skulle skrifwa
Att ingen Godheet fins för den som lijfwet tigger, XIII Man har befalt att iag här werser skulle skrifwa
En siuker den som ståncka får, har lisa i sin smärta, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
En syndare som dömbder är till döö, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Jag är ett Skiepp, som all sin tyg i wilda siön förlorar, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Jaa mehr ännu Kierleken sielf som plägar liuflig wara, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Den pijhlen som hon har utj mit hierta skutit, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Jag är ach ach! en fånge, som i mörckret fängzlig sitter, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Som önskar sig men doch förgiefz utur sitt mörka gitter, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Hwad båtar längta effter det som intet händer, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
En Siöman den som plågas fast af Storm och Wilda wågor, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
När han eij når den hambnen som han sijr, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Ett lijtet Barn som man söta såckret wijsar, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Som tränchtan gier men ingen båthnad haar. XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Som Öfwer alt Lysinde håller kiär, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
När hiertat mitt, som snart lär skee, i sidsta drächten swäfwer, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Det sidsta ordet som min mun lär nånsin nembna, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Så fins wähl nån så trogen wän, som skrifwer deße Orden, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Här hwilar den som altijdh älska måst och lijda, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Som altijdh måste här moth lyckans hårdheet strijda, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Hur’ är Jag fatt, ell’ hwad är som nu fehlar migh? XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Kan den som hälßan har eij kallas siukelig. XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Jag qwijder weth doch eij för hwem som iag här qwider, XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
En ängzlig plåga är, som mig hårdt sätter ann, XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Ty iag såg hennes glantz som sielfwa Sohlen ann, XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Men ach hwem är så stark, som Astrils Pijhl kan bryta, XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Du äst min Öfwerman, Jag giör nu som du will, XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Der weet att älska den som hwar och en begierar, XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Hwad som omöijeligt är i werlden aldrigh skier. XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Fast iag skiönt älskar den, som mig kan skie eij hatar, XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Den Soten dödligh är, som alldrig får nån booth, XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Men skier det eij så troo, att iag doch som mig böör, XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
aldt dhet ondt som iagh har giordt XVI Dhen trogne Tyrcis klagan öfwer dhen wackra Belides hårdheet
Jagh har älskat dhen, som alla XVI Dhen trogne Tyrcis klagan öfwer dhen wackra Belides hårdheet
Som will någon trogen blifwa, XVI Dhen trogne Tyrcis klagan öfwer dhen wackra Belides hårdheet
dhen som för migh döfwer är XVI Dhen trogne Tyrcis klagan öfwer dhen wackra Belides hårdheet
som iagh wähl må trogna kalla XVI Dhen trogne Tyrcis klagan öfwer dhen wackra Belides hårdheet
Som måst uthan Herdhe leefwa, XVI Dhen trogne Tyrcis klagan öfwer dhen wackra Belides hårdheet
Så will iag som du beer dig från din nödh förloßa, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
En wän som warit har din enda förre frögd, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Ty troheet är en dygd som himblen sielf har kier, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Men den som wißput will med alla wäder fara, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Det skall som säijes fram, men icke återgå, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Och styran som ett skiepp moth hafsens böllior stå, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Som altijdh wänlig är och Gladelynt omfattar, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Det lilla Goda som dem himlen sänder till, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Som tröstlöös utaf sorg mig ängzlefult förtähr, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Som ingen wijßheet har, och helt enfaldig ähr, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Hwad nöije kan den ha som hennes ynnest mist? XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
När lyckan hatar dem som haa hwar andra kiär, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Som Ouplöslig är, och kallas Gordisk knuth, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Till Kierlek som stedz kiär, fulkomblig kiär skall wara, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
När tijden som alt kan hans nöije störa will, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Ty alt hwad som begyns måst en gång wänn’ igen, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Hwad båtar Kiärleek dem som himlen will åtskillia, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Som fägnar hwad det får, som glömmer hwad eij skier, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Som fägnar hwad det får, som glömmer hwad eij skier, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Som plågar hwar det är och ingen båthnad gier, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Ty måste iag mig och som lyckan will förnöija, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
En wän som nyttan mehr än troheet syfftar på, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Lär’ sielf blij Advocat för mig som klagas an, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Som skyller mig för det iag intet ändra kan, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Att iag Oskyldig är i det som nu måst skie, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Som ändtlig hafwa will det han doch eij kan få; XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Som älskar dig som iagh, doch mera lyklig är, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Som älskar dig som iagh, doch mera lyklig är, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
sehn lefwa bägge frij som wij ha lefwa förr, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Det är en frijheet som mig mycket högre qwällier, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Än boijor, bast och band, som binda tarm och arm, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Den drunknar i sitt wahl som wärst för bäst uthwällier, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Dy får Jag som iag will eij wara ewigt din, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Som ondt hans hårdheet mig nu ymnigt tillsändt har, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Pijhlen som Astrild i Bröstet mit skutit, XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
Hoos ingen som iag seer, XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
Kierleken som mit nöije beröfwat, XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
Ty den som lefwer och städze måst lijda, XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
Som tröstelöös måste här lefwa i Möda, XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
Der som ängzlan walt sitt boo, XIX Ödemark i willa Skougar
Tillät den som Astril plågar, XIX Ödemark i willa Skougar
Vnna den som Ödet sårar, XIX Ödemark i willa Skougar
Som iag aldrig warit till. XIX Ödemark i willa Skougar
som redan fast mer än halfdöder är, XX Tröstu så skynda dig skiönsta Climene
Som förr hafwa sedt min glädie och frögd, XX Tröstu så skynda dig skiönsta Climene
som sigh nämbner stedz din wänn XXI Vpmaningh till Älskogh åth den skiöna och unga Celimene
Näij som Sohlen hafsens wågor XXI Vpmaningh till Älskogh åth den skiöna och unga Celimene
som eij någon Kiärleek bäär XXI Vpmaningh till Älskogh åth den skiöna och unga Celimene
som till älskandhe ähr böijdh XXI Vpmaningh till Älskogh åth den skiöna och unga Celimene
och sielf älska lijk som iagh. XXI Vpmaningh till Älskogh åth den skiöna och unga Celimene
Eller hwad som nånsin Sohlen XXI Vpmaningh till Älskogh åth den skiöna och unga Celimene
Den som lefde och eij älska, XXI Vpmaningh till Älskogh åth den skiöna och unga Celimene
som iag en gång oförmodeligen fick see utj et Gästebodh. XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
som är öfwer mit förstånd, XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
som så skiön är, måst’ man weta XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
som städz utan lycka är: XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
(som eij nånsin kunna blunda XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
som dem änthelig åth sig sleet, XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
en Magnet som iern smälter XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
som had’ hierta förr af ståhl, XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
den som acktar frij at lefwa XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
som så fagert sig betee, XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
skiönste mun som nån’sin Solen XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
rödar’ än som drake blod, XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
som iag har betrakta wähl XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
hwijtar’ än som Elphenbeen, XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
som mig tycks än med förtreet, XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
som Vulcanus sielfwer smedia XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
lijk som det ha worj löst, XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
som hon bär på hals och hand XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
en trälinna som och Trälen XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
iag satt kaller som en steen; XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
älska det som wackert ähr. XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
som den skiöna Galathée XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
achta det som Edert är. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
fast och troget som eij drifwer XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Troheet som där Commenderar XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
som det hade hälst till wän. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Som migh plågat med stoor smärta, XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
som mig wäl förswara kan XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
som will fängzla frijheet min. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
uthaf dem som wachter är XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
som eij lättelig winnas kan. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
som en modig kiärlekz hielte XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Fienden som mig will fälla XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
som för wast för hiertat är XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
som mitt hierta giör beswär. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
swäfwer som belägrat är. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
at de dröija som ha hast XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
skicka den som bättre kan XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
där som hennes troupper stå XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Som ett hår med dem inbrutit XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
som dem stor förundran gedt. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
som berätta i hwad wåde XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
som dem snart till fångar fått. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
som är swartsiukt till at see XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Där som swarta håret möter XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
något som war makalöst, XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
nåt som dem kan lijknas wee. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
som nåns öga nånsin sedt. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
som än fägre därför syns XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
som på hennes hy är lagdt. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
henne med den färg som prålar XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
som kan fängzla mod ock sinn. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Skiönste mun som nånsin Solen XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
illröd lijk som drakeblod XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
som des fägring eij förlohra XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
som den aldraskiönste krijta, XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
lijk som pärlor på en trå. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
hwijter som en Marmorsteen XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
saa de, som plä utaf dig XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
huden slät som äggehinna XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
miuka lijk som Sillkes watt XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
till det längsta som man kan XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
som nu skrifwes med gått hopp XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
uthur hiertat som där blifwa XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
hysa som det synes bäst. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
som mig reen i fängzlan bracht XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Andra flere som iag älska XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
komma, som iag nu påkalla XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
mot dem som sig dristat slås. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Den som af oß nånsin mehra XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
hwem är som sig will förbarma XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
som med mootgång öfwerswallas XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
De som skulle mig förswara XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
som de skulle strijda med. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
dem som tappert sig bewijsa XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Deße Brecher som här synnes XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Och de rämnor som här finnes XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Som i liusan låga brinner XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
som du i mitt hierta tändt XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
bota den som utj wåde XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
som din hand mig lägger på, XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Skiönheeten som fördelt iag här och der förr seedt, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Är skiönt, så at alt hwad, som skiönt är Gläder sigh, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Ditt Öga är en Sohl som glimmar men doch bränner, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Dhe små Skiönheethens Håhl, som wijd din mun man seer XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
som hwijlar på een reen och rund Albaster Stodh XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Här är en Sammelplatz af alt som skiönt månd’ heta, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Din Marmor hwijta handh, som man med skiähl kan kalla XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Ett något som med skiähl fullkombligdt kallar sigh. XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Besnärde den som kan med Skiähl högfärdig wara, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Neij det är lijksom du, som ingen lijka weet, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Doch weet iag aldrig nån som derför fridde sigh, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Men allom som digh see går lika såßom migh. XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Den älska aldrig wähl som fruchta något fall, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Den kied war lätt som på mitt hierta lågh, XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
Som aldrig weetz utaf min Qwahl och smärta. XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
Den tijdh är lång som aldrig har nå’n ända, XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
Och som mig tykz in till min dödz-stund fängzlat. XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
Jag suckar, men för öhron som eij höra. XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
Som barnen med sin dockor leeka, XXVI A L’aimable Bergere
Jagh weet eij nån som för mig faasa, XXVI A L’aimable Bergere
Som andra giohle giohl iag med, XXVI A L’aimable Bergere
Det giorde som hwar wille haa, XXVI A L’aimable Bergere
Som Astrill iag förr har tillbracht, XXVI A L’aimable Bergere
Rätt som en fattig fånge här, XXVI A L’aimable Bergere
Som en den lijf ell’ död begier. XXVI A L’aimable Bergere
Den fisken som i nätit fångas, XXVI A L’aimable Bergere
Alt hwad som himblen hafwa will, XXVI A L’aimable Bergere
Som mig en Engell sänder till, XXVI A L’aimable Bergere
Mitt hierta som förr wißput warit, XXVI A L’aimable Bergere
Men säll är den som blifwer stilla, XXVI A L’aimable Bergere
Söök Ehr en ann’ som tij’n fördrijfwer, XXVI A L’aimable Bergere
Den som rätt älskar utaf hierta, XXVI A L’aimable Bergere
Än den som wißpar med hwart währ. XXVI A L’aimable Bergere
För den som till sin dödh dig troheet swurit har, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Som till sin dödh och graf, din egen will förblij: XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Mitt bröst som altijdh för en lycklig farkåst wari, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Som glade passagers kring hela werlden fari, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Det hinner alldrig dijt, som det sig tänckt at ämna, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Som utj bitterheet eij nånsin har sin Maka, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Som ängzlar sinne mitt och tärer fast min kropp, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Hälst när som iag får see hur andra wänner såtha, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Och låtit längtan Rå, som wårt förnufft bedrar, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Att tänckia önska det, som aldrig händer sigh, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Ja drömmen som en sömbn plä liufligt föreställa, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Jag tänckte nu som förr, när hon eij mera synnes, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Der som dit Conterfey lifachtigt är i slagi, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Som är fager till min plåga, XXVIII Vppå ett Conterfait
som är deijlig till mit qwahl, XXVIII Vppå ett Conterfait
Som eij släcka will min låga, XXVIII Vppå ett Conterfait
som iagh lell hoos mången annor, XXVIII Vppå ett Conterfait
Som en Klöös Katt Ond och leeder, XXVIII Vppå ett Conterfait
Som ty wärr hoos hwarie flicka, XXVIII Vppå ett Conterfait
Så att den som will Cortsera, XXVIII Vppå ett Conterfait
Än som den bland loo och Krut, XXVIII Vppå ett Conterfait
En Butter bonde-dräng som intet krusa kan, XXIX A la plus aimable Bergere
En man som wistas stedz på bygden utj Skogen, XXIX A la plus aimable Bergere
Förachta hwem som will wår lefnad uppå bygden, XXIX A la plus aimable Bergere
Hoos Oß och bland wår hoop är der som rena dygden XXIX A la plus aimable Bergere
Och intet dig så kiert, som sielfwa dygden är, XXIX A la plus aimable Bergere
Med annan bonde maat som intet mycket kåsta, XXIX A la plus aimable Bergere
Är det som iag dig nu i Ödmiukheet förähr, XXIX A la plus aimable Bergere
Tröst du som wij utaf så ringa ting Oß frögda, XXIX A la plus aimable Bergere
Som dig alt sitt, sig sielf och hierta gifwa will, XXIX A la plus aimable Bergere
Som är mitt föllie när min Jord i bete går, XXIX A la plus aimable Bergere
När som om qwällen wij wår hiord har fördt i husen, XXIX A la plus aimable Bergere
Den Ryan som du seer är och från deße landen, XXIX A la plus aimable Bergere
Som mig den till behag, och dig till tienst haa giordt, XXIX A la plus aimable Bergere
Ty rätt som iag drog åf blef hela herdeskaran, XXIX A la plus aimable Bergere
Som dig med all sin Hiordh stedz huld och hörsam är. XXIX A la plus aimable Bergere
Som wittne warit af min lust, XXX Sur l’absence de l’aimable Bergere
Till den som städß är min Enda wänn. XXX Sur l’absence de l’aimable Bergere
Som ochså sedt min förra frögdh, XXX Sur l’absence de l’aimable Bergere
Du Fogell som på qwisten sitter, XXX Sur l’absence de l’aimable Bergere
Som Flyga kan och flyga gitter, XXX Sur l’absence de l’aimable Bergere
Och dantza samma dantz, som fouglen nyligst qwad, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Som reser bort, kan skee och kommer eij igen, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Är nånsin nå’n som iag olycklig uppå Jorden? XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
En wän som mera wärd än som min wänskap är, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
En wän som mera wärd än som min wänskap är, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
En wän som trösta mig stedz med sin liuflighet, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Som intet hafsens macht ell’ böllior släckia uth, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Som iag har tårar fält på detta papperstycke, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Så stor som sorgen min så wari stedz din frögd, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Emedan ingen dig så högdt som iag har kiär, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
siunges som then Wederwärdigheet etc. XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
En Yncklig herde som der satt i ensligheet, XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
hans bröst så stint af gråt, rätt som det wille spricka XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
ock iag som dricker gråt och äter tårebröd XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Men den som utan gråt min klagan höra kan XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Sij här ett styrlöst skiep som drifz af hwarie wär XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Ett ynckligt ingenting, som ödet sielf förföllier XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Ett kullstött lyckans hiuul som eij går mehra kring XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
En som behöfwer alt, men har doch ingen ting. XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Een Phoenix, som sigh sielf med ängzlans Eld förtär. XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Min ögon uthaf gråth som tåhrefloder rinna XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Min lefnadh annat eij än som een långsam dödh. XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Mitt bröst een sorgepust som lyfts af suckans wäder XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Mitt hierta som sigh stedz af suck och sweda födt XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Aftorcka, som altijdh olyckans hårdheet sårar XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Än som min lefnadz hampn, den bordt med wädret faar. XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Ja! drömmen sömnens broor som weet af ingen sorgh XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Den stundh som hotar regn, måst åffta solskin gifwa XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Dhet hafwet som nu föör, fast himmels hotand bölior XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
När himlens steela dropp som sölf på Marcken faller XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Men när som Sohlen oß begynner närmar gåå XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
som eij förwandlas will, och öfwergifwa migh. XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
När som dhet Rijset kyst, så blijr dhet och förskont XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
O dödh som alldrigh döör giör då med migh een ända XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
All Werlden flyr för digh som iagh med glädie möther XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Dhet bröst som måst af sorg så tiockt ett harnesk bära, XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Och dhen som redan war bedröfwat, meer bedröfwa XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Som här i Werden måst städz uthj oroo boo. XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Den sorgseheerden som här lefde städz i pijna XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Som dheße foglar små dhe sönge dhenne gångh. XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Till allt som fagert, skiönt och ährbart fins på Jorden XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
Som prijsas, wördas bör, och ällskas tusendfallt. XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
Som Skiönste ögon din, så härligt icke Pråhlar, XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
Så önskar iag och det, som iag doch aldrig fåhr. XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
skelm som geer mehr än han har, XXXIV Klippings hanskar har iag låfwa
fins, som eij sku’ gärna willia XXXIV Klippings hanskar har iag låfwa
som på knäna öms-om slänger, XXXIV Klippings hanskar har iag låfwa
doch iag menar dhe som bära XXXIV Klippings hanskar har iag låfwa
Som ett skepp emoot een klippa F.I Contre La Fortune
Emoot den som eij töör bijda, F.I Contre La Fortune
emoot dem som slå emoot F.I Contre La Fortune
som mig qwällier ynckelig. F.I Contre La Fortune
lyckan som oß alla dårar F.I Contre La Fortune
Heela den som lyckan sårar F.I Contre La Fortune
Som här lefde stedz i Nödh. F.II Wreda lycka och Oblijda
Som sig aldrig nånsin geer. F.II Wreda lycka och Oblijda
kom så många som nij kan, F.III En Krigsmans wijsa
som man estimerar här? F.III En Krigsmans wijsa
annat än som döda stenar F.III En Krigsmans wijsa
som snart bräckes när man stötter F.III En Krigsmans wijsa
hwem som gärna studsa må, F.III En Krigsmans wijsa
som förtära Siähl och Kropp, F.III En Krigsmans wijsa
som så skrymta heligheet, F.III En Krigsmans wijsa
annat än som lata drängiar F.III En Krigsmans wijsa
än som Bacchus hela bahn, F.III En Krigsmans wijsa
som oß gambla werlden giömt, F.III En Krigsmans wijsa
som all sanning hafwa glömbt, F.III En Krigsmans wijsa
Läs nu hwem som läsa lyster F.III En Krigsmans wijsa
bort Basisten som så brummar F.III En Krigsmans wijsa
Lät hwem som will illa låta, F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
Som sörjande sig sielf upäter, F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
Men den som kloker will wara, F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
Som moth gång med Gladt hierta bär. F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
Den som kan see F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
som nöije der finner, F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
Den som är nögd F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
den som till fridz F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
Som Gråta kan och söria, F.V Lustig frisk opp
Än som mitt lijf, F.V Lustig frisk opp
Som alt wårt nöije qwähl, F.VI Contre le Mariage
Som pijnte som plågde som giorde migh Nöd. F.VI Contre le Mariage
Som pijnte som plågde som giorde migh Nöd. F.VI Contre le Mariage
Som pijnte som plågde som giorde migh Nöd. F.VI Contre le Mariage
Den frögd som olust skäncker, F.VI Contre le Mariage
Som långsamt håller kiär, F.VI Contre le Mariage
eij som dhe andre diuren F.VI Contre le Mariage
som högsta goda är. F.VI Contre le Mariage
tree ting ä som iag håller tåf, S.I En sulten swarter mager kar
det andra gå meij som det kan S.I En sulten swarter mager kar
fast iag eij alt får som iag will, S.I En sulten swarter mager kar
som lefwer man tåf gatulåpp. S.I En sulten swarter mager kar
hoos den som ligger wid min sijda S.I En sulten swarter mager kar
Du äst en man som reesa ska S.I En sulten swarter mager kar
så suur och trumpen som du äst, S.I En sulten swarter mager kar
lijk som en halfdöd åkarhäst, S.I En sulten swarter mager kar
et ogement humeur som altijdh lijka är S.I En sulten swarter mager kar
en dam som stedz är glad, men aldrig suur och twär, S.I En sulten swarter mager kar
som med des liufwa låt ur bröstet hiertat låckar S.I En sulten swarter mager kar
som mången önskat sig, men iag allena nått. S.I En sulten swarter mager kar
Så hwijter som en drifwa snöö S.I En sulten swarter mager kar
så nätter som en fästemöö, S.I En sulten swarter mager kar
så röder som en rosen blomma, S.I En sulten swarter mager kar
så frommer som des Mamma fromma, S.I En sulten swarter mager kar
så lätter som en lijten fiär, S.I En sulten swarter mager kar
så snabber som et hastigt währ S.I En sulten swarter mager kar
så smaler som en såcker dåcka, S.I En sulten swarter mager kar
hon surrar kring rätt som et hiuhl S.I En sulten swarter mager kar
Som nyß är kommen till wårt lag S.I En sulten swarter mager kar
så snart eij sedd, som snärder wara, S.I En sulten swarter mager kar
den andra näsan som war skiönast af sit slag, S.I En sulten swarter mager kar
än sielfwa Solen som för dem måst’ gifwa tafft S.I En sulten swarter mager kar
utaf dem som här wed bohle S.I En sulten swarter mager kar
som är werldens rätta släckt. S.I En sulten swarter mager kar
en dam som har en snöhwijt panna S.I En sulten swarter mager kar
som har en swanehwijter bricka S.I En sulten swarter mager kar
som mig skänktes på et faat; S.II Kårf-giästbod
som wid kårfwens bägge ändar S.II Kårf-giästbod
kyßa handen som der fritt S.II Kårf-giästbod
som der hungrig går med sorger, S.II Kårf-giästbod
har giort kårfwen som iag fick S.II Kårf-giästbod
af den kårf som sändes mig S.II Kårf-giästbod
som slijk Stadzwackt på mig hyßa, S.II Kårf-giästbod
rätt som bäst iag satt och skref S.II Kårf-giästbod
som iag mente, till at fråga S.II Kårf-giästbod
som dig offta plä förwilla, S.II Kårf-giästbod
kneckter som man äta kan S.II Kårf-giästbod
i Corps d’ gardet, som iag har S.II Kårf-giästbod
som stedz snattrar som en kaija S.III Madammoiselle
som stedz snattrar som en kaija S.III Madammoiselle
som sig förr tilldragit har S.III Madammoiselle
heller än som någon ahn, S.III Madammoiselle
som tillijka budne äre S.III Madammoiselle
som dit hierta grämer mycke, S.IV Encomium viresque pulveris tabaci
som portraite utj wax, S.IV Encomium viresque pulveris tabaci
som det intet war det första S.V En Suputhz förswar
som iag hafft i mina daar S.V En Suputhz förswar
innan som iag läggs i kista, S.V En Suputhz förswar
der som drycken nederflyter, S.V En Suputhz förswar
lijka som man watnet seer S.V En Suputhz förswar
som oß kan så liufligt läska, S.V En Suputhz förswar
som så hiertlig frögdar meij? S.V En Suputhz förswar
af alt gått som iorden bär S.V En Suputhz förswar
den som nyckter är en krympa S.V En Suputhz förswar
dundrar fuller som en kar; S.V En Suputhz förswar
den som förr en Jsklimp hade S.V En Suputhz förswar
sitter nyckter, som en fleep, S.V En Suputhz förswar
sitter stilla som et wååp, S.V En Suputhz förswar
och orörlig som et skååp; S.V En Suputhz förswar
som en högbeent tupper yfwes S.V En Suputhz förswar
den som nyckter trumpen sitter S.V En Suputhz förswar
qwäder då som aldrig qwad. S.V En Suputhz förswar
som der äre, när dhe sij S.V En Suputhz förswar
den som nyckter knafft kan krypa, S.V En Suputhz förswar
den som ängslas utj hierta S.V En Suputhz förswar
som han wore skatte-rijk. S.V En Suputhz förswar
som så lustigt lefwa kan, S.V En Suputhz förswar
som föör glädien up i taak, S.V En Suputhz förswar
Nu sku de åter fram som pläga Tordön härma, S.VI På den frågan hwarföre det altijdh
På det som daglig skier eij nånsin någon undrar, S.VI På den frågan hwarföre det altijdh
Gier den en god dryck öhl som skaffar Eder malt. S.VII Af samma tillfälle någre rader till Borgerskapet
hwadh kan fägna mer, än som förtrolighet S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
Låta rätta sigh, när som man wilße far S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
sig än som man Lust att wäija andra har. S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
der som Eenighet och sämmia sittia främst S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
Lumber eller hwadh som nöijet öker S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
Wett Löß är wårdt kön, som det will kalla Söhl S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
Hwadh för Swänsk är det som, den eij dricka tåhl S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
Suttit har än som wår Tappre Carol är S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
ånger blygd har den som spände bälte S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
Nöije sig hwem will, der som kerleeken draar S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
Medan som gott öhl, och wijn kan wancka, S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
På mig wänttar det som mycket bättre är, S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
Som mig brenner, om jag honom längre bäär. S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
håll edra saker så kjäcka så styfwa som flintor; D.II En nylustig och begärlig WISA
lijk som j wor nu kyst D.II En nylustig och begärlig WISA
skalck den som tröttnar först D.II En nylustig och begärlig WISA
der inne boor fager en möö hwem är som icke wänder D.II En nylustig och begärlig WISA
wäl som Bouree Pecour, D.II En nylustig och begärlig WISA
rätt som det hwar och en lijkar. D.II En nylustig och begärlig WISA
så dricka wij om med wåt-wahrorne som är oß gifwit D.II En nylustig och begärlig WISA
J wackraste flickor som trotzen de hurtiga gåßar D.III Ängelska Schique
det modige bandet som håller i nackan ballancen, D.III Ängelska Schique
En sediger Jungfru som hörer Gudz ord om Sabbaten, D.III Ängelska Schique
men när han will frija så giör hon som henne behagar, D.III Ängelska Schique
när som min man D.III Ängelska Schique
lijk som en hora D.III Ängelska Schique
så snart som tu blifwer hans fänta. D.III Ängelska Schique
Så länge som Morkär hon hafwer eij mycket till bästa, D.III Ängelska Schique
så snart som du giffter dig får du med honom den sorgen, D.III Ängelska Schique
som altijd är god, D.III Ängelska Schique
Bror Balthzar han kommer och studsar som Mölnarens Laße, D.III Ängelska Schique
der som hon gick, D.III Ängelska Schique
som stinka som de woro willa. D.III Ängelska Schique
som stinka som de woro willa. D.III Ängelska Schique
när det skal behaga den flicka, som han will begära, D.III Ängelska Schique
när skrifwaren kommer så nätt som han wille dantza D.III Ängelska Schique
Det är en ung herre som står oß wäl i compagniet D.III Ängelska Schique
war ödmiuk som badstufwu-Kitta. D.III Ängelska Schique
att hwar och en krummer sig lijk som en betzlader katta; D.III Ängelska Schique
som är eij förmögen D.III Ängelska Schique
UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Jungfrun som bär den höga Fontangen, D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Gubben och Kiärngen som lefwa tilsamman D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Bäst som de sittia börja de siunga trall. D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Bonden som har en Stake i Handen D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Rätt som en Biörn men wil härma Folck D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Siunger rätt wäl som Getan för åskian trall. D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Mångelskan som med Korgen kringlöper D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Rodderskan som om Sommarn och Wåren D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Sotgubben som plä Skårstenar fäija D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Kålande hwijt som en Morian D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Skrijker han doch som Armen wor’ åff D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Gat-skrijkar’ som will ha så det spijsar D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Lijk som det ginge alt för dem i Dans D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
lijk som det wore så hederlig saak D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
Jungfrun som sitter wid Bogen och sömmar D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
så snart som Mor-Kär hon wänder sig bort D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
Gåssen som stånder widh Fönstret och siunger D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
Amman som sitter och söfwer den Lilla D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
Bonden som är så miuker i Ryggen D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
Kröker och böger sig lijk som en Katt D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
Lijk som dhet ginge alt för dem i dantz D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
Min Man som går hwar Dag uppå Krogen D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
så snart som Solen är gången i skogen D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
Fast en Famn länger än som din Arm D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
När som taptoo med Trummorna höres D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn som gick B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Som nu har fått frijheet till B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Du som fast du hårdt om hulle B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Som en hwalp plä du där ählas B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Som du giorde här om dagen B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Som iag tror, wist war du full B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Som du giol din plumpa koo, B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Som han giort den leeda token, B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
En Patron som mig har låfwat B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Pompe som sig maintinerar B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Pompe som plä knoota, knorra, B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Eij nå’n är som intet önskar B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Som wij den bland hundar sij, B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Som en hund med biörnar bijtas, B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Som bland hundar äre Resar B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
När som dee förlusta sig, B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Skreek och skeet som en rädd biörn B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
lorten flög rätt som en qwast, B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
uthaf lyckan som du giort B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
som föll genom en glugg och slog ihjäl sig. B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
Så osnygg som han war och faslig förrn han dog, B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
Hans öde war så godt, som få det ha på jorden, B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
Som han så ofta skrämt, at det war synd och skam. B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
J alt som största hast gjord ända på det swinet, B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
Det bjud då aldrig til, då går det dig som Nallen; B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
Men kan du ej stå ut de prof, som ske i Hof, B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
Rett som Acten fick en ända, B.III Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender af d. 30 Januarii 1699
Som jag mig inbilla kan. B.III Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender af d. 30 Januarii 1699
Hwad som nu Mannfolcken giöra, B.III Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender af d. 30 Januarii 1699
Som ther förr ha hollit håff; B.III Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender af d. 30 Januarii 1699
Som them hullit nål och twåhl. B.III Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender af d. 30 Januarii 1699
Skriker, skräfwar nu som förr. B.III Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender af d. 30 Januarii 1699
som iag hijsklig undrar påå, B.IV Swenska ordinarie Påsttijender
som mig blef berättat, att: B.IV Swenska ordinarie Påsttijender
Hwad som sidst från Stochholm skrefws B.V Swar uppå de Nya Tidningar
Som eij ren fådt barn och Linda, B.V Swar uppå de Nya Tidningar
Som wil sig med katten para. B.V Swar uppå de Nya Tidningar
bruket, som dhet brukas plä’, B.VI Nykiöping d: 5 Septembr
när som 1000 några karlar B.VI Nykiöping d: 5 Septembr
fast dhe reedo lijk som marar B.VI Nykiöping d: 5 Septembr
när som den rätt plöijat blijr, B.VI Nykiöping d: 5 Septembr
Som måst gå sin näsa qwitt B.VII Blir det krig så måst wij fort
En trösteskrifft till 5 personer som beklagade en Jungfrus död med 5 st. B.VIII En trösteskrifft till 5 personer
som skull’ en stor Princess giort på sin lefnad slut, B.VIII En trösteskrifft till 5 personer
som denna Jungfruus död så högelig beklaga, B.VIII En trösteskrifft till 5 personer
J som eij lefwa kund’ med mindre J sku ha B.VIII En trösteskrifft till 5 personer
Öfwer den sorg som en unger swän sig tillbringar B.IX Klagedicht
Som iag draas med hwar qwälle, B.IX Klagedicht
Håhlögder som en skuta B.IX Klagedicht
långhalsut som en Geeth, B.IX Klagedicht
som ankar tråßar twå, B.IX Klagedicht
Som sielfwa Spikilere B.IX Klagedicht
Des bröst som syltetampar, B.IX Klagedicht
Så miuk som på en skrijka, B.IX Klagedicht
Rätt som en lokeranka, B.IX Klagedicht
Som eij will hålla fredh. B.IX Klagedicht
Som saa Jagh willen haa. B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Som Bondwagn kiörs med hast. B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Lijk-som en Brandstaakz ända, B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Som kåhl i askan gråå. B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Som träsgiählen plä wara B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Hans knän, som winckelhakar, B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Hans been som kielke stakar, B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Som spånråck i en wråå. B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
lijk som en spijke sill, B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Lijk som en kroko dill. B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
ä kalla som en ijs, B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
som draken på gull plä, B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
som Såge qwarnen giör, B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Han laßet drar som bäst. B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Rätt som ett åskie dunder B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
När som det rägna plä. B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Wårt bohl än som min sängh. B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
när som iag tänckte at älska war frögd B.XI WJßerlig war iagh då Galen i Pannan
War ingen i Werlden så lycklig som iagh B.XI WJßerlig war iagh då Galen i Pannan
Men när som iagh märckte at hennes Sybilla B.XI WJßerlig war iagh då Galen i Pannan
som tiänte hoos Phillis och strök hennes Skor B.XI WJßerlig war iagh då Galen i Pannan
Fick tala medh Henne så tidt som iagh wille B.XI WJßerlig war iagh då Galen i Pannan
Som pijnte som plågde som giorde migh Nöd. B.XI WJßerlig war iagh då Galen i Pannan
Som pijnte som plågde som giorde migh Nöd. B.XI WJßerlig war iagh då Galen i Pannan
Som pijnte som plågde som giorde migh Nöd. B.XI WJßerlig war iagh då Galen i Pannan
Hwem som seer för stint i Sohlen, B.XII Een fiskare-Broos wijsa
Den som leka will med kåhlen, B.XII Een fiskare-Broos wijsa
hwiter som ett Slißingzstycke, B.XII Een fiskare-Broos wijsa
Lener som en docka lijn, B.XII Een fiskare-Broos wijsa
Feter som en giödder Sugga, B.XII Een fiskare-Broos wijsa
röder som wår Grannes Knuth, B.XII Een fiskare-Broos wijsa
Nätt och liten som en Mygga, B.XII Een fiskare-Broos wijsa
Snabb och qwick som räfwellkruut. B.XII Een fiskare-Broos wijsa
Taar iag en som är ung B.XIII Sidst om en mårgon goo
då ligger som en klabber, B.XIII Sidst om en mårgon goo
och blöta som en skijt, B.XIII Sidst om en mårgon goo
sielf slaskot som en groda, B.XIII Sidst om en mårgon goo
hwem är som will förmoda B.XIII Sidst om en mårgon goo
i brechen som war klufwen B.XIII Sidst om en mårgon goo
alt ogräs som der är B.XIII Sidst om en mårgon goo
som sig för linde fruktat B.XIII Sidst om en mårgon goo
som will alle’n bewara B.XIII Sidst om en mårgon goo
som ingen ahn paß på. B.XIII Sidst om en mårgon goo
Till den som fattig är B.XIII Sidst om en mårgon goo
som oß wähl alla bär. B.XIII Sidst om en mårgon goo
Slå på kutsken som är dum: B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Annars som en warg upfräta, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Åfwanpå som flåttet swäfwa, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
See sig rätt som Räfwen om, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Som en gåås på wattnet flyta, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Mata man med det som styrcker, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Tiok i rumpan som en Qwarn, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Pappar som par hagellpungar, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Aldrig klä sig som en ann, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Som en stiärt utaf en Skata, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Som fick en lijten råtta fatt FA.I Det war en gång en unger katt
Som miste både leek och mat. FA.I Det war en gång en unger katt
En gammal katt som der på såg FA.I Det war en gång en unger katt
Det har dig gådt som du förtient FA.I Det war en gång en unger katt
Med fogeln, som då äfwen dit FA.IV Så går med oß i wåra da’r
Det sa’: Wäl dig som fiäder har! FA.IV Så går med oß i wåra da’r
Du, som en pil i luften far, FA.IV Så går med oß i wåra da’r
Änn Höken då, som tar oß fast; FA.IV Så går med oß i wåra da’r
Som intet har med deße krig! FA.IV Så går med oß i wåra da’r
En fisk, som då där bred’wid samm, FA.IV Så går med oß i wåra da’r
Mån Giäddan, som är glupsk och arg, FA.IV Så går med oß i wåra da’r
Som brinner än i liusan låga G.I Jag weet par skiöna Hand Granater
Som iag i min hand kan packa[?] G.III Litet rödt, men der omkring
Hwem är som detta gißa kan G.IV Hwem är som detta gißa kan
min Fahr är swart som bara Fan G.IV Hwem är som detta gißa kan
at ingen smed som släggan för G.IV Hwem är som detta gißa kan
De som hwar annan aldrig see, G.V Twå Grannar ha’ hwarannan kiär’
Förr änn som speglen kommer tee. G.V Twå Grannar ha’ hwarannan kiär’
Som måst mellan benen in, G.VI Jbland tomer, ibland stinner
som störst af alla wara syns? G.VII Seij hwad för huus i Stockholm fins
som öpnas kan bå natt och dar, G.VIII En aflång book med twänne blar
Som aldrig nånsin blifwer trötter G.IX En blinder häst förutan fötter
Fast än han fählas som en Pijhl G.IX En blinder häst förutan fötter
Jag spår, att mången som i qwäll SP.I Jag spår, att mången som i qwäll
Så hwiter som en bakungs raka, SP.II Dig will jag önska nu och spå
Så feter som en giärdsgårds staka, SP.II Dig will jag önska nu och spå
Så renlig som en smutzig So, SP.II Dig will jag önska nu och spå
Så släter, som en lurfwig tacka, SP.II Dig will jag önska nu och spå
Så räter, som en kulrig backa, SP.II Dig will jag önska nu och spå
Så wänlig, som en arger tiur, SP.II Dig will jag önska nu och spå
Så nyttig, som ett skade diur; SP.II Dig will jag önska nu och spå
Som älskar dig, som hund giör haren, SP.II Dig will jag önska nu och spå
Som älskar dig, som hund giör haren, SP.II Dig will jag önska nu och spå
Och mera, som du sielf får sij; SP.II Dig will jag önska nu och spå
Som en gång din mann skall blifwa? SP.VII Will du see, hur’ den seer uth
så skiön som Kinckenjees, då går han ju wäl an SP.IX Will du min swarta hand me’en silfwerpenning smörja
Men gier du intet i min hand som är utsträckt SP.IX Will du min swarta hand me’en silfwerpenning smörja
Din man skall bli så ful, som sielfwa Rubbert Knecht. SP.IX Will du min swarta hand me’en silfwerpenning smörja
Vppå Duc de Monmouth som blef Halßhuggen i Engelandh. E.I Vppå Duc de Monmouth som blef Halßhuggen i Engelandh
Här nedergräfwes dhen som stedz i Jorden gräfde E.II Vppå en Trägårdzmestare
så länge som han war och här på Jorden lefdhe E.II Vppå en Trägårdzmestare
Som du än kan lefwa på, E.IV Ästu unger war man glaa’r
Som mot dem är skiördt som glas. E.V Dina ögon ä Demanter
Som mot dem är skiördt som glas. E.V Dina ögon ä Demanter
Den som ingen ting fått åga E.VII Den som ingen ting fått åga
Den som ligger på sin skatt, E.VIII Den som ligger på sin skatt
Som en Drake dag och natt, E.VIII Den som ligger på sin skatt
Som en hund den uti bann’, E.VIII Den som ligger på sin skatt
Så länge som här brinner liuus E.X Nu bruckar du wäl mycket kruus
Trät eij med den som högre är E.XV Om du will frias från beswär
fins som icke narrij är E.XVI Will du hetas wara klook
Flickan giör som hennes Moder E.XVIII Gambla wahnan den är goder
tör Jag seijat, der som man E.XX Gudh gif frid i wåra dagar
hwad som twenne sammangiöra. E.XXI Skal din Kierleek tyster blij
Om älska är en dygd som det och säckert är E.XXII Om älska är en dygd som det och säckert är
der som twå sig sammanpara, E.XXIV Ledsamt är det ensam wara
Som en katta på en Muus. E.XXV War i qwäll eij kiärlecks dull
Som har dit största tidfördrif E.XXIX Du äst en liten hiertetyf
Som fåfängt måst sen hoos dig träla E.XXIX Du äst en liten hiertetyf
Öfwer en Jungfru som war berömd för wara så snäll i sina händer. E.XXXI Öfwer en Jungfru som war berömd för wara så snäll i sina händer
Som Fot och benelös rätt som en sloker hänger. E.XXXI Öfwer en Jungfru som war berömd för wara så snäll i sina händer
Som Fot och benelös rätt som en sloker hänger. E.XXXI Öfwer en Jungfru som war berömd för wara så snäll i sina händer
Då swara en som stog på lur E.XXXIII En sa, iag beer er, säij mig då
d’är samma som emellan koon och qwigan E.XXXIII En sa, iag beer er, säij mig då
På en Tandlöös kiäring som aldrig teeg. E.XXXIV På en Tandlöös kiäring som aldrig teeg
som med orolig roo E.XXXV En Roddarepijgas Grafweskrifft
Som Adam då han såf men wakna seen och kiende, E.XXXVI Då iag en gång hade sufwit under ett trää och waknade sedan upp
Åth en som rådde mig att taa en fattig wacker Flicka. E.XXXVII Åth en som rådde mig att taa en fattig wacker Flicka
Och som en stackars hund för andras portar liggia. E.XXXIX Läs ungerswän jag ber betänkligt denna skrifft
som klocka Salomon berömligt skrifwit har E.XLI Om du will giffta dig så gifft dig ung war snar
Så blunda när som du får sij E.XLII Om du åstundar wara frij
Som du och den tu håller ’tåf. E.XLIV En Walmars råck och axeltafft
Om man som tuppen feck och samma wilkor ha E.XLVI Hwad wore det för frögd sig hustru till at ta
Om det som dem behöfws till kläder maat och födan E.XLVI Hwad wore det för frögd sig hustru till at ta
Hwar skaffar sig det sielf, men som wij hustru ta E.XLVI Hwad wore det för frögd sig hustru till at ta
Hwad är en ungkarl som med alla tißlar, taßlar? E.XLVII Hwad är en ungkarl som med alla tißlar, taßlar?
Han, efter tycket mitt, som hwar och en wäl wet, E.XLVII Hwad är en ungkarl som med alla tißlar, taßlar?
Är rätt en matgrann häst, som går uti godt bet; E.XLVII Hwad är en ungkarl som med alla tißlar, taßlar?
Som en bonde gå och plöija E.L West du hwad en Ungkarl will
Du får wäl den som det till hälfften brucka will E.LIII Hwad är ett gifftermål? perpetuelt arende
förr än som han gier sig fan E.LV Tar du dig en gammal Man
Ästu ogifft sen som förr E.LV Tar du dig en gammal Man
Som i snusa eij har Make E.LVI Tobaks-näsa, snufwedrake
som een hästlort wid wår knut. E.LVI Tobaks-näsa, snufwedrake
att alldrigh som een karl stå bij, men fly och wijka, E.LVII Att Rijda will och full, liuga swäria skrijka
föruthan aldt beröm, som iagh har lefwat där. E.LVII Att Rijda will och full, liuga swäria skrijka
så at min finger som der in E.LVIII Om Holmströms krockuga Finger
När de komma, som will ha’, E.LIX iör dig lustig, war man glad
Som gier sig ut för det han intet är. E.LXI Om iag mins rätt så tyks mig masquerad
utaf alt det som jorden bär. E.LXII Hwar mumlar talar nu för sig
Som nu så mången natt och da’ E.LXII Hwar mumlar talar nu för sig
Men jag som intet godt fådt niuta, E.LXII Hwar mumlar talar nu för sig
som blef död i Lägret för Thorn E.LXIII Verser öfwer Kongl. Majts hund, Pompe
Önskade som Pompe Lefwa E.LXIII Verser öfwer Kongl. Majts hund, Pompe
At få så som Pompe dö. E.LXIII Verser öfwer Kongl. Majts hund, Pompe

Next Section

Top of Section