Next Section

Previous Section

 
 MENA................4
Mena han är eder altijdh godh. IV J Fouglar små som siunga i Skougen
Fast wij eij tahla stort wij mena hwad wij seija, XXIX A la plus aimable Bergere
Mena sigh der med lefwa ala francesse D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
Säija neij och mena ja ja, B.XIV Jngen så fullkomblig skattas
 
 MENAR...............4
Jag menar kunna nog när iag kan ingen ting, XXIX A la plus aimable Bergere
doch iag menar dhe som bära XXXIV Klippings hanskar har iag låfwa
Språkmästaren menar sig der med wäl mycket förtiena D.III Ängelska Schique
Hwad menar du, min wän, at denna grafwen gömmer? B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
 
 MENING..............2
Men hwem kan ödetz mening weta, IX O! frija bandh, o! sälle fängzlan
utan mening klappa dem, XXVIII Vppå ett Conterfait
 
 MENN’SKIANS.........1
wijnet frögdar menn’skians hierta, S.V En Suputhz förswar
 
 MENT................1
den de ment dem komma till. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
 
 MENTE...............2
som iag mente, till at fråga S.II Kårf-giästbod
Mente intet att hon kom B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
 
 MENTHE..............2
Och menthe iagh då att, een tåhligh ödmiukheet XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
Jagh menthe men förgiäfz ett Qwarther längre blij E.I Vppå Duc de Monmouth som blef Halßhuggen i Engelandh
 
 MENUET..............1
een Menuet, går ock så nätt D.II En nylustig och begärlig WISA
 
 MEN’T...............1
när iag men’t till slåtet gå, S.II Kårf-giästbod
 
 MER.................37
Mer än wackra min herdinna, I Mer än wackra min herdinna
När Elden eij mer bräns, när sohlen eij mer lyser, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
När Elden eij mer bräns, när sohlen eij mer lyser, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Och ingen Stierna mer på klara himlen syns, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Jagh swär wijd himblens häär att aldrig älska mer. XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Och wijd skiönheeten sielf att iag eij älskar mer. XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Jag älskar aldri mer, ty iag har nu erfari, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Som många håller kier, iag älskar aldrig mer. XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Jagh älskar aldrig mer, ty älska är en längtan, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Ty swär iag till ett sluth, Trå den som älskar mer. XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Jag har intet hopp mer att blifwa förloßat, XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
som redan fast mer än halfdöder är, XX Tröstu så skynda dig skiönsta Climene
Men ännu det mer än mästa XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
hiertat mitt blijr eij mer löst. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Ja! mer, swartsiukan sielf will wyrdnad tig betee, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Jag lider mer än iag det säija weet, XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
Han har mer nöije i sin smärta, XXVI A L’aimable Bergere
Fast mer än detta alt sig i min gåfwa wijsar, XXIX A la plus aimable Bergere
Samt murklor, swampar och hwad mer du skådar här, XXIX A la plus aimable Bergere
Ach sorg, Ja mer än sorg att mista dig min wän, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Jag lär här effter eij des kloka ord mer spöra, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Jag hör nu intet mer des liufwa strängar röra, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Hwad seer mitt Öga då när det eij mer kan see, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Wid sådan tröst mer Sorg än frögd och glädie wankar, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Jagh får eij se dig mer, iag får eij med dig tahla, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Jag kan af ängzlan nu fast intet ord mer nämbna, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
stedz effter mer fijker, F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
Ty iag wil aldrig mer gråta, F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
hwadh kan fägna mer, än som förtrolighet S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
intet willia att man, mer skall wäija S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
Den älskar honom sen fast mer än dunebädd. B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
mer om Jungfruns pattar blöta, B.V Swar uppå de Nya Tidningar
Fast mer än brenwijns kohsa, B.IX Klagedicht
Jag tog’na aldrig mer, B.IX Klagedicht
Mer än någon tommer bonde, B.XII Een fiskare-Broos wijsa
Mer än man kan hinna ta. E.IX Många fara effter Gulle
emedan mer än nån iag altid warit kär, E.XXII Om älska är en dygd som det och säckert är
 
 MERA................26
Ach hwem har mera sorg än Jagh? VIII Så skyndar du deij från meij nu
till aldrig mera älska, XI Jag swor en gång
Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
När hafwetz diupa brunn eij mera watten hyser, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Ty swer iag nu en gång att aldrig mera älska, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Och aldrig nånsin mera nå din Gunst. XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Jag törs eij Belide, ach Jag törs eij mera säija, XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Om himblen mera Gunst mig nånsin will beskiära, XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Hwad tyst är spöries då, iag törs eij tala mera, XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Hoos den der oförnögdh stedz mera hafwa will, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Den himblen mera gunst mehr godt än mig förunner, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Som älskar dig som iagh, doch mera lyklig är, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Jngen will mera mig nåde bewijsa, XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
Swart Jämbna Ögon bryn och mycket mera anna, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Jag tänckte nu som förr, när hon eij mera synnes, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Och fast mera hugna deij, XXVIII Vppå ett Conterfait
Jag der mera nöije finner XXVIII Vppå ett Conterfait
En wän som mera wärd än som min wänskap är, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Ju mera andra iag förnögde glade sij, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Ja! äntlig af migh sielf, ähr inthet mera qwar XXXII Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och önskelige död
När han eij mera äta kan. F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
Min hustru och iagh törs ey mera sällia D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
Fins knapt någon ährlig mera, B.V Swar uppå de Nya Tidningar
Hon älska migh fuller men mera sin hund. B.XI WJßerlig war iagh då Galen i Pannan
At de eij mera årka hem, FA.I Det war en gång en unger katt
Och mera, som du sielf får sij; SP.II Dig will jag önska nu och spå
 
 MERCKER.............1
mercker du eij min förtreeth XXI Vpmaningh till Älskogh åth den skiöna och unga Celimene
 
 MESEN...............2
den gambla Mesen grå, B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
kan och den mesen gråå B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
 
 MESTA...............1
Städz önska aldrig få, dens mesta nöije är, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
 
 MESTERSTYCKE........1
tänckt ändtlig giöra ett fullkombligdt Mesterstycke XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
 
 ME’EN...............1
Will du min swarta hand me’en silfwerpenning smörja SP.IX Will du min swarta hand me’en silfwerpenning smörja
 
 ME’N................2
Neij alt me’n iag mig kan röra F.III En Krigsmans wijsa
i frijhet me’n iag kan, F.VI Contre le Mariage
 
 MIDDAG..............1
iag hwijlar middag med min wän. S.I En sulten swarter mager kar
 
 MIG.................262
Hwad till Klagan mig månd drifwa, I Mer än wackra min herdinna
den har mig bracht i Snara, II Herdinna säij
haar mig beweckt att hööra på III. O Nechtergaal
Och lemnar mig den minsta qwar. VIII Så skyndar du deij från meij nu
Du aldrig nånsin af mig glömd. VIII Så skyndar du deij från meij nu
Fast du mig lemnar utj twångh, VIII Så skyndar du deij från meij nu
Som mig en willig oro giör. IX O! frija bandh, o! sälle fängzlan
Skall mig doch ingen kunna twinga, IX O! frija bandh, o! sälle fängzlan
som mig eij behagar, X Farwähl med din plåga
Eij sku hoos mig ha gång, XI Jag swor en gång
Har mig nu lustigdt bracht till bryta löffte mitt, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Ty han mig låfwade, så många frögdestunder, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Lär alla det af mig, min frögd är migh betagen, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Men älska tro mig fritt, det aldrig nånsin skier, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Hwad pina kierleek är, hur’ falsk mig Astril wari, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Som för en liten lust mig tusend suckar gier, XII Jag swor wähl en gång förr at aldrig mera älska
Men huru kan mitt sin och tanckar hoos mig blifwa XIII Man har befalt att iag här werser skulle skrifwa
När mine Ögon eij få blifwa hoos mig qwar, XIII Man har befalt att iag här werser skulle skrifwa
Ty Eder fägringz krafft, med wåld dem från mig tar, XIII Man har befalt att iag här werser skulle skrifwa
Doch är det intet nog, min Ögon från mig röfwa, XIII Man har befalt att iag här werser skulle skrifwa
Och gifwa mig med gunst mitt hierta mig igen, XIII Man har befalt att iag här werser skulle skrifwa
Och gifwa mig med gunst mitt hierta mig igen, XIII Man har befalt att iag här werser skulle skrifwa
Men will man utaf gunst till morgon tid mig gifwa, XIII Man har befalt att iag här werser skulle skrifwa
Skall Lyckan altijdh wara mig emoth, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Så lätt mig klaga fritt utj min Nödh, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Doch Lyckan war mig aldrig än så huld, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Men säger mig doch eij min brott och skuld. XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Hon är för mig rätt intet liufwelig, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Hwad hielper att Jag mig med suck till himblen wänder, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Näär han sig stedz emoth mig widrig teer, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Om lyckan Skiönt mig will, nu utan skuld förtryckia, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Han kan då tro mig fritt med all sin macht eij rycka, XIV Ach hårda höga himmel, ach! hur länge måst iag lijda
Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller, XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller, XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
En ängzlig plåga är, som mig hårdt sätter ann, XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Har då iag säker war, mig listeligen bracht, XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Men om Jag älska skall, så un mig tijga still. XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Du måst bekienna sielf at det mig intet båtar, XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Fast iag skiönt älskar den, som mig kan skie eij hatar, XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Om himblen mera Gunst mig nånsin will beskiära, XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Men skier det eij så troo, att iag doch som mig böör, XV Mig fehlas något, men iag weth eij hwad mig wåller
Will Öde du på mig eij nånsin nådigdt blifwa, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Sij lyckan är mig moth och Astrild will mig plåga, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Sij lyckan är mig moth och Astrild will mig plåga, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Hwad bör mig wällia att Jag wällier Rätt och wähl? XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Som tröstlöös utaf sorg mig ängzlefult förtähr, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Ty måste iag mig och som lyckan will förnöija, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Lär’ sielf blij Advocat för mig som klagas an, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Som skyller mig för det iag intet ändra kan, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Och fängzla all den Gunst du mig förr månde tee, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Den himblen mera gunst mehr godt än mig förunner, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Ach wee! att lyckan mig en sådan domb förkunnar, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Men troo lell om du will, med orätt mig eij dömma, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Det motgång twingar mig doch eij ostadigheet, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Det är en frijheet som mig mycket högre qwällier, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Som ondt hans hårdheet mig nu ymnigt tillsändt har, XVII Kiärlekz korg med hiertans Sorg
Kierleken är mig emoth, XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
Och den mig ynka skall Öker min smärta, XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
Min Önskan slår mig felt. XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
Jngen will mera mig nåde bewijsa, XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
Att hon af ynkian med mig stämmer in, XVIII Wist är Jag födder på Jorden till lijda
Ända mig och mitt beswär, XIX Ödemark i willa Skougar
Från mig rymmer liufligt löije XIX Ödemark i willa Skougar
Till mig flyter sorg och pust, XIX Ödemark i willa Skougar
Doch iag får mig eij beklaga, XIX Ödemark i willa Skougar
Haar du wähl hierta mig lembna allena, XX Tröstu så skynda dig skiönsta Climene
När du mig biur far wähl. XX Tröstu så skynda dig skiönsta Climene
Endast din när wist har warit mig Kier, XX Tröstu så skynda dig skiönsta Climene
Ynka mig nu ty dommen är fälder, XX Tröstu så skynda dig skiönsta Climene
Hon reser, hon rees och will mig förlåta, XX Tröstu så skynda dig skiönsta Climene
Och sättia mig här att sörria i frijd, XX Tröstu så skynda dig skiönsta Climene
som mig tycks än med förtreet, XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
Astrild mig wid handen fattar XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
flög han från mig öfwer bohlet, XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
salta hijßlig för mig kåsten, XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
fråga hwad mig stog till rådz, XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
hopp och frucktan stog mig när, XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
see, hoos mig förbudit är XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
Saa’ kärleken till mig sackta, XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
ingen mig förtäncka lär XXII En ähreskrifft öfwer en mycket waker fru
frija mig från den belägring XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Men när iag mig rätt besinner XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
will iag sielf förswara mig. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Jag dig nu ifrån mig drifwer, XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
som mig wäl förswara kan XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
emot den mig sätter an. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Fienden som mig will fälla XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Commendanten mig nu säger XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
mehra nånsin uppå mig XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Deße tiender mig qwällja XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
at den mig will gripa an XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Nå goo herrar lät mig höra XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
hwad J råå mig till at giöra XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
den mig bringa will på fall. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
mig på nåd och onåd gee. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
som mig reen i fängzlan bracht XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
fräls du mig från den belägring XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
wackra Phillis frija mig XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Jag måst sielf förswara mig XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Lätt mig spöria då Camerater XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
måst iag mig nu wunnen sij XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Ach! är det mig eij en skymf XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
De som skulle mig förswara XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
giorde mig ett fahrligt snee. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
uthan saklöst mig försaka XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
låfwa till förråda mig. XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
underkastar mig i dag XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
som din hand mig lägger på, XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
all den tijd mig unnas lefwa XXIII Stockholms flickor lät Ehr fägring
Men straffa ingen mig att iag nu måste lijda, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Men troo iag plichtar hårdt för det du mig behagar, XXIV Jag kund wähl lyckligt förr mot Astrils båga strijda
Skiönheetens glantz den giord mig ringa fahra, XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
Jagh hörde mig och ingen annan tee, XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
Jagh bröth mig ur Cupidons starcka snara, XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
Man har mig hårdt med kiärlekz kedior ängzlat, XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
Och som mig tykz in till min dödz-stund fängzlat. XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
Ja Cloris will mig ingen bättring låfwa, XXV En ähredicht öfwer den underskiöna Cloris
Ja! Astrildz macht giord’ mig eij fahra, XXVI A L’aimable Bergere
Mig då bland flickor lustig giordt. XXVI A L’aimable Bergere
Jagh weet eij nån som för mig faasa, XXVI A L’aimable Bergere
Ty han har mig nu bunden lembnadt, XXVI A L’aimable Bergere
Derföre iag mig undergifwer, XXVI A L’aimable Bergere
Som mig en Engell sänder till, XXVI A L’aimable Bergere
Och frija mig ifrån min dödh. XXVI A L’aimable Bergere
Din liufligheet den har mig dårat, XXVI A L’aimable Bergere
På nåd och Onåd iag mig gifwer, XXVI A L’aimable Bergere
Mig må eij nån mehr wisput kalla, XXVI A L’aimable Bergere
Fast hon will hårdt moth mig förfara, XXVI A L’aimable Bergere
Så hoppas hörsamst Jag, den gunsten mig bewises XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Men lembna dig i fredh, sen du ifrån mig kom, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Har du mig nogsamt hördt på Glädie strängen speela, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Sorg ängzlan säija mig att fasligt Skiepzbrått är, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Hwareffter Kosan för tillställa mig hwar wär XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Det nöije iag har hafft, att du mig kunnat lijda, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Då har mitt manna mod, swårt wärja mig för gråta, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Hur liufft och kiert för mig ditt söta sälskap war, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
När mig i hogen ran de förre liufwa daar, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Då har Jag strax gådt uth för mig att fantisera, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
wijd återresan mig inbillat galna Tingh, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
mig Öfwertalt till tro, hwad aldrig lärer skee, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Och bracht mig utj hopp dig på de orter finna, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Så har mitt blinda hopp mig mången gång bedragi, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Och kommit mig till troo hwad doch omöijligdt war; XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
När något bref mig gafz strax sig mit hierta rörde, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Fast Jag weet säkert nogh när Jag mig rätt besinner, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Att hwarcken bref ell’ bud blir sändt från dig till mig, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Har offta giordt, att iag mig kunnat till dig sälla, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Men iag har gali tänckt mit hopp har mig bedragi, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Ståndachtigheet ska sig, hoos mig med troheet para, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Att iag för ängzligheet mig måtte rådlöös sij, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Snart rinner mig i hug ditt makalösa kynne, XXVII Här skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit
Hwad mig lyckans gunst beskier, XXVIII Vppå ett Conterfait
Ja, om Jag mig rätt besinner, XXVIII Vppå ett Conterfait
Men mig qwällier utan tahl, XXVIII Vppå ett Conterfait
Mig den Lijksom räcker till, XXVIII Vppå ett Conterfait
Men det mig kan mäst förtreta, XXVIII Vppå ett Conterfait
Mig med hugg och slag eij höter, XXVIII Vppå ett Conterfait
Mig när Ja’na will haa Kier, XXVIII Vppå ett Conterfait
Om du med mildheet nu undfår allenast mig, XXIX A la plus aimable Bergere
Som mig den till behag, och dig till tienst haa giordt, XXIX A la plus aimable Bergere
Giästbudin och gick dijt, iag skynda mig och bort, XXIX A la plus aimable Bergere
Men wiltu något mig ännu till willies giöra, XXIX A la plus aimable Bergere
Omöijligheet mig ståår emoth, XXX Sur l’absence de l’aimable Bergere
Och lembnar mig här qwar i ängzlan och i pust. XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Är himblen då på mig allena wreder worden, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Men mig han endast här will plåga uppå Jorden? XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Då då då will min wän dra bort och mig förlåta, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Ach grymma lycka ach! hur har du moth mig handlat, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Du hatar derför’ mig at iag har hållit kiär, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
En wän som trösta mig stedz med sin liuflighet, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Då när du oförtient tillskynda mig förtreet, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Doch fast än Ödet will på mig sin macht föröfwa, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
När iag betäncker mig så må mit hierta spricka, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Moth en så stoor förlust kan intet mig hugswahla, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Jag will och skall mig sielf af suck och sorg förtära, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Jagh fägnar aldrig hwad hon elliest mig will gifwa, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Ty effter hon nu taar ifrån mig all min frögd, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Så skall hon aldrig mehr få giöra mig förnögd, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Fast lyckan säijer mig sitt hårda mothstånd an, XXXI Sur le De part de l’aimable Bergere
Mig är det endast nog, iag ällskar utan flärd. XXXIII Een Spegell, en Modell, en afbilld ästu worden
hwar med iag mig för Er teer, XXXIV Klippings hanskar har iag låfwa
ingen kalle mig se’en kahler, XXXIV Klippings hanskar har iag låfwa
Ja, iag kan mig reedan frögda XXXIV Klippings hanskar har iag låfwa
Ach! det wor’ för mig en harmer, XXXIV Klippings hanskar har iag låfwa
men det onda moot mig stifftas F.I Contre La Fortune
som mig qwällier ynckelig. F.I Contre La Fortune
Har hon präßat af mig tårar F.I Contre La Fortune
lätt mig döö och blij i roo. F.I Contre La Fortune
Wiltu altijdh moth mig strida, F.II Wreda lycka och Oblijda
För mig bland de dödas skara, F.II Wreda lycka och Oblijda
Hwad hon på mig will föröfwa, F.II Wreda lycka och Oblijda
Fast än alla moth mig strijda, F.II Wreda lycka och Oblijda
Der med hon mig stöter nehr, F.II Wreda lycka och Oblijda
Lyckan lär sig till mig wända, F.II Wreda lycka och Oblijda
Skall iag mig nu sielf förlåta F.III En Krigsmans wijsa
och mig öfwerwunnen see? F.III En Krigsmans wijsa
Neij alt me’n iag mig kan röra F.III En Krigsmans wijsa
iag mig henne egin gier, F.III En Krigsmans wijsa
så tog Mars mig sielfwer ahn. F.III En Krigsmans wijsa
förstår informera mig, F.III En Krigsmans wijsa
Ty troo mig gråth och låth F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
Men tro mig fritt den är F.IV Vpmuntringh till förnöijelße
Den det ifrån mig skiähl, F.V Lustig frisk opp
Han lijfwet från mig tager, F.V Lustig frisk opp
hwad lyckan mig än sänder till S.I En sulten swarter mager kar
för hwilken mig seen pengar gifs, S.I En sulten swarter mager kar
som mig skänktes på et faat; S.II Kårf-giästbod
mig at hålla löfftet mitt, S.II Kårf-giästbod
af den kårf som sändes mig S.II Kårf-giästbod
som slijk Stadzwackt på mig hyßa, S.II Kårf-giästbod
komma ta mig i arrest, S.II Kårf-giästbod
lär eij stort för mig op äta, S.III Madammoiselle
gå rätt fahninwall från mig S.IV Encomium viresque pulveris tabaci
tagit mig et kämpa ruus, S.V En Suputhz förswar
då boor glädien hoos mig inne, S.V En Suputhz förswar
det mig hierteligen qwällier S.V En Suputhz förswar
eij är med mig lijka lång, S.V En Suputhz förswar
Jngen, ingen kan mig skillia S.V En Suputhz förswar
Flickor gieer Jag mig eij tijd att skiöta, S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
mig wänttar det som mycket bättre är, S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
Som mig brenner, om jag honom längre bäär. S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
För’n jag tappen med mig utur tunnan taar. S.VIII Ähr eij wänskap brörs den bästa tingh på Jorden
kjär flickor mig tyckes at j ock gjören slut uppå glamme D.II En nylustig och begärlig WISA
iag säger för mig att iag hälst Alamode mig lagar, D.III Ängelska Schique
iag säger för mig att iag hälst Alamode mig lagar, D.III Ängelska Schique
han ser mig då ann, D.III Ängelska Schique
och ber mig förlora, D.III Ängelska Schique
Giff mig en Halför iag hafwer siungit trall. D.IV UNgkarlar som will’ hållas för kiäcka
Min kära Hustru j mig icke banna D.V WÅra Monsieurer och unga Bussar
Detta har mig orsak gifwit B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Detta länder mig till goda, B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
En Patron som mig har låfwat B.I General Auditeurens Holmströms Verser Öfwer en tahm biörn
Säg mig, hwad du derom uti ditt sinne dömmer? B.II Grafskrift öfwer Kung Carl XII:s Björn
Som jag mig inbilla kan. B.III Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender af d. 30 Januarii 1699
som mig blef berättat, att: B.IV Swenska ordinarie Påsttijender
Swartsiuk moth mig och pijgan B.IX Klagedicht
Seen hotar mig den styggan B.IX Klagedicht
Kund hända mig din kryckia, B.X Fahn weet hwad fahr min tänkte
Kunnat förr besinna mig, B.XII Een fiskare-Broos wijsa
Derför iag mig och förklarar B.XII Een fiskare-Broos wijsa
hon kastar mig uhr sahlen, B.XIII Sidst om en mårgon goo
der med in på mig hasta, B.XIII Sidst om en mårgon goo
ska iag betänckia mig hwad iag will giöra. FA.II En räf en gång i Siönöd wa
Mig lättlig kasta af och an G.IV Hwem är som detta gißa kan
En fråga mig, om jag och kan SP.III En fråga mig, om jag och kan
Kom gif mig pängar iag skall spå SP.IV Kom gif mig pängar iag skall spå
Jngen hund mig meera bijter SP.X SpåGubbens grafweskrifft
Troo mig det är maat för Måns. E.VII Den som ingen ting fått åga
Han är, om jag mig eij swiker, E.VIII Den som ligger på sin skatt
Men troo mig släckes liusen ut E.X Nu bruckar du wäl mycket kruus
Sådant krijg mig dock behagar E.XX Gudh gif frid i wåra dagar
så räcknar iag mig bland de dygdigste i Norden E.XXII Om älska är en dygd som det och säckert är
Men tro mig frit du hiertetyfwer E.XXIX Du äst en liten hiertetyf
En sa, iag beer er, säij migE.XXXIII En sa, iag beer er, säij mig då
mig tycks de är nöth bå twå. E.XXXIII En sa, iag beer er, säij mig då
Ach Gud ske låf iag slapp att mig eij samma hände, E.XXXVI Då iag en gång hade sufwit under ett trää och waknade sedan upp
Åth en som rådde mig att taa en fattig wacker Flicka. E.XXXVII Åth en som rådde mig att taa en fattig wacker Flicka
Hwarföre ska iag mig hoos den i träldom gifwa, E.XXXVII Åth en som rådde mig att taa en fattig wacker Flicka
tro mig, fast Jag eij är Präst, E.XXXVIII Lijka stånd, och lijka heder
Och fölg mitt råd mig tycks, är bättre wara gifft E.XXXIX Läs ungerswän jag ber betänkligt denna skrifft
Om iag mins rätt så tyks mig masquerad E.LXI Om iag mins rätt så tyks mig masquerad
Men tro mig säkert, få wi Krig, E.LXII Hwar mumlar talar nu för sig

Next Section

Top of Section