Next Section

Previous Section

 
 SIMPA...............1
Förr skall Suggan blij en Simpa, B.XII Een fiskare-Broos wijsa
 
 SIN.................117
Den som älska sin herdinna, I Mer än wackra min herdinna
Alt till sin graf II Herdinna säij
Du måste förjagas uhr werlden sin koos, IV J Fouglar små som siunga i Skougen
Och får Oß i sin snara, VII Contre L’amour
Mister all sin lust och frögd, VII Contre L’amour
Min Frijheet är sin koos mitt hierta utj bann, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Men huru kan mitt sin och tanckar hoos mig blifwa XIII Man har befalt att iag här werser skulle skrifwa
En siuker den som ståncka får, har lisa i sin smärta, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Hon will sin bitterheet utj min Jämmer släckia, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Jag är ett Skiepp, som all sin tyg i wilda siön förlorar, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Med tåhligt sin iag himblens börda bär, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Ty det doch eij med hårdheet sin dens troheet nånsin fäller, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Han kan då tro mig fritt med all sin macht eij rycka, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Skall det dåch tänckia på dig i sin dödh, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
för sin wreda wän oblijda XVI Dhen trogne Tyrcis klagan öfwer dhen wackra Belides hårdheet
Hon med sitt wredes Straff, han med sin stränga boga, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Den enwijs är plä titt sin egen ofärd wålla, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Och wijsa att det sin stoor wrede i sig döllier, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
wärmer med sin liufligheeth XXI Vpmaningh till Älskogh åth den skiöna och unga Celimene
med sin ögon skåda fåhr XXI Vpmaningh till Älskogh åth den skiöna och unga Celimene
Och af honom all sin trefnadt XXI Vpmaningh till Älskogh åth den skiöna och unga Celimene
sin hals had’ hon en kädia XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
hon med all sin macht eij hinner XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
med sin skiönheet eij där in XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
avancerar med sin häär XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
till sin fägring kunnat lägga XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Dhe kunna ingens modh ell sin osorg att lämbna XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Och Qwinfolck Cronan sin med Glade Ögon see. XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Som barnen med sin dockor leeka, XXVI A L’aimable Bergere
Det har med skadan sin erfarit, XXVI A L’aimable Bergere
Han har mer nöije i sin smärta, XXVI A L’aimable Bergere
För den som till sin dödh dig troheet swurit har, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Som till sin dödh och graf, din egen will förblij: XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Har nu sin fulla last af Ängzlan suck och pust, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Som utj bitterheet eij nånsin har sin Maka, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Hon will dig all sin tidh till hörsam lydno wara, XXIX A la plus aimable Bergere
Och der för vlfwens tan befrija måst sin Jord, XXIX A la plus aimable Bergere
Doch kan man der förnögd utj sin kåfwa boo, XXIX A la plus aimable Bergere
Som dig med all sin Hiordh stedz huld och hörsam är. XXIX A la plus aimable Bergere
Och had’ sin Galaté wijdh Handen, XXX Sur l’absence de l’aimable Bergere
Älenn! Öfwergier sin wackra wänn. XXX Sur l’absence de l’aimable Bergere
Förnöija allas sin och gie den siuka krafft, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Och när hwar herde tar sin wän och herderinna, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Hur skall Sylvander nu sin Sorge tijd förkorta, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
En wän som trösta mig stedz med sin liuflighet, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Doch fast än Ödet will på mig sin macht föröfwa, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Med all sin macht det dig uhr hiertat mit eij tar, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Han skillier med sin macht doch eij wår hiertan åth. XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Ty mista all sin frögd uhr åsyn men lell finna, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Beklaga med stor sorg, sin motgång och förtret. XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
det till sin last eij nåt, änn suck och tårar bär. XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Taar Jorden åther straxt sin gröna prydnad påå. XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Men med sin enwijsheet migh till min död förtreta XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
läth sådan fröijd och lust uthj sin dödh påskina XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Hooß dig har wallt sitt boo, sitt hemwijst och sin lägring XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
All Stiernor med sin glantz, sielf Solen med sin Stråhlar, XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
All Stiernor med sin glantz, sielf Solen med sin Stråhlar, XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
Cupido med sitt Blåß, sin Pijlar, och sin Båga, XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
Cupido med sitt Blåß, sin Pijlar, och sin Båga, XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
Måst läna utaf dig, sin tärand flam och låga, XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
hwar är iu sin gåfwa lijker, XXXIV Klippings hanskar har iag låfwa
nyß hemkommen från sin reesa, XXXIV Klippings hanskar har iag låfwa
det sin last medh ängzlan bär F.I Contre La Fortune
Månan medh sin glitter skara F.I Contre La Fortune
Ty dee frögdas i sin dödh, F.II Wreda lycka och Oblijda
sin lefwer och lungor F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
När lyckan unnar oß sin gunst, F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
giöra fästman sin så säll, S.III Madammoiselle
ty hon med sin enda tand S.III Madammoiselle
hoos sin festman gladelig, S.III Madammoiselle
der man all sin sorg aftwättar S.V En Suputhz förswar
får han wijnet i sin kropp S.V En Suputhz förswar
all sin mootgång, fuller drömma S.V En Suputhz förswar
Liksom när åskian sielf sin wåta kappa skakar, S.VI På den frågan hwarföre det altijdh
Sin åker åkerman, så måst eij heller swälta, S.VII Af samma tillfälle någre rader till Borgerskapet
all ting har sin tijdh har sagt en wijser kung. S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
Mina Bußar hwar och een sin sysla giöör, S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
Källar Poiken då sin tiänst eij sumblar, S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
der näst hwad will bonden sin unga kiär hustru förähra D.II En nylustig och begärlig WISA
sin kiortel rätt opp, D.III Ängelska Schique
och skyla sin ögon, D.III Ängelska Schique
Jänckar och lagar snält granlåten sin D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Jänckar sin Bårst och hwässer sin Trå D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Jänckar sin Bårst och hwässer sin Trå D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Lustig är han i all sin åthäfwor D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Kastar ifrån sig sin skommare Söm D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
siunger hon om sin hiertelig Kiära trall. D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
Klagar han doch för Jungfrun sin Nöd D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
sätter han styfft uppå sig sin Hatt D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
Sin bakdel wille han ej gerna låta klå. B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
Som måst gå sin näsa qwitt B.VII Blir det krig så måst wij fort
som skull’ en stor Princess giort på sin lefnad slut, B.VIII En trösteskrifft till 5 personer
sin werld han genom går, B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
ärn släter om sin truut, B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Hon älska migh fuller men mera sin hund. B.XI WJßerlig war iagh då Galen i Pannan
Giör sin tälg-knijfz tiocka grööth. B.XII Een fiskare-Broos wijsa
och sin mat i Marken leta, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Sättia händren i sin sijda, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Och sin Matmohrs later rata, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Och dem till sin syßlor hålla. B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
All sin wälfärd ha’ i kista, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Änn sin kiära penningpung: B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Eij sin nästa hoos sig lijda, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Alting till sin nyttia wrijda; B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Och sin Nästa så bedraga, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Födan sin på hafwet sökia, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Näsan sin i watten snyta, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Alt sen han från mohr sin kom, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
at hon sku med sin fiäder kropp FA.II En räf en gång i Siönöd wa
Att hwar och en sin plåga har. FA.IV Så går med oß i wåra da’r
Mä’n han änn’ ligger på sin säng, SP.I Jag spår, att mången som i qwäll
Taar sielf hoos Matkar nu sin Hwijla och sin roo E.II Vppå en Trägårdzmestare
Taar sielf hoos Matkar nu sin Hwijla och sin roo E.II Vppå en Trägårdzmestare
Den som ligger på sin skatt, E.VIII Den som ligger på sin skatt
Förbud sin Nästas hustru ta E.XLIX Uti Catchesen om jag mins
Så klämde hon till med röfen sin E.LVIII Om Holmströms krockuga Finger
För det han hade bydt sin ko i wärre nöt. E.LX Uppå en Masquerade där par-sedlar drogos

Next Section

Top of Section