Next Section

Previous Section

 
 NÖIJET..............1
Lumber eller hwadh som nöijet öker S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
 
 NÖIJSAMHEET.........1
Wårt sinnes nöijsamheet befrijar Oß från smärta, XXIX A la plus aimable Bergere
 
 NÖT.................1
För det han hade bydt sin ko i wärre nöt. E.LX Uppå en Masquerade där par-sedlar drogos
 
 NÖTA................1
Att icke frånwaru sku nöta bandet upp, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
 
 NÖTH................2
Att altidh iag min fulla frijheet nöth, XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
mig tycks de är nöth bå twå. E.XXXIII En sa, iag beer er, säij mig då
 
 NÖTTER..............2
Bort fioler pappers nötter, F.III En Krigsmans wijsa
Spela knäck och kiämpa nötter, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
 
 NÖYE................1
När wij nu så natten med lust och med nöye fördrifwit D.II En nylustig och begärlig WISA
 
 NÖÖ.................2
Men Sorg till lefwa utj Nöö. VIII Så skyndar du deij från meij nu
Så ändas på en gång ens Lijf och all ens Nöö, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
 
 O...................9
O Nechtergaal III. O Nechtergaal
O! frija bandh, o! sälle fängzlan, IX O! frija bandh, o! sälle fängzlan
O! frija bandh, o! sälle fängzlan, IX O! frija bandh, o! sälle fängzlan
O! aldraliufste Kiärlekz ängzlan, IX O! frija bandh, o! sälle fängzlan
Till dig o bleka dödh. XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
O dödh som alldrigh döör giör då med migh een ända XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
giut o Himmel uth mitt bloo F.I Contre La Fortune
Neij, ach kom o liufwa dödh, F.II Wreda lycka och Oblijda
Altså, o Wandringsman, hwartil du ej äst fallen, B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
 
 OBEKANT.............1
blijr fremmand’ och stedz obekant; XXVI A L’aimable Bergere
 
 OBESKRIFLIGT........1
Ett obeskrifligt qwahl, och en oändlig trängtan, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
 
 OBESTÄNDIGDT........1
obeständigdt ähr all ting här uppå Jorden XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
 
 OBESTÄNDIGHEET......1
att inthet ständigdt ähr än obeständigheet. XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
 
 OBJECTA.............1
hans objecta refutera F.III En Krigsmans wijsa
 
 OBLIJDA.............2
för sin wreda wän oblijda XVI Dhen trogne Tyrcis klagan öfwer dhen wackra Belides hårdheet
Wreda lycka och Oblijda F.II Wreda lycka och Oblijda
 
 OCH.................1015
Vnder Oket gå och qwida, I Mer än wackra min herdinna
Och mit hierta har uptändt. I Mer än wackra min herdinna
Att Förstånd och wackra Seder, I Mer än wackra min herdinna
Skiöna Min och täcka leeder, I Mer än wackra min herdinna
Liufwa röst och kloka taal, I Mer än wackra min herdinna
Och förmerar detta qwahl. I Mer än wackra min herdinna
Och min matta puls han slår, I Mer än wackra min herdinna
Skall och Skrifwas till min heder, I Mer än wackra min herdinna
Här har ändat lijf och pina, I Mer än wackra min herdinna
Och intet plågar deij, II Herdinna säij
Att hiertat mitt och will II Herdinna säij
och altid blij din Schlaf, II Herdinna säij
Som tynga och beswära, II Herdinna säij
Ty lät dig och nu hööra III. O Nechtergaal
Men J, i roo liufft kuttra och kura, IV J Fouglar små som siunga i Skougen
Och på hans troo der byggen i boo, IV J Fouglar små som siunga i Skougen
Jaga hans plågor uhr hierta och blodh, IV J Fouglar små som siunga i Skougen
Bort Astrild bort, uhr skougar och lunder, IV J Fouglar små som siunga i Skougen
Pijnar och plågar den du hyses hoos, IV J Fouglar små som siunga i Skougen
Och der de Fouglar små, V J går blef iag mäd spee
Der som bößa kruuth och kuhla, V J går blef iag mäd spee
Och ingen skada giöra, V J går blef iag mäd spee
Och Oß wähl till wara taga, V J går blef iag mäd spee
Altijdh ähr hon gran och Skiön. VI Jag weet En liten Pijga
Och får Oß i sin snara, VII Contre L’amour
Och släkz eij utan tårar, VII Contre L’amour
Mister all sin lust och frögd, VII Contre L’amour
Pijnor plågor Qwahl och smärta, VII Contre L’amour
Suckan, Gråth och ymklig låth, VII Contre L’amour
Och när man täncker komma, VII Contre L’amour
Och rijfwer hiertatt mit i tu, VIII Så skyndar du deij från meij nu
Och lemnar mig den minsta qwar. VIII Så skyndar du deij från meij nu
Doch Jag är nögd och tackar deij, VIII Så skyndar du deij från meij nu
Som lell är helt och hållit ditt. VIII Så skyndar du deij från meij nu
Thes roo och oroo blifwa all, VIII Så skyndar du deij från meij nu
Och iag i grafwen läggas skall. VIII Så skyndar du deij från meij nu
Hans frögd och lemnar Sorgen qwar. VIII Så skyndar du deij från meij nu
Jag önskar att din frögd och lust, VIII Så skyndar du deij från meij nu
Som iag har lust och wiljan til, IX O! frija bandh, o! sälle fängzlan
Och älskar den iagh älska wil, IX O! frija bandh, o! sälle fängzlan
Blij himmelens och Philis Trähl. IX O! frija bandh, o! sälle fängzlan
och plågar mit hierta, X Farwähl med din plåga
Och behagh X Farwähl med din plåga
Och altijd giör illa X Farwähl med din plåga
Och fahslige lågor X Farwähl med din plåga
Din pijhl och din Boga, X Farwähl med din plåga
will och dull, X Farwähl med din plåga
Och låta sig brijda, X Farwähl med din plåga
Och aldrig sig wåga X Farwähl med din plåga
J glädie och löije, X Farwähl med din plåga
Och giöra en Enda, X Farwähl med din plåga
Ty will iag och sträfwa, X Farwähl med din plåga
Förmätit giort och läggia på, XI Jag swor en gång
Och des mitt Ryckte kräncka, XI Jag swor en gång
Och hiertat öfwergee, som tänckte lefwa fritt. XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Men den som lättlin tror, han blijr och lätt bedragen, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Mitt hopp drifz som ett wär af ängzlan af och ann. XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Jag älska nu och måst, som förr derhoos erfahrij, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
till älska och blij frij från plågor och beswär. XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
till älska och blij frij från plågor och beswär. XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Så föllier ofehlbahrt, på älska grååth och låth. XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Och ingen Stierna mer på klara himlen syns, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Då troor att nöije och hoos den som älskar fins. XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Förr än hans Suck och pust med anden föres uth, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Och liufwa döden giör, uppå hans ängzlan sluth. XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Därföre will iag och all älskoug öfwergifwa, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Och intet Astrils trähl, förgifwes längre blifwa, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Med weet och willians hielp, så går det lijkwähl ann. XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Jag swer och dyrt derpå, att aldrig till förfalska, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Jag swär och låfwar uth att aldrig älska mehr. XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Och altijd wörda dem, som wördan wärde äre, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Jag swär wid Astrils macht, och wid hans skiöna Moder, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Wijd alla gröna trän, och alla klara floder, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Och wijd skiönheeten sielf att iag eij älskar mer. XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
All pinos ursprung och, en hierte tärand låga, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Ett obeskrifligt qwahl, och en oändlig trängtan, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Som störer all ens frögd, och mattar uth ens hierta, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Men huru kan mitt sin och tanckar hoos mig blifwa XIII Man har befalt att iag här werser skulle skrifwa
Så måst man och min böön och hwad iag önskar höra, XIII Man har befalt att iag här werser skulle skrifwa
Så måst man och min böön och hwad iag önskar höra, XIII Man har befalt att iag här werser skulle skrifwa
Och gifwa mig med gunst mitt hierta mig igen, XIII Man har befalt att iag här werser skulle skrifwa
Så slipper Jag blij trähl, och får så blij goowän, XIII Man har befalt att iag här werser skulle skrifwa
Seen det så sargat är och ymkelig förswaga, XIII Man har befalt att iag här werser skulle skrifwa
Kan tåhla mod och böön hoos dig då intet båtha, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Och måst min trogna suckan gå omsunst, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Och aldrig nånsin mera nå din Gunst. XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Men säger mig doch eij min brott och skuld. XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Jag somnar in med gråth och låt, iag waknar upp med tårar, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Och lefwer sorgse utj all min tijdh, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Och utj ängzlans böllior siunker nid, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Jag drömmer altijd om stor nöd och mycken fahra, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Ångst måtte Nattens Lååß och dagens Nyckell wara, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Och all ting hotar till att plåga meij, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Hwad hielper att iag då om nåd och skonsmåhl beder, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Jag pinas hårdt och plågas fast utaf des swåra snara, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Hon är rätt swår och alt för tung för migh, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Hon har min frögd och all min glädie sönderbrutit, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Min frijheet och mitt hopp de gifwa tapft. XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Och sohlens Glantz med tåhrar skådar an, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Och Önska sig hwad aldrig nånsin skier. XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
En Siöman den som plågas fast af Storm och Wilda wågor, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Men tro hans sorg förmehras då och wärre blij hans plågor, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Och slår när det der effter Gladlynt taar, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
En sådan gunst med gråth och bittra tåhrar prijsar, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Och samka mothgång i min trogna fambn, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Och skall och älska dig utj min nödh, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Och skall och älska dig utj min nödh, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Och effter sig det skiöna låford Lijkwähl lembna, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Och när min kropp af Suckar trött sidst lägges ned i Jorden, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Här hwilar den som altijdh älska måst och lijda, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Ell’ hwem mit fria bröst i band och boijor håller, XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Om icke Astrildz Pijhl och kierlekz skiutand’ båga, XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Vtj Belides wåld och hennes liufwa macht. XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Der weet att älska den som hwar och en begierar, XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Jag måst din wrede och min egen ofärd wäija, XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Och att iag till min dödh, dig endast älska lär. XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Din trähl och trogna Wän i tystheet stilla döör. XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Och Gudinna kalla. XVI Dhen trogne Tyrcis klagan öfwer dhen wackra Belides hårdheet
suckan sorgh och ängzlan. XVI Dhen trogne Tyrcis klagan öfwer dhen wackra Belides hårdheet
och min plåga lijsa sända, XVI Dhen trogne Tyrcis klagan öfwer dhen wackra Belides hårdheet
Hwar och een, tänck, skylldigh ähr, XVI Dhen trogne Tyrcis klagan öfwer dhen wackra Belides hårdheet
Och för samma smärta. XVI Dhen trogne Tyrcis klagan öfwer dhen wackra Belides hårdheet
Och mitt Lijff förstöra. XVI Dhen trogne Tyrcis klagan öfwer dhen wackra Belides hårdheet
uthj sorgh och ångest swäfwa, XVI Dhen trogne Tyrcis klagan öfwer dhen wackra Belides hårdheet
Måst suck och sorg altijd boo i mit usla bröst, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Sij lyckan är mig moth och Astrild will mig plåga, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
De hata sielf hwar an och qwällia både migh, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Och ingen will med ann’ af dem förlijka sigh. XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Och den ostadig är blir aldrig rätt förnögd, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Ett kiöp och byte giordt twå trogne hiertan millan, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Och styran som ett skiepp moth hafsens böllior stå, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Och sökia säker hambn der säkerheet eij fans, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Och gullrengn slaggar eij i wåra fönster in, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Som altijdh wänlig är och Gladelynt omfattar, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Är mehr än Rijkedomb och alla Werdzens skattar, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Fördenskull bör man och beständig altijd wara, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Och Saaklöst Öfwergiee den man förr hållit kier, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Hon kallar detta Glam och Grundelösa skiähl, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Hwad bör mig wällia att Jag wällier Rätt och wähl? XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Som ingen wijßheet har, och helt enfaldig ähr, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Ty lyckan kan och Oß i hwarie måtto hugna, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Kierleken plägar kiär och angenehmer synas, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Men lyckan giör derpå en stark och liuflig lycka, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Som Ouplöslig är, och kallas Gordisk knuth, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Wårt bud och stränga lagh är höga himblens willia, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Som plågar hwar det är och ingen båthnad gier, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Ty måste iag mig och som lyckan will förnöija, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Jagh föllier hennes bud och intet mit behagh, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Och wända godt i ondt, på det hon hämbnas må, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Och wijsa att det sin stoor wrede i sig döllier, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Och fängzla all den Gunst du mig förr månde tee, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Att wett och wijsheet bör städz wid wår wänskap stå, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Och lembna androm hwad det sielf eij äga kan, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Wänd du nu seglen din och älska man en ann, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Derföre skall iag och olyckan till förtreet, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Taa hiertat mitt igen, och dig ditt återsänna, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Än boijor, bast och band, som binda tarm och arm, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Än boijor, bast och band, som binda tarm och arm, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Den högste kröne dig med hugnad, Lust och frögdh, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Lyckan har nöije och lust af min qwijda, XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
Och den mig ynka skall Öker min smärta, XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
Och utj småtter delt, XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
Hoppet är uthe och hiertat är rämbna, XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
Hwar får iag tröst eller lindring och lijsa XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
Ty hiertat blir matt och liudet tar af, XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
Jag haatar min lefnadt och älskar min graf, XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
Men iag måste sucka och wara bedröfwat, XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
Och städz i oroo boo. XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
Jag låter iag gråter och beder om nåd, XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
När Sohlen hon kommer och dagen sig börjar, XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
Och hwart skall iag då min suckan nu sända, XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
Du ända på alt på ondt och på godt, XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
Med glädie och frögd uppå dina skått, XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
Ända mitt Lijf min Jämmer och Qwijda, XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
Ty den som lefwer och städze måst lijda, XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
Jag lemnar nu wärlden och wandrar till grafwa, XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
Sluter min lefnad och ändar min sorgh, XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
Ända mig och mitt beswär, XIX Ödemark i willa Skougar
Och min jämmer skåda på. XIX Ödemark i willa Skougar
Till mig flyter sorg och pust, XIX Ödemark i willa Skougar
Till des Jämmer sorg och qwida, XIX Ödemark i willa Skougar
Det är döö och Glömder blifwa, XIX Ödemark i willa Skougar
Förläng då mitt lijf en tijma och bijda, XX Tröstu så skynda dig skiönsta Climene
Tijdh nog får iag gå sörria och qwijda, XX Tröstu så skynda dig skiönsta Climene
Hwad iag hälst Önskar och säger meij neij, XX Tröstu så skynda dig skiönsta Climene
Ångest och jemmer mitt hierta belägra, XX Tröstu så skynda dig skiönsta Climene
Suckar och Sorjer de hyses hoos meij, XX Tröstu så skynda dig skiönsta Climene
J ängzlan och i qwahl, XX Tröstu så skynda dig skiönsta Climene
Eekar och linder i blomstrande dälder, XX Tröstu så skynda dig skiönsta Climene
Som förr hafwa sedt min glädie och frögd, XX Tröstu så skynda dig skiönsta Climene
Hon reser, hon rees och will mig förlåta, XX Tröstu så skynda dig skiönsta Climene
Jag måste sörria qwida och gråta, XX Tröstu så skynda dig skiönsta Climene
Och sättia mig här att sörria i frijd, XX Tröstu så skynda dig skiönsta Climene
Och klagan blifwa all, XX Tröstu så skynda dig skiönsta Climene
Och Jag blijr dödh ock kall. XX Tröstu så skynda dig skiönsta Climene
Vpmaningh till Älskogh åth den skiöna och unga Celimene. XXI Vpmaningh till Älskogh åth den skiöna och unga Celimene
måste du och mina plågor XXI Vpmaningh till Älskogh åth den skiöna och unga Celimene
och wähl än i dhenne dagh XXI Vpmaningh till Älskogh åth den skiöna och unga Celimene
och sielf älska lijk som iagh. XXI Vpmaningh till Älskogh åth den skiöna och unga Celimene
har af Kierleek lijf och lefnadt XXI Vpmaningh till Älskogh åth den skiöna och unga Celimene
glädie fröijdh och nöije fått XXI Vpmaningh till Älskogh åth den skiöna och unga Celimene
Och af honom all sin trefnadt XXI Vpmaningh till Älskogh åth den skiöna och unga Celimene
Drijfwes upp, och åter nehr, XXI Vpmaningh till Älskogh åth den skiöna och unga Celimene
Och blijr Sielf en kiärlekz brandh, XXI Vpmaningh till Älskogh åth den skiöna och unga Celimene
Den som lefde och eij älska, XXI Vpmaningh till Älskogh åth den skiöna och unga Celimene
roligt suus och liufligt bruus XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
at et ionlag, präst och ring XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
både utj ack och wee) XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
och moot kärleck alt för håhl, XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
så är hiertat och uptändt, XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
see och älska fölgs här åth; XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
hennes skiön och fagra tycke XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
effter deras glantz och prackt XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
roos och lillior måste bucka XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
beck-swart håår och snöö-hwijt panna XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
hennes hals war hwijt och runder, XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
iembner war deß tand och reen XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
sprungo opp och nehr af harm XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
och med fiskbeens fängsell ängslat, XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
wore Indiens skatt och håfwor, XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
såg och wist eij hwad iag såg, XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
Jag wardt bleek, och iag wart röder XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
som hon bär på hals och hand XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
en trälinna som och Trälen XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
hon är gifft och har en man; XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
tänckt’ och talte eij ett ohl; XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
see’n iag rånnat har och bleckna, XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
hopp och frucktan stog mig när, XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
lag och älskog stridde här; XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
och will Cloris ewigt ähra, XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
måste J och det förswara XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
fast och troget som eij drifwer XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
N.N. wåld och hoot. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Och försichtigheet gå rund XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Jngen flijt och omsorg spara XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
in till hiertat mehr och mehr. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
och Ehr så till fånga tar. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Och hwem kan min sorg fördrifwa XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Och så snart J kundskap fått XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Och min frijhets döhr upskutit XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
at hon hwar och en behager XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
måste trähl och fånge blij. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Detta kan man och besanna, XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
hwijter, wacker, jämbn och rund XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Och med pannan sammanstöter XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
intet hölt och tugga dem XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
halsen war ock trinn och reen XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
springa up och ner af harm XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Och af andra rosad blifwa, XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Ty dhe woro små och trinna XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
dädan och tillbaka fijka XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
tar och treskas intet lag. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
bättre det än brand och mord, XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
will, men unna hwar och en XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Stadzens bästa och bekräffta XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
hemfolck, okiänd och hwar gäst XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
mig på nåd och onåd gee. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Pas på lunta, skiut och dundra XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
dödas seen med lod och kruth. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
i min hog och i mitt sinne XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
har du wunnit, winn ochXXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Och de rämnor som här finnes XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
skall till gruus och aska blij XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Och i Träldoms ook är bracht XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
from och wänlig allan tijd. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
hylla, och ditt Ook städz bära XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
dig, din willia och din Lag. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Skiönheeten som fördelt iag här och der förr seedt, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Den fant hoos Cloris Jagh förent och alt i ett. XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Ditt mörcka krusa håår och höga hwita panna, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Swart Jämbna Ögon bryn och mycket mera anna, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Alt hwad du skådar på, hälst hwem du ser och känner, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Du har bå frögd och qwahl utj din Ögnesteen, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
När du seer Glad-lynt upp ell’ blundar och igen. XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Dem sielf naturen sådt och på ditt kindbeen strödde, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Och gier din fägring än ett dubbelt skiönt behag. XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Din Rosenrödhe Mundh, och pärle tänder iembna XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Dhen ingen lijka har och skapat uthan maka XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
som hwijlar på een reen och rund Albaster Stodh XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Kringfluthen och omwälfd aff een miölckhwijter flodh. XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Hwars fägring kan båd’ Ståhl och steen till kierlek reta, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Och alt hwad täckt är der bland hwita rosor groo. XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Och dhen af allas mund med kyßar wördnat thees. XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Godheet, förstånd och dygd, klook åthbörd wackra seder, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Och skiönhet haa des boo i dina fagra leder, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Ditt skiöna bröst upfylt med dygd och höfligheet. XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Hwem sådant alt får see och intet måste älska, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Och hwem dig seer den måst för machten din nedfalla, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Och Qwinfolck Cronan sin med Glade Ögon see. XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Doch är den mindre än mitt qwahl och min förtreet. XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Jag älskar hwem iag will, och lijder hwad iag skall. XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Jagh hörde mig och ingen annan tee, XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
Ty på ett dygn så war iag siuk och sunder. XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
Min tunga kund’ förlieft och ängzligdt tahla, XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
När hiertat mitt af frögd och glädie loogh, XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
Och till min nöd är ingen läkedomb, XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
Som aldrig weetz utaf min Qwahl och smärta. XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
Jag älskar nu och kan eij återwända, XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
Och som mig tykz in till min dödz-stund fängzlat. XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
Jag faller här af Suckan matt och trötter, XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
Att jembwäl och min uprichtigheet dödas. XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
Jag stod en stund hoos dem och kneka, XXVI A L’aimable Bergere
Och war min egen herre då, XXVI A L’aimable Bergere
Och älska när Jag hade Lust, XXVI A L’aimable Bergere
Och war eij någon skiönhetz trähl, XXVI A L’aimable Bergere
Och hwart Jag kom så fohr Jag wähl, XXVI A L’aimable Bergere
Och ha så när af Kiärleek dödt, XXVI A L’aimable Bergere
Doch altijd utan qwahl och smärta, XXVI A L’aimable Bergere
Och det får aldrig flyga mehr, XXVI A L’aimable Bergere
Och måste lijkwähl faßna qwar. XXVI A L’aimable Bergere
Och Ödmiukheet utj min Nödh, XXVI A L’aimable Bergere
Och frija mig ifrån min dödh. XXVI A L’aimable Bergere
På nåd och Onåd iag mig gifwer, XXVI A L’aimable Bergere
blijr fremmand’ och stedz obekant; XXVI A L’aimable Bergere
Med Liufligdt tahl och lustigdt Skratt, XXVI A L’aimable Bergere
Och biuder alla en godh natt. XXVI A L’aimable Bergere
Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Som till sin dödh och graf, din egen will förblij: XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Så tåhl och att iag nu min lutha stämmer an, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Så måst min Sorgetohn du och till goda taa, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Mit skiepp dref lyckans wind och intet mothgångz währ, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Der nöije, Glädie, frögd, der löije, skratt och lust, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Har nu sin fulla last af Ängzlan suck och pust, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Deß roor är sönder brächt och sielfwa skieppet rämna, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Att Jag skall tröste löös i band och Boijer gå, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Sorg, längtan, qwahl och pust, utj mitt sälskapp ha, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Och ingen hielper meij det swåra Oket dra, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Är stormat och belagdt med ymklig guarnison, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Af träldom slafwerij, af längtan qwahl och smärta, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Jag älskar och är skild från den iag håller kiär XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Och tillstätt att Jag dig wördsamblig wachtat Opp, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Som ängzlar sinne mitt och tärer fast min kropp, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
De lefwa liufft i hoop och glamma med hwar an, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Hur liufft och kiert för mig ditt söta sälskap war, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Och bracht mig utj hopp dig på de orter finna, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Och kommit mig till troo hwad doch omöijligdt war; XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Och låtit längtan Rå, som wårt förnufft bedrar, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Hwad hug och längtan mäst om dagen leekt uppå, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Och rönt att drömma frögdh är sorgens säkra pust, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Och det man wakande deröfwer nödgas sörja, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Och föser bort den sig dijt sachtlig smyga will, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Summan Jagh will och kan dig skönste aldrig Glömma, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Och iag med sorgse mod din afferd måste Sij, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Wällan iag will och skall dig Ochså ewigt ära, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Jag älskar endast digh och skiöter ingen an, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Så länge Pulsen slår och hiertat picka kan, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Min Kierleek och mit Lijf sku få ett lijka sluuth XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
uppå min trogna hand och dig till sällskapp taa, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Då börjar suck och pust mit matta hierta kränka, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Ditt Ogemene wett och mehr än kloka ordh, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Hur’ Åfta du och Jag förnögde hafwa ledt. XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Alla daar och hwarie natt, XXVIII Vppå ett Conterfait
Stå eij längre där och snugga, XXVIII Vppå ett Conterfait
Och fast mera hugna deij, XXVIII Vppå ett Conterfait
Och otahlig widrigheet; XXVIII Vppå ett Conterfait
bort af onsko och förtret, XXVIII Vppå ett Conterfait
Oförskiemder och ibland; XXVIII Vppå ett Conterfait
Hårda slag och Kiecka stöter; XXVIII Vppå ett Conterfait
Men sij dennes hand och arm, XXVIII Vppå ett Conterfait
Mig med hugg och slag eij höter, XXVIII Vppå ett Conterfait
Som en Klöös Katt Ond och leeder, XXVIII Vppå ett Conterfait
Än som den bland loo och Krut, XXVIII Vppå ett Conterfait
Han bär des skatt och skuld på trogna händer fram, XXIX A la plus aimable Bergere
Och will förwißa dig att all des herdeskara XXIX A la plus aimable Bergere
Med wyrdnat och respect för dig Ödmiukar sig, XXIX A la plus aimable Bergere
Fast eij min ringa skänk af Gull och stenar lyser, XXIX A la plus aimable Bergere
Och iag med prächtig ord mitt tahl eij pryda weet, XXIX A la plus aimable Bergere
Och der för vlfwens tan befrija måst sin Jord, XXIX A la plus aimable Bergere
Des enda wettskap är att wara hull och trogen, XXIX A la plus aimable Bergere
Hoos Oß och bland wår hoop är der som rena dygden XXIX A la plus aimable Bergere
Sitt liufwa hemwist har sitt läger och sit boo, XXIX A la plus aimable Bergere
Och löpa eij kring byn med Sqwallerachtigt snak, XXIX A la plus aimable Bergere
Wij tiena stedz hwar ann, och lönas med stor tack, XXIX A la plus aimable Bergere
Sielf lyckans up och nehr den plågar eij wårt hierta, XXIX A la plus aimable Bergere
Då herdehoopen all och dantzar friskt omkring, XXIX A la plus aimable Bergere
Och intet dig så kiert, som sielfwa dygden är, XXIX A la plus aimable Bergere
Ty är och iag till dig af wördnat sänder worden, XXIX A la plus aimable Bergere
Den iag för detta tient och roligt wachtat har. XXIX A la plus aimable Bergere
Spijs-kakor twå ell’ tre och någre fåhre-Ostar, XXIX A la plus aimable Bergere
Samt murklor, swampar och hwad mer du skådar här, XXIX A la plus aimable Bergere
Här lefwa wij utaf och äre wähl förnögde, XXIX A la plus aimable Bergere
Par strumpor utaf ull och mycket ringa wärde, XXIX A la plus aimable Bergere
Som dig alt sitt, sig sielf och hierta gifwa will, XXIX A la plus aimable Bergere
Hon har med egen hand och dem till tienst den stickat, XXIX A la plus aimable Bergere
Ty hoppas iag att du dem och nu eij försmår. XXIX A la plus aimable Bergere
Ty blancka Silfretz Glantz och Skiöna gullet röda, XXIX A la plus aimable Bergere
Seen dra wij Ryan på, och släcka så uth liusen, XXIX A la plus aimable Bergere
Och såfwa hiertlig sött, tils Tuppen ropar opp, XXIX A la plus aimable Bergere
Den Ryan som du seer är och från deße landen, XXIX A la plus aimable Bergere
Hon är och äfwen af den förr omtalde handen, XXIX A la plus aimable Bergere
Som mig den till behag, och dig till tienst haa giordt, XXIX A la plus aimable Bergere
Så bred’na uth och lät din fingrar derpå springa, XXIX A la plus aimable Bergere
Giästbudin och gick dijt, iag skynda mig och bort, XXIX A la plus aimable Bergere
Giästbudin och gick dijt, iag skynda mig och bort, XXIX A la plus aimable Bergere
Det iag så slätt begynt och illa lycktat har, XXIX A la plus aimable Bergere
Så lääs med tåhlamod och deße fyra raar; XXIX A la plus aimable Bergere
Som dig med all sin Hiordh stedz huld och hörsam är. XXIX A la plus aimable Bergere
Och had’ sin Galaté wijdh Handen, XXX Sur l’absence de l’aimable Bergere
Och han to på med sorg och gråth, XXX Sur l’absence de l’aimable Bergere
Och han to på med sorg och gråth, XXX Sur l’absence de l’aimable Bergere
Sucka och qwida, XXX Sur l’absence de l’aimable Bergere
ropa och lijda, XXX Sur l’absence de l’aimable Bergere
Och hur min lust är wänd i pust, XXX Sur l’absence de l’aimable Bergere
Sten-Stranden du swalkar och sköllier, XXX Sur l’absence de l’aimable Bergere
J gröna trään och stålta Eekar, XXX Sur l’absence de l’aimable Bergere
Och har din fulla frijheet änn, XXX Sur l’absence de l’aimable Bergere
Som Flyga kan och flyga gitter, XXX Sur l’absence de l’aimable Bergere
Och att mitt hierta, XXX Sur l’absence de l’aimable Bergere
Och oförskräckt stå moth des hooth, XXX Sur l’absence de l’aimable Bergere
Sidst när iag döör och då man giömmer XXX Sur l’absence de l’aimable Bergere
Den tijdh man wän och owän glömmer, XXX Sur l’absence de l’aimable Bergere
Och lembnar mig här qwar i ängzlan och i pust. XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Och lembnar mig här qwar i ängzlan och i pust. XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
J denna liufwa tijdh och wackra wåhre stunden, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Då foglen frögdar sig och qwittrar liufft i Lunden, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Och dantza samma dantz, som fouglen nyligst qwad, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Och Jorden dragit an des gröna heldagz kläder, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Då blomstrens prunke pracht och Örtens söta safft, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Förnöija allas sin och gie den siuka krafft, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Då ung och gammal sig i gröna gräset finna, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Och när hwar herde tar sin wän och herderinna, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Och när hwar herde tar sin wän och herderinna, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Och springer lustigt kring i liufwe Ekelund, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Har mången Glader dag och mången rolig stund, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Då då då måste Jag allena gå och gråta, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Då då då will min wän dra bort och mig förlåta, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Som reser bort, kan skee och kommer eij igen, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Så ändas på en gång ens Lijf och all ens Nöö, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Jag mister all min frögd och får doch intet döö, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Då han allena är och när hans wän är bortta, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Dig, dig, min ädla wän? än jämmer ach och wee. XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Min tunga skall af sorg och ängzlan ynkligt låta, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Och dig min wackra wän utur min åsyn röfwa, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Der skall du till min dödh doch boo och blifwa qwar, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Och när du ändtlig dig på wilda hafwet wågar, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Der skall du resa i och hwijla utan fahra, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Dit skepp mit trogna bröst, min Suck och pust din Winn, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Det lefwer om du will, det dör och för din skull XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Sij detta är min tröst, min frögd och enda gamman, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Wid sådan tröst mer Sorg än frögd och glädie wankar, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Der dygd och Erligheet har wahlt des liufwa boo, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Der skiöhnheet och hoos dem har satt sig ner till roo, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Jag mister på en gång min wän och tijdfördrijf, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Ach! mist’ iag alt med ett min ängzlan och mit lijf. XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Dig och alt nöije mitt, dig och din liufligheet, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Dig och alt nöije mitt, dig och din liufligheet, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Jag will och skall mig sielf af suck och sorg förtära, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Jag will och skall mig sielf af suck och sorg förtära, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Ty öfwergier och iag hermed all frögd och lust, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Ty öfwergier och iag hermed all frögd och lust, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Och will nu all min tijdh förnöta utj Pust, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Mit Öra intet speel och liuflig låth mehr achta, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Slätt ingen frögd och lust skall i mitt sinne boo, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Men suck och ängzlan städz utj mit hierta groo, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
ju större skall min sorg och hiertans jämmer blij. XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Jag älskar endast dig, och aldrig någon ann, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Den högsta gifwe digh, så mycken frögd och lycka, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Så skall iag till min dödh lell älska dig och lijda, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Jag lefwer dig till tienst, och döör din trogna trähl, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död: XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Beklaga med stor sorg, sin motgång och förtret. XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
men när hans suck och gråt feck entelig ett slut XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Hör på min gråt och låt i Berg och hårda Stenar, XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Hör på min gråt och låt i Berg och hårda Stenar, XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Och luten Eder hijt, i trään ock gröna grenar XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
kom hijt i kräkiand diur, och flygand foglar små XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
ock iag som dricker gråt och äter tårebröd XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
alt hwad iag nämna kan är suckan sorg och nöd. XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Jag faller matt och trött af suckan för ehr neder XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
det till sin last eij nåt, änn suck och tårar bär. XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Det flyger af och an, ock wet eij hwart det länder, XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Jagh suckar städz och kan dock ingen båtnadh finna XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Min kropp ett plågehuus upfyldt med sorg och nödh XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Och see migh ynkligdt stå i största usellheet. XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Dhet häffz af puster opp, och tryckz af ängzlan neder XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Mitt hierta som sigh stedz af suck och sweda födt XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Dhet pickar inthet mehr, ty dhet ähr matt och trödt. XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Jblandh och så mitt håår uthryckia faseligh XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Ja på migh ähr dhet mäst, af suck och sorgh förkalna XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Jagh giör och hwadh iagh will så måst iagh ängzlan lijda XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Storm, heeta, lugn och kiöld, i stadigdt skiffte stå XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Och många Wippe slott med wågar öfwerskiöllier XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
bljjr innan kordt af kiöld så dämpt och nedertryckt XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
blijr hennes Grönska all, hon sielf blå hwijt och kaller XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
som eij förwandlas will, och öfwergifwa migh. XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Ty togh iagh och så på ödmiukheet att ijdka XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Och menthe iagh då att, een tåhligh ödmiukheet XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Sku hålla himblens hand och lindra mitt förtret. XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
till Rijset och dermed sitt lilla Baren agar XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
När som dhet Rijset kyst, så blijr dhet och förskont XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Och läth min matta kropp, till roo i grafwen lända XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Och beer att du ditt spiuth, diupt i mitt hierta stöter XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Slijth sönder dem och med dhem all min hiertans smärta XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Och att Olycka iagh i grafwen för med migh. XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Och än lång tijd kanskie i nöd och iemmer sträfwa XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Och än lång tijd kanskie i nöd och iemmer sträfwa XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Och dhen som redan war bedröfwat, meer bedröfwa XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Han söfden sachtelig och läth en döö i Roo XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
läth sådan fröijd och lust uthj sin dödh påskina XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
och med deß Qwittrandhe Sylvanders dödh begrete XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Bedröfwelße och sorgh, dhe bodde i hwar buska XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Ett ynkligt suus och bruus af Zephirs swala mund XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Och att all Werldens sorgh sigh uthwaldt dher een graf. XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Till allt som fagert, skiönt och ährbart fins på Jorden XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
Som prijsas, wördas bör, och ällskas tusendfallt. XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
Fullkombligheeten siellf, och all Natursens fägring, XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
Hooß dig har wallt sitt boo, sitt hemwijst och sin lägring XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
Och om din Skiönste Kråpp, är utan wank och fehl XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
Och om din Skiönste Kråpp, är utan wank och fehl XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
Så har och Siählen din, fått dygden sig till dehl. XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
Och måst Naturen siellf, af Kiärleek warit full, XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
Cupido med sitt Blåß, sin Pijlar, och sin Båga, XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
Måst läna utaf dig, sin tärand flam och låga, XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
När du dig wänder bort och eij will gifwa krafft. XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
Din åtbörd och ditt Tahl, din Vppsyn och ditt löije, XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
Din åtbörd och ditt Tahl, din Vppsyn och ditt löije, XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
Hwad är och större frögd, än see dig liufligt lee. XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
Ach wille ödet mit, och lyckan det så skicka, XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
Så önskar iag och dijt, dijt iag kan aldrig hinna, XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
Så önskar iag och det, som iag doch aldrig fåhr. XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
och det är en gammal wijsa: XXXIV Klippings hanskar har iag låfwa
och hwar kandt sku wara wärd XXXIV Klippings hanskar har iag låfwa
och i pungen Almos hion, XXXIV Klippings hanskar har iag låfwa
doch hur’ ringa dhe och ära XXXIV Klippings hanskar har iag låfwa
och för Er skull, Lijsa lilla, XXXIV Klippings hanskar har iag låfwa
fransöskt skägg och kinnröks boo, XXXIV Klippings hanskar har iag låfwa
och för mina hanskar buga, XXXIV Klippings hanskar har iag låfwa
opp och neer i böllian wippa F.I Contre La Fortune
slås omkull och drifwes bårt. F.I Contre La Fortune
medh ditt blix och dunder kruut F.I Contre La Fortune
ää min wärja, skiöld och spiuut. F.I Contre La Fortune
deras Wredhe, harm och Hoot. F.I Contre La Fortune
och min ångest Hennes roo; F.I Contre La Fortune
liufwa Solen will och wara F.I Contre La Fortune
kall och kulin wijsar sigh F.I Contre La Fortune
Mörckret är min ångst och mahra F.I Contre La Fortune
Suck och qwahl föruthan tröst F.I Contre La Fortune
lätt mig döö och blij i roo. F.I Contre La Fortune
Wreda lycka och Oblijda F.II Wreda lycka och Oblijda
Och med wåta Ögon beder, F.II Wreda lycka och Oblijda
Om din Nåd och goda Gunst, F.II Wreda lycka och Oblijda
och mig öfwerwunnen see? F.III En Krigsmans wijsa
bada utj ach och wee? F.III En Krigsmans wijsa
bort med sorg, och bort med pust, F.III En Krigsmans wijsa
och iag blir altijdh förnögd. F.III En Krigsmans wijsa
Kom förtret och kom olyckor F.III En Krigsmans wijsa
och hwar i sit hierta bäär, F.III En Krigsmans wijsa
och det giör oß altijdh siuk. F.III En Krigsmans wijsa
och förskaffa altijdh qwaal, F.III En Krigsmans wijsa
Hwad är prackt och härlig sorter? F.III En Krigsmans wijsa
som förtära Siähl och Kropp, F.III En Krigsmans wijsa
Hwad är präster och Prælater, F.III En Krigsmans wijsa
hwad är Munckar och Abbater, F.III En Krigsmans wijsa
Hwad är wijn och starka dryker? F.III En Krigsmans wijsa
och iag håller dem ogill. F.III En Krigsmans wijsa
fahr wähl Græska och Latin, F.III En Krigsmans wijsa
At iag aldtijdh sått och weeta F.III En Krigsmans wijsa
och hwar man beflijtar sig F.III En Krigsmans wijsa
och bijlägga all ting wähl. F.III En Krigsmans wijsa
och eij brinna i deß glödh, F.III En Krigsmans wijsa
och war en rolig Man F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
Lät Tokar snyffta och gråta, F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
Ty troo mig gråth och låth F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
och wist af Steen och Ståhl, F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
och wist af Steen och Ståhl, F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
sin lefwer och lungor F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
och Lyckans widrigheet, F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
at siunga och springa, F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
sitt älend’ sielf och lee, F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
wara lyklig och Rijker Man. F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
Suckar och pust F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
Och kunna Oß intet båta, F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
Af Suckar gråth och ledsamt Lagh, F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
Och plågar eij min kropp, F.V Lustig frisk opp
Som Gråta kan och söria, F.V Lustig frisk opp
Och dantzar i ringh, F.V Lustig frisk opp
och rolig tijdh fördrijf. F.V Lustig frisk opp
Och lyser utaf Gull, F.VI Contre le Mariage
Och trycker hårdt wårt hull. F.VI Contre le Mariage
NU är iagh frij och frij skall iag wara F.VI Contre le Mariage
Jfrån denna Dagh och in till min Dödh F.VI Contre le Mariage
men här och där en dråppa F.VI Contre le Mariage
och eij min frijhet gifwa F.VI Contre le Mariage
arbetar både natt och daa S.I En sulten swarter mager kar
då hon blir wänlig, gla’r och goor. S.I En sulten swarter mager kar
lell’ bittijdh’ opp, och seent i säng, S.I En sulten swarter mager kar
så suur och trumpen som du äst, S.I En sulten swarter mager kar
En rosenröder mund och krijte hwijta tänder S.I En sulten swarter mager kar
en frisk och lijflig hyy, rätt silkes leena händer, S.I En sulten swarter mager kar
en dam som stedz är glad, men aldrig suur och twär, S.I En sulten swarter mager kar
par ögon fulla med en qwicker eeld och låga S.I En sulten swarter mager kar
den lijksom Orpheus tröst röra steen och ståckar, S.I En sulten swarter mager kar
han glömmer bårt sig sielf och alt hwad han bör giöra, S.I En sulten swarter mager kar
han hinner intet mehr än bara see och höra. S.I En sulten swarter mager kar
Kärlek och Krijg har iag mäst älskat öfwer alt S.I En sulten swarter mager kar
et för min lust, och et för hedern skull utwaldt, S.I En sulten swarter mager kar
i sängen har och iag en sådan maka fått S.I En sulten swarter mager kar
ty dricken nu med skrijk och skråhl S.I En sulten swarter mager kar
den had’ och skääl tyckz meij hoos dem fins mehra krafft S.I En sulten swarter mager kar
måst’ hierta, barm och bröst i liusan låga stå. S.I En sulten swarter mager kar
ehuru dhe och måhla seij S.I En sulten swarter mager kar
och så rundelig beskiänckt, S.II Kårf-giästbod
utur blanka tråg och stäfwar S.II Kårf-giästbod
höljt och giordt den läckre maat, S.II Kårf-giästbod
gryn och krydder har i stoppat, S.II Kårf-giästbod
och den stinna stadzwackt proppat, S.II Kårf-giästbod
ingen nytta har och gagn; S.II Kårf-giästbod
ha giordt en och en i sänder S.II Kårf-giästbod
derför’ iag och wärdelig S.II Kårf-giästbod
rätt som bäst iag satt och skref S.II Kårf-giästbod
och din maga giör beswär, S.II Kårf-giästbod
och det innan några dar, S.II Kårf-giästbod
och med honom sig nå’ roa, S.III Madammoiselle
men på ostror karp och steek. S.III Madammoiselle
beer derhoos, hon will och taga S.III Madammoiselle
och för din skull är det skedt S.III Madammoiselle
at iag fahr och mohr har bedt S.III Madammoiselle
uppå maten steckt och sudin S.III Madammoiselle
och eij wägra wijsa sig S.III Madammoiselle
med sit fölgie och än flere S.III Madammoiselle
wänder du den op och neer S.IV Encomium viresque pulveris tabaci
för deß art och stora dygd S.IV Encomium viresque pulveris tabaci
i all Land och hwarie bygd. S.IV Encomium viresque pulveris tabaci
friskar hiärna, och giör liufft. S.IV Encomium viresque pulveris tabaci
Will din pung och hålla Luncken S.IV Encomium viresque pulveris tabaci
spring och dansa op i taak. S.IV Encomium viresque pulveris tabaci
Är du och en petit maistre S.IV Encomium viresque pulveris tabaci
och sprett, och giör tig fier. S.IV Encomium viresque pulveris tabaci
gå och sprett, och giör tig fier. S.IV Encomium viresque pulveris tabaci
skiut den uth båd fram och baak, S.IV Encomium viresque pulveris tabaci
Olust, sorg och fåfäng pust, S.IV Encomium viresque pulveris tabaci
friskar hiertat och giör lust, S.IV Encomium viresque pulveris tabaci
och i Ehrenpryßes huus S.V En Suputhz förswar
och fast mindre är det största S.V En Suputhz förswar
och min strupa sönder bryter S.V En Suputhz förswar
ädla stund och liufwe tijma S.V En Suputhz förswar
och min läppar springa råå S.V En Suputhz förswar
och om nån’sin möiligt wore S.V En Suputhz förswar
utj watnet qwick och frisk, S.V En Suputhz förswar
ifrån munnen natt och dag S.V En Suputhz förswar
wijnet dämpar sorg och smärta, S.V En Suputhz förswar
och af hwar sig låter stympa, S.V En Suputhz förswar
och den nykter rädder war S.V En Suputhz förswar
och nyfijken aldrig nappar S.V En Suputhz förswar
och orörlig som et skååp; S.V En Suputhz förswar
pläg’n wähl och gee’n man dricka S.V En Suputhz förswar
bångas, bråttas, slijts och rijfwes, S.V En Suputhz förswar
at han frögdar sig och alla, S.V En Suputhz förswar
uppå bohl och uppå bänckar, S.V En Suputhz förswar
oförsichtigt opp och neer S.V En Suputhz förswar
och af motgång lijder smärta, S.V En Suputhz förswar
med dhe andra och alarma, S.V En Suputhz förswar
bulla opp med skratt och skrijk, S.V En Suputhz förswar
men af alla håls och skattas S.V En Suputhz förswar
för en rijk och lycklig man S.V En Suputhz förswar
dricka ska iag dag och natt, S.V En Suputhz förswar
kiöpa wijn och det opswällgia, S.V En Suputhz förswar
Och med ett snabt ge führ den kalla lufften wärma, S.VI På den frågan hwarföre det altijdh
De spotta Eld och Krut, der flyger Röök och damb, S.VI På den frågan hwarföre det altijdh
De spotta Eld och Krut, der flyger Röök och damb, S.VI På den frågan hwarföre det altijdh
De leka puf och paff de skiuta och det brakar, S.VI På den frågan hwarföre det altijdh
De leka puf och paff de skiuta och det brakar, S.VI På den frågan hwarföre det altijdh
Och måste utan rägn förgiefwes så och wälta, S.VII Af samma tillfälle någre rader till Borgerskapet
Och måste utan rägn förgiefwes så och wälta, S.VII Af samma tillfälle någre rader till Borgerskapet
Wänligh moth war man, och ingen till förtret S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
der som Eenighet och sämmia sittia främst S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
intet Skiähl och kroppen hålla fahla S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
wåra sinnens Storm måst och ha sitt lungn, S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
Bröder twå på radh, på knä och hatt i gåhlen S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
Swea Tappra Kungz och herres utj Pohlen, S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
Medan som gott öhl, och wijn kan wancka, S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
Mina Bußar hwar och een sin sysla giöör, S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
Med mitt stoop och glaas skall jag eij swijka S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
lustige med dantz och speel. D.I In promptu giord, der några goda wänner woro på en säker orth
Dantza min dåcka män du är ung, och giör dig gladh, D.I In promptu giord, der några goda wänner woro på en säker orth
Skunka, lunka och trippa alt utj en Ringh, D.I In promptu giord, der några goda wänner woro på en säker orth
Gaasa, Rasa och flasa man lustigdt om kringh, D.I In promptu giord, der några goda wänner woro på en säker orth
Att wij må giöra Oß rolig och glad i denna stund, D.I In promptu giord, der några goda wänner woro på en säker orth
Fast Jag än skall mista båd’ hätta och hatt. D.I In promptu giord, der några goda wänner woro på en säker orth
lustig och begärlig D.II En nylustig och begärlig WISA
seen sku wij wäl giöra wår flijt och rätt lekerna ansa D.II En nylustig och begärlig WISA
och straxt der uppå fattig fogel då måste man halta D.II En nylustig och begärlig WISA
rätt som det hwar och en lijkar. D.II En nylustig och begärlig WISA
När wij nu så natten med lust och med nöye fördrifwit D.II En nylustig och begärlig WISA
lyffta på hatt och biuda god natt D.II En nylustig och begärlig WISA
sig höfligt uhrsächta och niga. D.III Ängelska Schique
och ber mig förlora, D.III Ängelska Schique
båd’ honom och gyllende Frantzen. D.III Ängelska Schique
Hwad plägar oß lijka när hofbußen kommer och studsar D.III Ängelska Schique
det wetta wi sielfwe och hälst när han biuder oß pußar, D.III Ängelska Schique
då skola wij niga till golfwet och rodna på kinnen D.III Ängelska Schique
och att en Madam D.III Ängelska Schique
i boden och handlar, D.III Ängelska Schique
och kärlek förwandlar, D.III Ängelska Schique
Advocaten han säger sig wetta båd’ lag och recesser, D.III Ängelska Schique
agera, citera, och skämma bort laga-processer, D.III Ängelska Schique
på kiällaren tager iag styrkia med pipan och kannan. D.III Ängelska Schique
Bror Balthzar han kommer och studsar som Mölnarens Laße, D.III Ängelska Schique
och ähran den fick, D.III Ängelska Schique
med bölder och Moser, D.III Ängelska Schique
men will han då krusa och skrapa, D.III Ängelska Schique
och ställa sig rätt, D.III Ängelska Schique
och se honom an för en apa. D.III Ängelska Schique
Mabelle min Liebste, mitt . och sådant alt mehra D.III Ängelska Schique
är wacker att höra och kunna fransöska parlera D.III Ängelska Schique
och Låtom sko-blacker D.III Ängelska Schique
och leka till deß wij bli warma. D.III Ängelska Schique
En dantzare nyster tillijka med händer och fötter, D.III Ängelska Schique
i diupaste andacht, och säger att han eij blir trötter, D.III Ängelska Schique
att hästar och hundar, D.III Ängelska Schique
sig och uti dantzande öfwa. D.III Ängelska Schique
Men huru skal fattig mans flicka sig skiöta och ansa, D.III Ängelska Schique
och fråga hwem war det slok-öra. D.III Ängelska Schique
han säger tig nytt och hwad sig i hofwet kan skicka D.III Ängelska Schique
du bed’n och sedan att sittia, D.III Ängelska Schique
och kyßen du sedan, D.III Ängelska Schique
båd’ ofwan och nedan, D.III Ängelska Schique
att hwar och en krummer sig lijk som en betzlader katta; D.III Ängelska Schique
och skyla sin ögon, D.III Ängelska Schique
Trehörnig Hatt och Wärjan wid Knä D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Ställa sigh in hos Dames och siunga trall. trall. trall. D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Ring uti Örat och fläckar på Kind D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Jänckar och lagar snält granlåten sin D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Gubben och Kiärngen som lefwa tilsamman D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Hwarest de blåsa [fl]asa och glamma D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Skommaren sitter och wrijder [sitt] Läder D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Jänckar sin Bårst och hwässer sin Trå D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Sylen och Knifwen han hwässer också D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Äter och dricker hos Bonden och siunger trall. D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Äter och dricker hos Bonden och siunger trall. D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Börjar och där af bli ifrig i Sinnet D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Röker Tobak skiär Näfwer och siunger trall. D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Söluger Trut och ohäklat Skiägg D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Drijfwer stor Handel med Höns och med ägg D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Kiör sedan hem i fyrsprång och siunger trall. D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Fullblandad är den med Watn och Miölk D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Skiämmer Gavotter och dantzar den kryckian D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Sälljer falskt Godz och swär det är godt D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Går hon från Torget hoppar och siunger trall. D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Rodderskan som om Sommarn och Wåren D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Jagh kan bäst roo bäst slåß och bäst siunga trall trall. D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Högst uppå Skorsten står han och siunger trall trall. D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Schol-Gåssen står för Portar och Fönster D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Fast han är färdig til höger och wänster D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
WÅra Monsieurer och unga Bussar D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
seen komma dhe heem brawera och studsa D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
sedan begynna de siunga och tralla trall. D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
Snustobaks-Dosa och tree litzer baak D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
sedan begynna de siunga och tralla trall. D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
Jungfrun som sitter wid Bogen och sömmar D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
stickar och wirckar at tijden blijr kort D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
Gåssen som stånder widh Fönstret och siunger D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
Amman som sitter och söfwer den Lilla D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
dricker godt ööl och äter god Maat D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
lägg händer i kors och wara stocklaat D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
Kröker och böger sig lijk som en Katt D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
Dricker upp winsten körer och qwäder trall. D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
Kälckstakan och Tälgknijfwen weet han då stöta D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
Då gäller annat än siunga och tralla trall. D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
och iag måst achta båd Hus och Heem D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
och iag måst achta båd Hus och Heem D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
Din Barn och iag aff hungers nödh döö D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
då får du tijdh nog siunga och tralla trall. D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
Derföre lät migh man siunga och qwäda trall. D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
Då du ock tijd nog skal spöria och röna D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
Då skal iagh också siunga och tralla trall. D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
Så ropar wärden god Wänner och Män D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
Min hustru och iagh törs ey mera sällia D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
sedan lätt eder betala Laget siunga och tralla trall. D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
Till att gå här upp och neder B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Giöra buller och så slammer B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Och dig dedicerar, tänck, B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Jag will hoppas och förmoda B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Och dig sielf, om du äst klook B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Ty iag har och här wijd håfwet B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Han är karl för deij och fleer B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Och af honom måst’ ha lof B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Turcka, Packan, Cam och Cesar B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Att och deras minsta tand B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Lijk’som tiggiarn reefs och slogs, B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Skreek och skeet som en rädd biörn B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
och giör illa immer fort, B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Och då blijr din ludna låck B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Och min book eij sönder rifwer, B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Så blijr iag, och är din wän. B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
som föll genom en glugg och slog ihjäl sig. B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
Han gick alt för sig sjelf och gjorde intet buller; B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
Men åt sig gerna mätt och drack sig gerna fuller. B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
På slädar åker kring, när kärr och sjöar bär. B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
Så osnygg som han war och faslig förrn han dog, B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
Nu sen han döder är, och wintren blir så stränger, B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
At det ger knäpp och smäll i knut och gärdsgårds stänger, B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
At det ger knäpp och smäll i knut och gärdsgårds stänger, B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
Den förr för honom war förfärad nog och rädd, B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
Kom nu och gißa på, förrn du går ett steg länger, B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
J det hans lif och död ä bägge älskad worden, B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
Som han så ofta skrämt, at det war synd och skam. B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
Så gack långt heldre hem och lägg dig ned och sof. B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
Så gack långt heldre hem och lägg dig ned och sof. B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
Och på båt sitt lif at wåga B.III Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender af d. 30 Januarii 1699
Folck och fä burdus omkull, B.III Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender af d. 30 Januarii 1699
Spectatores och Actores B.III Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender af d. 30 Januarii 1699
Phariseer och Skriftlerde B.III Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender af d. 30 Januarii 1699
Arboga och Köping d. 16. Jan. B.III Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender af d. 30 Januarii 1699
Och med them mong läckert stycke, B.III Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender af d. 30 Januarii 1699
Som them hullit nål och twåhl. B.III Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender af d. 30 Januarii 1699
och iag deße daa’r fått fatt, B.IV Swenska ordinarie Påsttijender
Och då för noveller drefws B.V Swar uppå de Nya Tidningar
Som eij ren fådt barn och Linda, B.V Swar uppå de Nya Tidningar
Swijn och Bönder lika skiägg, B.V Swar uppå de Nya Tidningar
Sidst och detta nya är B.V Swar uppå de Nya Tidningar
utan plog och utan kuk B.VI Nykiöping d: 5 Septembr
Der man mister arm och been, B.VII Blir det krig så måst wij fort
Blir det frijd kan wäl och skie B.VII Blir det krig så måst wij fort
Så ha wij hört och sidt 5 skriffter om en piga, B.VIII En trösteskrifft till 5 personer
hwars myckna låf och prijs här öses ymnigt ut B.VIII En trösteskrifft till 5 personer
med luut och strängespeel dee sörja och med giga: B.VIII En trösteskrifft till 5 personer
med luut och strängespeel dee sörja och med giga: B.VIII En trösteskrifft till 5 personer
lät af med ängslan den och trösten till er taga B.VIII En trösteskrifft till 5 personer
at Stockholm fruchtsam är och hafwer fler igen: B.VIII En trösteskrifft till 5 personer
Ty wänden nu omkring och söken upp en annan B.VIII En trösteskrifft till 5 personer
Jag eij mißunna will Er sådan roo och gamman. B.VIII En trösteskrifft till 5 personer
När Jagh Gick sta och frija B.IX Klagedicht
Och för en unger Pijga, B.IX Klagedicht
och säijer tiensten opp, B.IX Klagedicht
heel slaskut och osnygger, B.IX Klagedicht
Och på des strupa satter B.IX Klagedicht
Så miuk är hon och feeth. B.IX Klagedicht
Beprydd med weck och Skåhrar, B.IX Klagedicht
de slincka hijt och dijt, B.IX Klagedicht
Och heela kroppen lijka, B.IX Klagedicht
På gålfwet af och tee. B.IX Klagedicht
Swartsiuk moth mig och pijgan B.IX Klagedicht
är och det trålle grå, B.IX Klagedicht
då bannas hon och dundrar, B.IX Klagedicht
Då måst iag opp och krusa B.IX Klagedicht
Och med det trålle hyckla, B.IX Klagedicht
Stink Spiritus och Rosa B.IX Klagedicht
Och så min föda få. B.IX Klagedicht
Och Jag, iag arma fiolla, B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Jag war wist och en stålla, B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Mångh Vngh och Rasker Fåhle, B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Dee skaldra och de knarra, B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Krokryggot och kryp luta B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Hans panna och min kiortel B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
kan och den mesen gråå B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Han taar och wähl till goa, B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Wååt, slaskut, kall och kuhlin B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Och aldrig större lycka B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
sleka up Öhlet och sparka kull Kannan B.XI WJßerlig war iagh då Galen i Pannan
och lefwa medh lijtet småfiollug förnögd. B.XI WJßerlig war iagh då Galen i Pannan
så strök iagh Toppseglet och kröp så i Wråå. B.XI WJßerlig war iagh då Galen i Pannan
som tiänte hoos Phillis och strök hennes Skor B.XI WJßerlig war iagh då Galen i Pannan
ja drack hennes Skåhl uhr Så och uhr Stäfwa B.XI WJßerlig war iagh då Galen i Pannan
Jagh tacka för Gunsten och föll uppå Knä B.XI WJßerlig war iagh då Galen i Pannan
han märkt henne kläder och giorde så mä. B.XI WJßerlig war iagh då Galen i Pannan
Skall iagh min Hugnadh medh Pijgor och Hundar B.XI WJßerlig war iagh då Galen i Pannan
och wandra förnöylig på Frijheetens baan. B.XI WJßerlig war iagh då Galen i Pannan
NU är iagh frij och frij skall iag wara B.XI WJßerlig war iagh då Galen i Pannan
Jfrån denna Dagh och in till min Dödh B.XI WJßerlig war iagh då Galen i Pannan
Och eij Elin skådat an. B.XII Een fiskare-Broos wijsa
Derför iag mig och förklarar B.XII Een fiskare-Broos wijsa
Ty hon är rätt miuk och fijn, B.XII Een fiskare-Broos wijsa
Nätt och liten som en Mygga, B.XII Een fiskare-Broos wijsa
Snabb och qwick som räfwellkruut. B.XII Een fiskare-Broos wijsa
Elin är min frögd och gamman B.XII Een fiskare-Broos wijsa
Och min rumpa Apotek, B.XII Een fiskare-Broos wijsa
och fick så lust till roo, B.XIII Sidst om en mårgon goo
hon är för qwick och snabber, B.XIII Sidst om en mårgon goo
men iag ledz och wid smeeka, B.XIII Sidst om en mårgon goo
och blöta som en skijt, B.XIII Sidst om en mårgon goo
doch har och mången swans B.XIII Sidst om en mårgon goo
och toma boet stodh qwar. B.XIII Sidst om en mårgon goo
och blijr i lorten qwar B.XIII Sidst om en mårgon goo
en stoor törs iag och eij B.XIII Sidst om en mårgon goo
det hwar och en begär. B.XIII Sidst om en mårgon goo
ty feet är iag och eij B.XIII Sidst om en mårgon goo
och kommer hon då under B.XIII Sidst om en mårgon goo
så går det och med meij. B.XIII Sidst om en mårgon goo
sit guld och sina skattar, B.XIII Sidst om en mårgon goo
och kan skee ännu mehra, B.XIII Sidst om en mårgon goo
twå took är mohr och fahr. B.XIII Sidst om en mårgon goo
Derföre will och iag B.XIII Sidst om en mårgon goo
och icke fängslans laag B.XIII Sidst om en mårgon goo
och sin mat i Marken leta, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Skubba sig och fingren wrijda, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Fisk och kiött på tårget kiöpa, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Stå och Sqwaldra i hwar Gata, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Och sin Matmohrs later rata, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Bära fram bå’ stek och Flundra, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Och dem till sin syßlor hålla. B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Och dock löpa lika tom B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Draf, och egen träck förtära, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Heldre Gud och himmel mista B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Och att wara stor i munn: B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Knif och påken straxt framwisa, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Och så kiöra, skratta flisa, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Willia wara gran och Nätter, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Spela knäck och kiämpa nötter, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Sexton åhr och aldrig mehra, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Säija neij och mena ja ja, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Altijd grann och nätter wara, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Och lell gå med Silckes brackor, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Ränn’ i by och föra Skqwaller, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Och Långskieggut the sig fram, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Och skinklabben få stundom: B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Sweda håår och sällia Pähron, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Och sin Nästa så bedraga, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Beck och tiära Båtzmans Ähra, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Och hwar an i Synen Skiähra, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Dräpa löß och tobaak röka, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Seija heij bror, op och pumpa, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Vppå bohle sitt’ och fijsa, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Lort och Rusin drufwe-Grenar, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Sällia Swiskon och små stenar, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Tal’ om duk- och handukz mönster, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Gå på skall och Låppefångh, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Swäria Slås och otucht drijfwa, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Arg och Elak aldrig from, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Vtj bäck och flått sig söhla, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Och i kimröök fingren miöhla, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Kasta klooth och tobaak röka, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
Och leckte med den fågna mus FA.I Det war en gång en unger katt
Och giohl så unga katten flat FA.I Det war en gång en unger katt
Som miste både leek och mat. FA.I Det war en gång en unger katt
Och sa det hade iag wäl wändt FA.I Det war en gång en unger katt
Een Sugga låg och sku få Grijsar FA.III Een Sugga låg och sku få Grijsar
Att hwar och en sin plåga har. FA.IV Så går med oß i wåra da’r
Ett lamb stod wid en Å, och drack, FA.IV Så går med oß i wåra da’r
Det gaf sig straxt i tal och snack, FA.IV Så går med oß i wåra da’r
Mån Giäddan, som är glupsk och arg, FA.IV Så går med oß i wåra da’r
Är bättre änn en Hök och warg? FA.IV Så går med oß i wåra da’r
Så plä och mäst i werlden gå: FA.IV Så går med oß i wåra da’r
och kasta elden i min krop. G.I Jag weet par skiöna Hand Granater
Så lätt at och hwart barn kan G.IV Hwem är som detta gißa kan
Mig lättlig kasta af och an G.IV Hwem är som detta gißa kan
den ska tåf er och först bli fru G.IV Hwem är som detta gißa kan
aflång, miuker, rund och trinner, G.VI Jbland tomer, ibland stinner
som öpnas kan bå natt och dar, G.VIII En aflång book med twänne blar
Och intet betar hundra mijhl G.IX En blinder häst förutan fötter
Han är så munstyf stark och yr G.IX En blinder häst förutan fötter
J qwäll har warit nätt och grann. SP.I Jag spår, att mången som i qwäll
Dig will jag önska nu och spå, SP.II Dig will jag önska nu och spå
Så qwick och wig lik’som en ko, SP.II Dig will jag önska nu och spå
Och mera, som du sielf får sij; SP.II Dig will jag önska nu och spå
En fråga mig, om jag och kan SP.III En fråga mig, om jag och kan
Den du will ha’ och dig will ta’. SP.III En fråga mig, om jag och kan
Hur’ du och din hustru blij SP.V J din panna kan iag sij
at bå hon och du lär brå SP.V J din panna kan iag sij
och bin det sen en torsdagz natt SP.VI Will du at iag dig nu skall spå
Och läs backfram det skrifwit står SP.VI Will du at iag dig nu skall spå
Den önskar iag och säckert spår SP.VIII Hwem detta ur min spåpung får
Uti sitt huushåld natt och da SP.VIII Hwem detta ur min spåpung får
och min näswijs mund tiltäpt SP.X SpåGubbens grafweskrifft
Nu kan migh hwar och een ett qwarther stäckre sij. E.I Vppå Duc de Monmouth som blef Halßhuggen i Engelandh
så länge som han war och här på Jorden lefdhe E.II Vppå en Trägårdzmestare
Lär sielf af Maskar blij förtärd och söndergnagen E.II Vppå en Trägårdzmestare
Taar sielf hoos Matkar nu sin Hwijla och sin roo E.II Vppå en Trägårdzmestare
Och fördubbla då din frögd; E.IV Ästu unger war man glaa’r
Och blir kan skie ibland, för mödan, wäl betalter: E.VI Den något stiäl utur en ärlig Danmans hus
Stiäl in, och aldrig ut; blir du en ärlig tyf E.VI Den något stiäl utur en ärlig Danmans hus
Som en Drake dag och natt, E.VIII Den som ligger på sin skatt
Och den inte nän’s te’ bruka, E.VIII Den som ligger på sin skatt
Rätt så säll och rätt så riker E.VIII Den som ligger på sin skatt
Herregunst och Aprilwäder E.XIII Herregunst och Aprilwäder
Skiöna glaas och Jungfruläder E.XIII Herregunst och Aprilwäder
och det hålles dock för raart. E.XIII Herregunst och Aprilwäder
Giör dig sielf och andra gådt. E.XIV Jnte wetstu hur det går
Och tahla icke aldt, hwad lögnen för i swangh E.XVII Tagh digh till wara wähl
för dhet du hördt och sagdt, men eij förswara kan. E.XVII Tagh digh till wara wähl
ligga wäl och piälta småt E.XIX Dricka lagom äta godt
wara nöijd och lefwa bra E.XIX Dricka lagom äta godt
slås och håller tåf hwar an. E.XX Gudh gif frid i wåra dagar
och fast mindre än få sij E.XXI Skal din Kierleek tyster blij
Om älska är en dygd som det och säckert är E.XXII Om älska är en dygd som det och säckert är
Du dricker bra kan iag och see E.XXVI Du äter giärna goda mål
Solfiär, Muff och Marknansgåfwor E.XXVII Alt hwad dig een ungkarl låfwar
Wist är hon Snabb och snäll, i sina händer små E.XXXI Öfwer en Jungfru som war berömd för wara så snäll i sina händer
ty hon kan i en hast förutan stöd och stänger E.XXXI Öfwer en Jungfru som war berömd för wara så snäll i sina händer
Som Fot och benelös rätt som en sloker hänger. E.XXXI Öfwer en Jungfru som war berömd för wara så snäll i sina händer
Och ändå wäl blifwit glömbd. E.XXXII Lucretia är fast högt berömd
emellan amman så och pigan E.XXXIII En sa, iag beer er, säij mig då
d’är samma som emellan koon och qwigan E.XXXIII En sa, iag beer er, säij mig då
Mitt tahl förtretar och förargar stedz de unga, E.XXXIV På en Tandlöös kiäring som aldrig teeg
Då iag en gång hade sufwit under ett trää och waknade sedan upp. E.XXXVI Då iag en gång hade sufwit under ett trää och waknade sedan upp
Som Adam då han såf men wakna seen och kiende, E.XXXVI Då iag en gång hade sufwit under ett trää och waknade sedan upp
Då första hwijhlan hans och blef hans sidsta roo. E.XXXVI Då iag en gång hade sufwit under ett trää och waknade sedan upp
Hwars Rijkdomb lijksom min består af giell och skull, E.XXXVII Åth en som rådde mig att taa en fattig wacker Flicka
Men den Sylvander will med Skiähl och hierta binda, E.XXXVII Åth en som rådde mig att taa en fattig wacker Flicka
Lijka stånd, och lijka heder, E.XXXVIII Lijka stånd, och lijka heder
Och fölg mitt råd mig tycks, är bättre wara gifft E.XXXIX Läs ungerswän jag ber betänkligt denna skrifft
Och som en stackars hund för andras portar liggia. E.XXXIX Läs ungerswän jag ber betänkligt denna skrifft
En Walmars råck och axeltafft E.XLIV En Walmars råck och axeltafft
En Jungfru hand och yxeskafft E.XLIV En Walmars råck och axeltafft
Som du och den tu håller ’tåf. E.XLIV En Walmars råck och axeltafft
än bå Natt och dag blij trähl. E.XLV Giffter du dig, giör du wäl
Om man som tuppen feck och samma wilkor ha E.XLVI Hwad wore det för frögd sig hustru till at ta
Han har wäl tio tålff, de få och hoptals barn E.XLVI Hwad wore det för frögd sig hustru till at ta
Om det som dem behöfws till kläder maat och födan E.XLVI Hwad wore det för frögd sig hustru till at ta
Han, efter tycket mitt, som hwar och en wäl wet, E.XLVII Hwad är en ungkarl som med alla tißlar, taßlar?
och så undslippa denna sorgen E.XLVIII Will du at iag skall lära deij
Och begiär blij hennes Man E.L West du hwad en Ungkarl will
Som en bonde gå och plöija E.L West du hwad en Ungkarl will
Och swar: att äckta stånd, det är en råttefälla, E.LII En gång så månde en, den frågan föreställa
Och lembnar dig ändå alt hwad det af sig kastar. E.LIII Hwad är ett gifftermål? perpetuelt arende
Och när han ifrån dig dör E.LV Tar du dig en gammal Man
Att Rijda will och full, liuga swäria skrijka, E.LVII Att Rijda will och full, liuga swäria skrijka
att alldrigh som een karl stå bij, men fly och wijka, E.LVII Att Rijda will och full, liuga swäria skrijka
har warit mitt maner, Jagh hwijlar och nu här E.LVII Att Rijda will och full, liuga swäria skrijka
Men mången och, kan skie, jag tror han satt och töt, E.LX Uppå en Masquerade där par-sedlar drogos
Men mången och, kan skie, jag tror han satt och töt, E.LX Uppå en Masquerade där par-sedlar drogos
Den spelas i hwart land och i hwar stad E.LXI Om iag mins rätt så tyks mig masquerad
Som nu så mången natt och da’ E.LXII Hwar mumlar talar nu för sig
Sehn af år och resor trötter E.LXIII Verser öfwer Kongl. Majts hund, Pompe
Mången stålt och fager Mö E.LXIII Verser öfwer Kongl. Majts hund, Pompe

Next Section

Top of Section