| SIELFWA.............8 | |
| Ty iag såg hennes glantz som sielfwa Sohlen ann, | XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller |
| Deß roor är sönder brächt och sielfwa skieppet rämna, | XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit |
| Och intet dig så kiert, som sielfwa dygden är, | XXIX A la plus aimable Bergere |
| än sielfwa Solen som för dem måst’ gifwa tafft | S.I En sulten swarter mager kar |
| att hålla sig sielfwa i aga. | D.III Ängelska Schique |
| Som sielfwa Spikilere | B.IX Klagedicht |
| De tände sig då sielfwa op | G.I Jag weet par skiöna Hand Granater |
| Din man skall bli så ful, som sielfwa Rubbert Knecht. | SP.IX Will du min swarta hand me’en silfwerpenning smörja |
| SIELFWE.............1 | |
| det wetta wi sielfwe och hälst när han biuder oß pußar, | D.III Ängelska Schique |
| SIELFWER............10 | |
| Hon ler der sielfwer åth, | XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda |
| som Vulcanus sielfwer smedia | XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru |
| Jag giorde hwad Jag sielfwer wille, | XXVI A L’aimable Bergere |
| så tog Mars mig sielfwer ahn. | F.III En Krigsmans wijsa |
| hwad man eij sielfwer har. | F.VI Contre le Mariage |
| du kallan till tig tu kallar dig sielfwer hans flicka | D.III Ängelska Schique |
| för honom tu sielfwer får böta. | D.III Ängelska Schique |
| du biudan till dig, du kalla dig sielfwer hans flicka, | D.III Ängelska Schique |
| Dhen ondt giör blir een gångh dock sielfwer eij förskont | E.II Vppå en Trägårdzmestare |
| ästu för dig sielfwer klook | E.XVI Will du hetas wara klook |
| SIELFZWÅLD..........1 | |
| Min Frijheet är fängzlad mit sielfzwåld är brutit | XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda |
| SIELLF..............2 | |
| Fullkombligheeten siellf, och all Natursens fägring, | XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden |
| Och måst Naturen siellf, af Kiärleek warit full, | XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden |
| SIG.................161 | |
| då hyser sig hoos meij? | II Herdinna säij |
| Sig kringt i lufften swinger, | V J går blef iag mäd spee |
| Stiel sig uth ifrån wår mohr, | VI Jag weet En liten Pijga |
| Der med tienar hon sig pengar, | VI Jag weet En liten Pijga |
| Wij nödgas låta för sig gåå, | VIII Så skyndar du deij från meij nu |
| Och låta sig brijda, | X Farwähl med din plåga |
| Och aldrig sig wåga | X Farwähl med din plåga |
| Der ingen hwem han är, sig rätt förnöijder seer, | XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska |
| Hoos dem det warit haar men söker sig ett boo, | XIII Man har befalt att iag här werser skulle skrifwa |
| Som önskar sig men doch förgiefz utur sitt mörka gitter, | XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda |
| Näär han sig stedz emoth mig widrig teer, | XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda |
| Och Önska sig hwad aldrig nånsin skier. | XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda |
| Och effter sig det skiöna låford Lijkwähl lembna, | XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda |
| Dijt man wähl önskar sig, men doch eij komma kan. | XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller |
| Ell när han straffa will sig uhr hans boijor slijta? | XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller |
| D’är fåfängt Önska sig, hwad man doch eij kan fåå, | XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg |
| Och wijsa att det sin stoor wrede i sig döllier, | XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg |
| Fast harmen i det sinn sig nu lär lijstigt smyga, | XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg |
| Himmelen hugnar sig öfwer mit qwahl, | XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda |
| Bäckarne Öka sig af mina tåhrar, | XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda |
| När Sohlen hon kommer och dagen sig börjar, | XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda |
| Min frögd sig slutit har | XX Tröstu så skynda dig skiönsta Climene |
| Haar sig fåfängdt stedz bemött, | XXI Vpmaningh till Älskogh åth den skiöna och unga Celimene |
| som dem änthelig åth sig sleet, | XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru |
| will man sig för kärleck achta | XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru |
| som så fagert sig betee, | XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru |
| ingen kloker sig förundrar | XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru |
| tänk sig alt förändra kan. | XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring |
| at den sig eij wunnen sijr | XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring |
| Effter de undraga sig, | XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring |
| Jngen låter sig besticka | XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring |
| Will man sig för kiärlek wakta | XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring |
| Vthur måhlnet ock sig wijser | XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring |
| nögsamt frögd-samt skyndar sig | XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring |
| Lillian räknar sig för ähra | XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring |
| Ty där har sig alt i sänder | XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring |
| all den fägring samblat sig | XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring |
| at man söker sig förswara | XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring |
| Men hon säger sig eij kunna | XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring |
| förän han sig öfwergeer | XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring |
| dy de undandraga sig | XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring |
| at hon måste sig förundra | XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring |
| mot dem som sig dristat slås. | XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring |
| hwem är som sig will förbarma | XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring |
| smöge dhe sig lustigt mä | XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring |
| dem som tappert sig bewijsa | XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring |
| Ästu wijd hwem sig ingen lijkna tåhr? | XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris |
| Han snärier sig när han mäst bångas, | XXVI A L’aimable Bergere |
| Compasset är förrykt, min stierna sig fördöllier, | XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit |
| Det hinner alldrig dijt, som det sig tänckt at ämna, | XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit |
| När något bref mig gafz strax sig mit hierta rörde, | XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit |
| Och föser bort den sig dijt sachtlig smyga will, | XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit |
| Ståndachtigheet ska sig, hoos mig med troheet para, | XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit |
| Neij hon är sig altijdh lijka, | XXVIII Vppå ett Conterfait |
| Wijsar sig förgiffta wreder, | XXVIII Vppå ett Conterfait |
| Sig moth fienden törs wåga, | XXVIII Vppå ett Conterfait |
| Med wyrdnat och respect för dig Ödmiukar sig, | XXIX A la plus aimable Bergere |
| Fast mer än detta alt sig i min gåfwa wijsar, | XXIX A la plus aimable Bergere |
| Som dig alt sitt, sig sielf och hierta gifwa will, | XXIX A la plus aimable Bergere |
| Att han sig hwijla skall uppå en kierfwa Stråå, | XXIX A la plus aimable Bergere |
| Men förr än han fick see sig om, | XXX Sur l’absence de l’aimable Bergere |
| Då foglen frögdar sig och qwittrar liufft i Lunden, | XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere |
| Då ung och gammal sig i gröna gräset finna, | XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere |
| Men ach det är slätt tröst att trösta sig med tanckar, | XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere |
| Der skiöhnheet och hoos dem har satt sig ner till roo, | XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere |
| Men det sig hijt snart dijt bland hafßens böllior wänder, | XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död |
| Så har och Siählen din, fått dygden sig till dehl. | XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden |
| slijka saker uppå sig, | XXXIV Klippings hanskar har iag låfwa |
| när man ödmiuk sig beteer | F.I Contre La Fortune |
| ödet sig doch widrigt teer; | F.I Contre La Fortune |
| Bladet lär sig en gång wända, | F.II Wreda lycka och Oblijda |
| Lyckan lär sig till mig wända, | F.II Wreda lycka och Oblijda |
| Som sig aldrig nånsin geer. | F.II Wreda lycka och Oblijda |
| bladet kan sig en gång wända, | F.III En Krigsmans wijsa |
| lät man Damor sig bemåhla, | F.III En Krigsmans wijsa |
| och hwar man beflijtar sig | F.III En Krigsmans wijsa |
| Som sörjande sig sielf upäter, | F.IV Vpmuntringh till förnöijelße |
| Men den sig kan | F.IV Vpmuntringh till förnöijelße |
| torf leeta sig hwar bijt, | F.VI Contre le Mariage |
| App’titen sig förtreter | F.VI Contre le Mariage |
| han glömmer bårt sig sielf och alt hwad han bör giöra, | S.I En sulten swarter mager kar |
| som mången önskat sig, men iag allena nått. | S.I En sulten swarter mager kar |
| Jsræl Nilßon bugar sig | S.II Kårf-giästbod |
| och med honom sig nå’ roa, | S.III Madammoiselle |
| som sig förr tilldragit har | S.III Madammoiselle |
| master med sig, ochså laga | S.III Madammoiselle |
| och eij wägra wijsa sig | S.III Madammoiselle |
| och af hwar sig låter stympa, | S.V En Suputhz förswar |
| at han frögdar sig och alla, | S.V En Suputhz förswar |
| giör sig galen med maneer, | S.V En Suputhz förswar |
| sig än som man Lust att wäija andra har. | S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden |
| Plåga sig hwem will, med fåfeng tancka | S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden |
| Nöije sig hwem will, der som kerleeken draar | S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden |
| det tjänar sig bäst at i drängjar nu hålla ehr framme | D.II En nylustig och begärlig WISA |
| Flickorna låta sig smeeka. | D.II En nylustig och begärlig WISA |
| holl öronen styfwa att sig uppå eder eij loßar, | D.III Ängelska Schique |
| sig höfligt uhrsächta och niga. | D.III Ängelska Schique |
| tils tijden sig bättre kan skicka. | D.III Ängelska Schique |
| Lät kiöpmannen hafwa den ähran sig med tig att fästa | D.III Ängelska Schique |
| Advocaten han säger sig wetta båd’ lag och recesser, | D.III Ängelska Schique |
| och ställa sig rätt, | D.III Ängelska Schique |
| Språkmästaren menar sig der med wäl mycket förtiena | D.III Ängelska Schique |
| sig och uti dantzande öfwa. | D.III Ängelska Schique |
| Men huru skal fattig mans flicka sig skiöta och ansa, | D.III Ängelska Schique |
| han säger tig nytt och hwad sig i hofwet kan skicka | D.III Ängelska Schique |
| att hwar och en krummer sig lijk som en betzlader katta; | D.III Ängelska Schique |
| att hålla sig sielfwa i aga. | D.III Ängelska Schique |
| Kastar ifrån sig sin skommare Söm | D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka |
| så snart som Mor-Kär hon wänder sig bort | D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar |
| Kröker och böger sig lijk som en Katt | D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar |
| sätter han styfft uppå sig sin Hatt | D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar |
| Pompe som sig maintinerar | B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn |
| Ty han håller sig för goo | B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn |
| När som dee förlusta sig, | B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn |
| som föll genom en glugg och slog ihjäl sig. | B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn |
| Han gick alt för sig sjelf och gjorde intet buller; | B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn |
| Men åt sig gerna mätt och drack sig gerna fuller. | B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn |
| Men åt sig gerna mätt och drack sig gerna fuller. | B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn |
| Sig har dristat til at tåga, | B.III Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender af d. 30 Januarii 1699 |
| Hwar wid the sig förr ha went, | B.III Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender af d. 30 Januarii 1699 |
| Af Drabanten sig förtient, | B.III Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender af d. 30 Januarii 1699 |
| Som wil sig med katten para. | B.V Swar uppå de Nya Tidningar |
| Öfwer den sorg som en unger swän sig tillbringar | B.IX Klagedicht |
| då han sig med en kiärling befryndar, stäld under en Wijsa så lydandes | B.IX Klagedicht |
| d’är swårt sig så att nähra, | B.IX Klagedicht |
| Att grannen sig förundrar, | B.IX Klagedicht |
| Knapnålar fast sig båcka, | B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte |
| Fast han sig glad beteer. | B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte |
| När han sig nys ha raka | B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte |
| Der med plä han sig roa | B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte |
| Att man icke stäncker sig, | B.XII Een fiskare-Broos wijsa |
| som sig för linde fruktat | B.XIII Sidst om en mårgon goo |
| Skubba sig och fingren wrijda, | B.XIV Jngen så fullkomblig skattas |
| Effter sluntar see sig om, | B.XIV Jngen så fullkomblig skattas |
| Krusad Pudrad the sig fram, | B.XIV Jngen så fullkomblig skattas |
| Och Långskieggut the sig fram, | B.XIV Jngen så fullkomblig skattas |
| Henne lijkwähl åth sig ryckia, | B.XIV Jngen så fullkomblig skattas |
| Än man pengar åth sig draga, | B.XIV Jngen så fullkomblig skattas |
| See sig rätt som Räfwen om, | B.XIV Jngen så fullkomblig skattas |
| Eij sin nästa hoos sig lijda, | B.XIV Jngen så fullkomblig skattas |
| Se sig effter wijsan om, | B.XIV Jngen så fullkomblig skattas |
| Vtj bäck och flått sig söhla, | B.XIV Jngen så fullkomblig skattas |
| Gambla kläder åth sig sökia, | B.XIV Jngen så fullkomblig skattas |
| Aldrig klä sig som en ann, | B.XIV Jngen så fullkomblig skattas |
| Men bar sig mycket owigt te | FA.I Det war en gång en unger katt |
| En warg sig strax tiänst acktig wijsar | FA.III Een Sugga låg och sku få Grijsar |
| Ga sig för barne morska an | FA.III Een Sugga låg och sku få Grijsar |
| Det gaf sig straxt i tal och snack, | FA.IV Så går med oß i wåra da’r |
| De tände sig då sielfwa op | G.I Jag weet par skiöna Hand Granater |
| fast han min ofärd för sig seer. | G.I Jag weet par skiöna Hand Granater |
| Han klår sig i morgon bakom öra, | SP.I Jag spår, att mången som i qwäll |
| Kroppen min sig roligt hwijlar, | SP.X SpåGubbens grafweskrifft |
| der som twå sig sammanpara, | E.XXIV Ledsamt är det ensam wara |
| De paßa sig så wäl ihoop | E.XLIV En Walmars råck och axeltafft |
| Hwad wore det för frögd sig hustru till at ta | E.XLVI Hwad wore det för frögd sig hustru till at ta |
| Hwar skaffar sig det sielf, men som wij hustru ta | E.XLVI Hwad wore det för frögd sig hustru till at ta |
| Men när han sig hustro tog | E.L West du hwad en Ungkarl will |
| Och lembnar dig ändå alt hwad det af sig kastar. | E.LIII Hwad är ett gifftermål? perpetuelt arende |
| förr än som han gier sig fan | E.LV Tar du dig en gammal Man |
| Som gier sig ut för det han intet är. | E.LXI Om iag mins rätt så tyks mig masquerad |
| Hwar mumlar talar nu för sig, | E.LXII Hwar mumlar talar nu för sig |